Gott slut

Med en bild från länsmuseet Jamtlis samlingar  tar vi farväl av 2020. Bilden (kolorerad i min telefon) är tagen av en fotograf från Hallings Foto och man kan gissa att det är 1950 eller 1951, Östersunds skidlöparklubb har lotteri på stortorget. Bilden får symbolisera mitt Saabår som sluar med en anspråkslös dröm om en liten grön bil, inget extravagant, inga vita däcksidor eller annan lyx, inte ens baklucka eller klocka. Den här bilen har ändå så mycket, inte minst en formgivning som knockade mig för mer än 40 år sedan och vilken jag fortfarande tycker står oöverträffad bland svensk design som i sin tur står i en klass för sig, funktionalism i sin prydno, inga onödiga krusiduller utan den bara finns där, så självklar och hemtrevlig. Men ok, jag tänker framåt . Drömmen är en rostfri och hyfsat enhetligt lackad bil inom ett år. Hoppas det inte bara förblir en dröm. Gott nytt år.
 

En låda skrot eller?

Det kan se så ut men jag hoppas det inte är det. Stefan i Malung har skurit sönder en bakdel på en 92 som ett led i min jakt på reservdelsplåt. Av de bilder han skickat finns  mycket användbart . Stefan ska ha stort tack så länge för att han tagit sig tiden och fixat detta, Saabandan- en del har den.
 

Då testar vi

Med mycket försiktighet lyckades jag stryka den tvättade överdragsklädseln och sen kom sätet upp på strykbrädan för test. Att få på överdraget blir nog inte enkelt, inte om det ska bli snyggt. Sätet är lite tjockare i stoppningen än vad jag upplever med alla mina andra Saabsäten till 92/93 så det blir till att spänna klädseln hårdare för att få den på plats. Samtidigt vill jag inte förstöra originalet under, svårt. Ett alternativ är ju att sätta överdraget på andra säten, då kan jag ju alternera. Tur det finns tid att tänka, inredningen ska inte på plats än på länge.
 

God jul

Det är hög tid att säga God jul från mig. Idag kom snön så en av reservdelsbilarna jag har hemma fick bli årets julbil. Jo, håll utkik efter tidningen Klassikers nästan podd vilken publiceras vilken dag som helst nu. Är jag rätt ute så tar man upp 92019 lite kort.
 

Frystorkat i midvintertid

Vädrar klädsel ute på årets mörkaste dag. Överdragsklädseln var tvättad då jag fick den men jag ville neutralisera all lukt så det fick bli ett ättiksbad i badkaret. Ättikan drar ur lukten liksom men det måste vädras rejält efteråt. På kvällen hängde jag upp det på en lina inne i garaget, där ska det få hänga ett tag.
 

Lyxigt plötsligt

Sjukdom i hemmet, helvetesförkylningar som kommer från barnens förskola, ställer till det. Garagetiden blir noll men lite bilrelaterat hinns med, som att läsa senaste Klassiker. Med förvåning fastnade ögononen på en bild av en MB 300 SL,  vacker bil absolut men det som fångade blicken var klädseln på stolarna, precis samma mönster som på överdragsklädseln jag just skaffat. Med ens känns det som Saaben blir  lite lyxigare, kul.
 

Dags för däck

Nej, det behövs inga däck just nu, tidigast om ett årmen å anra sidan är det bra att få saker fixade och lägga på hyllan. Vilka  däck man ska välja är svårt att bestämma. På bilden är det chassienummer 92020 som visar uppsitt däcksmönster, bilden är troligtvis tagen 1949. Om det är någon bil man ska ha diagonaldäck på så är det väl den här så egentligen är det väl bara att beställa. Inte gratis, har inte hittat ett diagonaldäck under 2000kr. Jag hinner tänka ett tag till för fälgarna må fixas, dom behöver kanske blästras. Ännu längre tid tar det nog att hitta en uppsättning nankapslar utan Saablogga, jag har fått erbjudande om att köpa en, det är en bra början.
 

Lite kul måste man ha

Tittar man noga på så kan man se det, texten på bakrutan. Jag såg den på en bild från 1948 på provbil 2-4. Mycket läckert. Jag tror inte texten fanns på förserien men man vet aldrig. Då var den säkert målad eller etsad, jag har en dekal som är enkel att ta bort. Och ja, dekalen må patineras.

 

Att vara eller inte vara

Ska man vara den som byter bort originaldelar eller inte? En ständig fråga där mitt museala förflutna säger nej, behåll allt, praktiskt kan man se det på ett annat sätt. Framskärmar är ett bra exempel, på bild några av alla jag har. Dom sämsta i samlingen är dom som sitter på bilen typiskt nog. Men dom är det par som alltid suttit där och är dessutom annorlunda gentemot de andra. Den invikta nedre kanten som på alla andra skärmar jag sett är just invikta 90 grader är i stället rullad, originalet är även tyngre, ska kontrollväga innan jag kan säga säkert. Allt talar ju för original, visst, men då krävs ett rejält rostlagningsjobb. Men det får det kanske vara värt. Att bara skruva dit en skärm är väl för lätt.
 

Sprack

Då har nedmonteringen börjat. Skärmarna är borta och gav mig på sidorutorna. Gummilisterna var stenhårda, har aldrig varit med om maken. Ville helst få ut ruta och list hel men det gav jag upp snart, satt kniven i listen och skar sönder, då gick det enklare naturligtvis och rutan kom loss, på ena sidan. På andra sidan gick rutan sönder, den sprack. Mycket tråkigt och jag använde inte mer våld än nödvändigt tyckte jag men tydligt tålde rutan inte så mycket tryck.

 

Undrar hur?

Har äntligen hittat rätt variant av tutknapp, 2 stycken till och med. Som synes är det kulörskillnad mellan knappen som är i sin naturliga kulör och ratten som är lackad. Har kollat runt på bilder och det finns absolut bilar där det ser likadant ut men många har bättre färgmatchning. Synd man aldrig får veta hur det såg ut i bilen förr innan tutknappen försvann/byttes. Undra om dom fanns  i olika kulörer liksom, genom åren. Svårt läge. Ratten kommer jag inte lacka om, kanske knappen... 
 

Födelseattest

Jag tycker att arkivpapper är kul och gällande min 92:a är det befogat att fråga sig när den är tillverkad. Den frågan är väldigt svår att besvara.
Flera källor talar om att provserien, bil 5-24 började byggas på senvåren 1949. Folk som varit med och byggt bilarna då berättar just det. Men när den sista förseriebilen lämnade bandet är mer oklart tycker jag. Kan arkiven ge några svar därvidlag? Både och. Om vi kollar pappret till vänster ser vi att min bil typbesiktats, om nu det är rätt ord, i Linköping den 23 december 1949. Av pappret kan man även utläsa att själva modellen typats den 15 juni. Om vi antar att min bil är tillverkad någon gång i samband med typbesiktningen i december betyder det att tillverkningen av provserien pågick i mer än ett halvår. Det tror inte jag. Varför? Jo, utifrån andra arkivhandlingar av samma sort. Bilen efter min,  nr 20, 92020 som den heter, är lite känd, den tilldelades marknadsavdelningen i Linköping och finns med på några tidiga reklambilder. Den typades den 15 september. Men 92006 typades först den 11 november medan 92021 typades den 24 oktober. Den grå bilen som idag finns i England, 92009 är typad den 19 juli. Det finns alltså inget solklart samband mellan chassienummer och typdatum. Lite mysko. Samtidigt vet jag från en annan  arkivhandling att min bil genomgick en kontroll på Saab den 11 november, då hade den gått 210 mil.  Vad ska man då tro? Jag tror att min bil i alla fall är tillverkad innan bilen efteråt, 92020, är typbesiktad, den 15 september. Min känsla är ändå att man byggt bilarna under sommaren. Sen skingras bilarna, en del blir kvar i Trollhättan, en del hamnar i Linköping och slutligen  verkar flera hamna hos generalagenten Philipson i Stockholm. Min bil får ett A-nummer den 10 februari och Philipson är registrerad ägare fram till den 25 september då bilen säljs till en privatperson i Bollnäs.

Presentation

I och med att någon ny läsare tillkommer då och då är det dags för en presentation igen, det var något år sen sist. För er som hängt med länge är det inget nytt men ni får gärna läsa ni också. Detta är min renoveringsblogg och 92:an är den tredje bilen som avhandlas, innan var det två stycket 93:or. Bloggandet följer renoveringen i realtid och det går i promenadtakt, andra delar i livet får också ta tid. Jag försöker lägga upp något nytt varannan dag, stort eller smått. Några avbrott blir det säkert i samband med semestrar. Men 665  inlägg under fyra år har det blivit och snart 90 000 sidvyer, dvs nån som kikat. 92:an har just gjort entré och jag har en dröm att ha med bilen till Trollhättan och festivalen 2022, det blir lite jobb alltså.
 Jobbet sker i vad som Claes Johansson kallar ett skraltigt garage. Byggt 1939 med den tidens standard. Dock är det fullt användbart om än lite trångt. Min morfar som var karossbyggare, senare plåtslagare lagade bilar där på löpande band och sen jag fyllt på med moderna verktyg funkar det för mig. Fördelen är att det ligger på tomten och jag rår mig själv.

Låsmiss

 

Idag började arbetet med att lossa bakskärmar, undra om dom nånsin varit lösa, dom sitter hårt. Efter ha dragit av två bultar och fått loss en gav jag upp, behövde roa mig med något lättare. Varför inte ett tanklock. På bilen satt ett eftermarknadslock från LM, jättesnyggt tycker jag, ger karaktär. Men nyckeln fattades och det satt inte på bra heller. På Tradera hittades ett lås med nyckel som var lika sånär på en pinal. Det är gjort för ett tankrör med grövre innerdiameter, en Volvo kanske. Min tanke var att flytta över bara själva låscylindern och det gick, även om det tog en timme. Låsfunktion med nyckel-check. Men så var det problemet med att det satt lite löst. Två metallfärpar, vingar, på baksidan ska klämmas mot rörets fläns men det gjorde dom inte. Ett fast grepp med en stor tång för att böja lite grann....så gick ena vingen av och vips, låset är obrukbart. Naturligtvis kunde jag inte ta den trasiga från mitt reservlås för det var just den pinalen som skilde sig åt mellan de två locken. Lite surmulen la jag locken i en låda,  bara att gå på skärmarna igen.

Välsignad

Som ni ser ovan har öppninggsbilden kompletteras med en logga  från en viss tidning i vilken jag skrivit några reportage. Redaktören och jag tyckte det kunde vara kul att tidningen och bloggen berikar varandra. Bloggen har redan en hel del läsare men kul om fler vill följa med. Nästa tidning ska finnas att köpa vilken dag som helst och bland all annan trevlig läsning finns även några sidor om 92:an. Så löp och köp.

 

Vänligt

 Att vänligheten finns fick jag ett prov på idag. För någon dag sen nämnde jag i bloggen att jag funderade på att sy upp en överdragsklädsel i äldre stil. Bra så inte döttrarna spiller glass på hela originalklädseln. Idag blev jag erbjuden att köpa ett gammalt lagom slitet överdrag, eller, den är i fint skick. Har suttit i en 92a till och med. Tackade ja direkt. Tack

Spak

För att fortsätta på temat eftermonterade blinkersdetaljer lägger jag upp en bild på ett reglage vilket jag nyss köpt på Tradera. Exakt samma modell av blinkerspak sitter redan i bilen men den gräddvita plasten håller sakta men säkert på att pulveriseras, den ser riktigt trist ut. Om något av detta kommer att användas är osäkert, om inte hamnar väl spaken i lådan ” onödiga köp/reservdelar”.
 

Att vara kvar eller inte

Eftermonterade blinkers. Har svårt att gilla dom, ”fulcool” sa nån. Kanske det. Tänkte ett tag att jag skulle byta till en snyggare eftermonterad variant, såna finns absolut. Men med mitt, kanske alltför, rigida historiska synsätt vore väl det fel. Originalpilarna är nog den snyggaste lösningen men det här är ännu en sån detalj som måste stötas och blötas.
 

Slöjobb

Drar mig lite för att montera bort skärmarna bak, har inte riktigt tid i helgen heller. Roar mig med att kolla igenom de krombitar jag har. Egentligen vill jag inte byta ut något på bilen men vissa delar av stötfångarna är riktigt dåliga. Stora rosthål vilka dessutom ät ganska vassa känns inte lockande att behålla, därför letar jag utbytesbitar. Även andra saker måste bytas, rutlisten bak är hopplöst torr och där läcker vattnet in. Bilen stod ute ett tag då regnet kom och det blev snabbt blött. Även genom rutlisten fram sipprade vattnet men listen känns ganska bra så där räcker det med tätningsmedel.
Lacken har jag nämnt likaså rosten. Att lämna stora hål i golvet känns fel. Inredningen blir lite svår. Tyget är bitvis fult och dåligt, får se vad tvätt kan göra. Min reservplan är att låta sy upp en överdragsklädsel som ser ut att komma direkt ur 1950 års Artexkatalog. Men där är vi inte än...

50 timmars lackborttagning är över

Bilder jag visat förr, men inte ihop. Före och efter, eller efter och före.  Med den här bilen fanns och finns flera vägar att gå. Den mest bevarande vägen hade varit att inte göra någonting, låta bilen se ut som den gjorde, alltså från avställningen 1964 påspätt med 55 års förvaringsslitage. Visst, inget att köra med dock. Nästa väg var att laga det absolut nödvändigaste och inget mer. Jag valde att gå vidare, den mörkgröna färgen lossnade bitvis om man rev med naglarna. Nu, 50 timmar senare är all mörkgrön färg borta och det går att dra några slutsatser. Bilen är omlackad två gånger på utsidan. Den första gången i originalkulör. Nån gång efter den lackeringen monterades skärmlister och några andra yttre tillbehör. När det skett är svårt att veta men lager två är cellulosalack. På 1950-talet började flera biltillverkare, ex Saab och Volvo, att lacka med syntetisk lack. Lager tre, det mörkgröna, var syntet. Samma sak här, det är svårt att säga när omlackningen gjordes. Det man ser idag är alltså lager nummer två, bitvis är det riktigt bra, som på taket , bitvis dåligt som på bakskärmarna. Som lite extra krydda är insidan omlackad i ytterligare en kulör. Men trots allt börjar jag skönja en väg gällande vad som ska lackas om och inte. Nu börjar den stora demonteringen, allt löst, huv, dörrar och rutor mm ska plockas av. Det kommer dröja innan bilen ser hel ut igen. Det här med rivningen är restaureringens tråkigaste del tycker jag men rost måste lagas

 

Påse

Har köpt på mig en massa delar, senast från en grön 55:a. Vet inte om jag kommer ha nytta av allt precis men att ha småprylar är guld värt vid en restaurering. Den här domkraftssäcken dök upp i en låda, den känns helrätt och jag har ingen annan , jo en i grått tyg.

Om nån behöver klädsel till ljusgrön bil 55-57 så hör av er.
 

Skrot

Visst är det mesr skrot men innerskärmar fram är faktiskt ganska bra och det är dom jag behöver. Bilen stod eländigt till i ett krondike i skogen och utan maskiner hade den aldrig gått att bärga. Daniel tog den på lastbil från skogen hem till mig, Tack. Gissningsvis får den lämna mig på släpvagn, då nedskuren i bitar.
 

Rå

Någon kallade den ”rå”. Ja, med de gamla Dunlopdäcken blir utseendet lite grovt. Puttade ut bilen en stund innan snön kom, behövde städa garaget. Den skarpögde ser inte bara att originalkulören är framme utan även att jag kulörtestat bättringsfärgen. Hela huven och skärmen är verkligen  dåliga och måste lackas om seriöst så det gjorde inget att jag gick loss med sprayburken. Förutom färgfix har veckan bestått av att hitta reservdelsplåt. Det har gått hyfsat. Mycket saknas men en och annan bit har bärgats hem.
 

Urgrön

Om man ska bättringslacka och/eller lacka om partier av bilen blir det naturligtvis väldigt viktigt att hitta rätt kulör. Jag fick fram flera färgkoder med en optisk mätare och bröt fram 2 av dom som inte fungerade. Försökte även med RAL- kulörkartan och en kulör därifrån vilken inte heller var bra. Samtidigt hörde jag av mig till Alfta färg och han påstod sig ha ett recept på den allra första gröna kulören, han skulle skicka upp en flaska. Den funkade jättebra, gillar hans namn på kulören-urgrön.

 

Bra att ha, eller

Tog mig en tur till södra Jämtland idag och kollade på ett par objekt, jag behöver lite reservplåt och delar. En kandidat stod i ett rejält dike, väl  sargad men inneskärmar var ganska bra. Jag fick guidning av killen som brukar marken, han kunde kanske hjälpa till att bärga. Då jag kommit hem dök bilder upp i telefonen, med möda hade bilen kommit loss. Nu är det upp till mig att få hem den.
 

Lär mig något nytt

Jag har aldrig riktigt tänkt på att hjulbultar skiljer mellan olika tvåtakt Saabmodeller. Fick en bild av Håkan som visar skillnaden. Den vänstra  ska vara den äldsta och den högra som jag känner mig vid den nyaste. Var tvungen att kolla på bilen och några av rätt variant finns men inte 20 stycken. Då har man något nytt att söka efter, har säkert någon själv i gömmorna.
 

Vilken grön

Sen gammalt har man hört att grönfärgen på tidiga 92 är omöjlig att bestämma, att hitta en exakt  kulör eller ett recept. Ingen bil är eller var den andra lik, det kan till och med skilja kulörmässigt på samma bils insida och utsida. Hur allt förhåller sig är svårt att veta men för skojs skull testade jag med en optisk färrgmätare på bilen. Jag gjorde 20-30 test och fick träff på 6 st olika kulörer. NCS- skalan är  lite klumpig då den mäter i 5 eller 10 steg åt gången. Alltså, om kulören som är mest lik på färgkartan heter 7020G så kanske 6818G vore bättre men den finns inte på kartan och kan vara svår att få bruten. Köpte två provburkar som inte stämde alls. Kåre dök upp och vi övergick till RAL -systemet där vi hittade en hyfsad kulör på färgkartan. Svårt sånt här, men ganska kul med utmaningen.

 

Mera grönt

Den nyare mörkgröna färgen lossnar men visst tar det tid, det funkar inte att bara använda tejp utan färgborttagning är en god vän. Gissar detta kommer att ta ca 50-60 timmar, men sen får vi se hur dålig bilen var innan omlack. Ganska dålig gissar jag.
 

Måttar

 Med ett ganska rostigt golv prövas alla  vägar i jakt på passbitar att laga med. Någon reservdelsplåt att köpa har jag inte sett till så det blir nog att hitta bitar från bilar eller låta tillverka. Därför måttades golvet idag för att se om det stämde med skissen i reservdelshandboken, det gjorde det, alltid nåt.

Tur

Ibland ska man ha tur. Bilen saknar alla nycklar, ofta  vanligt men alltid jobbigt problem. Lyckligtvis hittade jag ett tändningslås på Tradera som passar, ser likadant ut till och med och har två nycklar, toppen. Nu saknas dörrlåset ”bara”. Då jag ändå låg under instrumentbrädan försökte jag tyda märkningen bak på instrumenten men jag förstår inte riktigt. Måste hitta bilder på andra instrument av tidiga typen och jämföra. Som jag läser ska instrumenten i min bil vara från 1944, de verkar lite väl tidigt. Återkommer med bild.
 

Inte helt hel

Originalmatta troligtvis, av en modell jag aldrig sett. Mattorna brukar ha en räfflad struktur, så även denna, men den saknar den släta oräfflade kanten längst ut. Tyvärr är den väldigt spröd och bitar saknas, många hade nog slängt den direkt. Men jag må fundera. Den är klädd med ett glest tyg på baksidan så det kan gå att förstärka från undersidan, kanske. Lättast vore att köpa ny räfflad matta och skära till nytt, det måste jag ändå göra bak där mattan helt saknas. Svårt fall. För var originaldel som tas bort urvattnas det originella.
 

Det finns rost

Nog finns det rost på bilen allt, höger sida är värst drabbad, se bild. Golvet fram på höger är riktigt dåligt och tröskeln är dålig hela vägen. Vänster sida är betydligt bättre men inte bra. Återstår momentet att få loss bakskärmar, där kan det ju gömma sig otrevligeter. Men jag trodde det skulle vara mer.
 

Ombyte

Så var det då dags för GT:n att lämna garaget, Daniel kom och hämtade. Lustigt att bilar är som vackrast då man säljer dom, i alla fall är det så för mig. Det kändes lite vemodigt men inte så farligt, jag beger mig ut på nya äventyr, det känns mycket bra.

 

Plötsligt händer det

Jag tjatar ibland om en 92:a jag såg på ett bilmuseum under Ölandssemestern med familjen 1978.. Var museet låg minns jag inte men minnet av 92:an har funnits med starkt under mer än 40 år. Men hur jag än letat och frågat runt har ingen kunnat minnas ett sånt museum.

Så plötsligt händer det, ett inlägg på Facebook och allt lever upp. Ingen jag känner på bilden men det är rätt museum, rätt bil och rätt avspärrningsband, det kröp jag under. I alla år har jag trott att Saaben var röd, fast den borde varit grön. Även här ger Tomas bild svar, det röda grillgallret på bilen till höger har förvrängt mitt minne. Tack Tomas för bilden. Undra var bilen finns idag?
 

Det kan man kalla lacksläpp

Redan då jag såg bilder av bilen för första gången var det svårt att missa lacksläppet under tanklocket. Först trodde jag det var bensin som runnit men då jag fick möjlighet att kolla närmare såg jag att det var resultatet av ett borttaget  S-märke. Den mörkgröna lacken som kom på under 50/60-talet satt alltså ganska dåligt helt klart. Den sitter jättedålig, bara genom att spruta med vattenslangen lossnar lite lack. Att behålla den mörkgröna färgen är alltså inget alternativ. Sagt och gjort, ett test med lite mattejp bekräftade mina misstankar och en stund senare visade en stor bit av bilen sin originallack. Naturligtvis kommer det inte gå lika lätt på hela bilen men jag gnor på.

 

Monterad

 Så var bilen ihopmonterad, det tog en timme. Inget seriöst, vill ta en bild på komplett bil innan den monteras isär för att lagas. Så här kan bilen sett ut då den ställdes av och körts en sista gång 1964. Tänk, en bil som varit avställd i 56 år, konstigt att den blivit kvar. 

Annars går jag i ett litet vacuum, vet inte riktigt hur jag ska ta mig an bilen, har ingen målbild eller färdig plan. Jag vet att rostlagning står högt upp på att-göra-listan.

Jäklars - klockan saknas

 Väl hemma var man ganska trött, några större utsvävningar med bilen blev det inte första dagen. På kvällen kom iaf Kåre förbi. Han är väl ingen Saabman i grunden men utan att veta om det undrar jag om han inte har lite av Saabandan, han förstår i alla fall värdet i en gammal Saab, och då menar jag inte ekonomiska värden.

Han upptäckte en snygg liten Saabskylt, en täckbricka där klockan egentligen ska sitta. Det hade jag missat, så otroligt ball. Varför bilen saknar klocka kan man ju undra, det är ju en De luxe å allt. Ärligt talat så gör det ingenting, att en sån här detalj finns tackar man högre makter för.

En liten grön på hemväg

Efter en lång resa som slutade med snö  så bilen hemma. Åkte under fredagen till Torsby för övernattning. Ett trevligt besök förgyllde kvällen innan det var dags för sängen.

Nästa morgon lastades bilen utan missöden, vi fick god hjälp och god mat hos familjen där bilen varit de sista 40 åren. Dagen till ära monterade jag en plåt bak med bilens värmlandsnummer så att bilen skulle få lämna Värmland som en värmlandsbil. Intet ont anande blev vi fotograferade på hemvägen men efterföljande kommentarer på Facebook.

Den ser ändå ganska tight ut där den står på släpet men visst behövs det lagas rost för att få upp spänsten ytterligare.

 

Start

Med en bild som sen unga år burit på drömmar tar bloggen ett omtag. Bilden tillhör säkert Saab och är väldigt intressant då den visar 3 stycken förseriebilar. Och det är just en sån jag skaffat, # 92.019, dvs nr 19 i en serie om 24 bilar. Att nr 19 är med på bilden tror jag inte men omöjligt är det inte.

Fler bilder kommer väldigt snart så hav tålamod kära bloggläsare.
 

Då tar vi farväl

Då börjar förberedelserna inför helgen då den nye hyresgästen ska hämtas i Värmland. Däck, domkraft och verktyg behövs. Gt:n bor kvar än liten stund till men då det inte är min bil längre har fixet upphört, lite synd är det allt. Det är med respekt jag tagit mig an och hållt på med denna fina bil. Jag kommer nog aldrig få chansen att äga en en GT igen så visst är det lite vemod med i bilden. Till skillnad mot många andra bilar har den aldrig kännts jobbig utan det har varit med glädje man tagit sig an varje moment. En stor tacksamhet ska också riktas till alla som hjälpt till, Kåre, Fredrik och Lennart ligger i en klass för sig men även många andra förtjänar ett stort TACK. 

Nu börjar ett nytt äventyr med en bil som är en annan karaktär men nog så udda, en väldigt gammal Saab 92.

Så bloggen kommer ändra skepnad och utseende men jag hoppas att några av er hänger med.

Driftstopp i drömfabriken

Två dekaler i original kom med posten. Är det allt som åstadkommits de sista veckorna då bloggen legat nere? Både ja och nej är svaret. I garaget har det varit stiltje men på Saabfronten har det varit mer aktivitet än någonsin.

Så länge man har krok i vattnet kan man få fisk heter det och jag har en del krokar ute. Ibland får man napp fast man inte tror det och då blir det konsekvenser. Det är precis vad som hänt nu, jag fick en fin fisk på kroken. 

Jag trodde knappast jag skulle hitta någon bil som toppar GT:n. En tidig 95:a, en 92 av första modellen eller en Porsche 356 vore väl nåt. Men att endera skulle dyka upp kändes långsökt. Men nu har det hänt. Så efter väldigt mycket vånda beslutade jag mig för att GT:n skulle få vandra vidare, en god vän tar över den och jag tar mig an ett nytt spännande uppdrag. Jag förstår om ni tycker jag är tokig men då gamla drömmar kan uppfyllas ställs mycket på enda.
 

Bra bil till salu

Snor en bild från Blocket rakt av, fotografen må ursäkta men jag tänker bara tala gott om bilen.
Bilen låg ute till salu igår och med det regnummret hajar man till. Jag ägde bilen för 10-15 år sen. Brukskörde den en vinter faktiskt och den funkade utmärkt. Sen vandrade bilen fram och tillbaka mellan mig och kompis Daniel under nåt år innan den såldes vidare.
Det var en bra bil, ligger absolut på 10 i topp över gamla Saabar jag kört och haft. Visst fanns vissa skönhetsfel men bilen var solid, oskruvad liksom. Önskar nye ägaren allt gott.

Löjligt länge

Till slut sitter torkarmotorn fast. Jag har inte haft någon maskin, den gamla gav upp, till en roterande stålborste så de smutsiga skruvarna har blivit liggande. I helgen kom jag äntligen iväg och fixade nya verktyg och skruvarna fick sin polering. Nästs steg är att haka instrumentbrädan på plats men jag har velat vänta tills torkarpaketet var ditsatt. Det blir trångt under brädan, helst då värmekanalerna hamnat rätt.