Mera minimek

Den nyinköpta NOS-slangen, tätningen mellan huv och kaross kom på plats. Inuti löper en sån där lång tunn fjäder som vissa gardiner sitter på. I var ände sitter en krok som fäster i karossen. Eftersom fjädern är just fjädrande är den kortare än gummiröret. Den ska dras ut och vara spänd så tätningen ligger på plats. Jag har monterat tätning några gånger men glömmer mellan varven bort att man måste ”förlänga” fjädern men typ en ståltråd för att få ut den på andra sidan. Det blir en jäkla spänst i fjädern, jag måste i alla fall ha en tång för att kunna nypa åt kroken och fästa den på sin plats.
I tätningsväg väntar jag nu på att hitta gummitätningen som sitter ovanpå plåtarna vid kylaren. Hoppas den dyker upp.

Inga hål i hörnen

Rätt stötfångarbitar på plats. En fördel med att göra fel är att man måste göra om och lär sig hur det ska göras. Detta blev en 20 minutersmek från början till slut. Jag måste ju se nåt positivt i att jag monterade de främre böjarna bak. Det är iofs ett tips, alltså, om man inte har bakre böjar, dom är inte jättelätt att hitta till 93, och vill köra lite budgetrenovering, så kan man använda framböjar vilka är enklare att hitta, tror jag. Hemma hos mig finns det i alla fall betydligt fler framstötfångare 56-64 än bakre 93 stötfångare. Man får täcka det oanvända hålet med en vagnsbult bara.

Dekal på plats

Har man följt bloggen har man till viss del följt jobbet och tankarna med dekalen i bakrutan. Lämningar efter en 50 mm stor dekal fanns men jag  visste inte vad det varit för dekal.  Vid ett besök hos prästen i Ragunda såg jag en bärgningsservicedekal i original på hans 92:a, den var från Falk och absolut inte rund. Men det stakade ut vägen och efter lite sökande fann jag att Räddningskåren haft runda dekaler. Hittade bilder på 3 olika, eller väldigt lika med små skillnader, och till slut bestämde jag mig gällande utseende. Min dekalman kontaktades och nån vecka senare, i fredags, var 4 dekaler klara. Kåre är lite av dekalmästare så han hjälpte till med montering och fick en dekal som tack. Tack för det.

Klantskalle

En klantskalle , det är jag det. Monterade ihop bakre stötfångare och i slutet av processen märkte jag nåt mysko, sidobitarna hade ett hål för mycket. Först trodde jag att det blivit ett felköp, för dom passade bra annars, men sen kom jag på att jag hört att  delarna fram och bak är likadana, förutom de yttre hålen på framstötfångaren. En enkel koll av reservdelsnumret gav klarhet, jo jag hade gjort helt fel. Ja ja, klantigt som attan men ingen skada skedd. Jag monterade ändå för att se hur det passade. Bra men inte gentemot nummerplåten . Att den sitter ocentrerat visste jag men nu såg jag att den sitter 10-15 mm för långt ner. Nytt dilemma, borra nya hål i plåten vill jag inte, inte heller använda nya EU-skyltar. Alternativet är att borra nya hål i bilen. Känns läskigt. Min vän Kåre var här och menade att det bara är att borra på. Kanske det, men då får han borra.

NOS slang

Ingen supermek kanske men ack så viktigt. Tätning mot huv som sitter på karossen uppe strax framför friskluftsintag. En enkel slang som träs på en lång smal fjäder samt fästes med en krok på varsin sida.
Min var i bitar så jag köpte från en tillbehörsfirma. Den slangen var väl i hyfsat rätt format men på min bil funkade den inte. Den var för tjock i godset liksom och rullade bakåt då man stängde huven, i stället för att klämmas ihop. Åter igen pengar betalda i onödan, händer då och då vid renovering.
Men så händer det bra saker plötsligt, Janne på klubben annonserar att man fått in några NOS. Idag kom den i brevlådan. Bara att montera efter en upputsning och hoppas den gör sitt jobb. Passa på att köp.

Varning för dubb

Två fräna dekaler som väl kan passa på bilen. Då dubbdäcken blev vanliga i början på 60-talet ville väl dubbtillverkarna göra reklam, här i form av varningsmärken. Såg man ett sånt på framförvarande bils bakre stötfångare gällde det att se upp, fordonet framför kunde få stopp snabbt vid inbromsning och hade man inga dubbar riskerade man ju att kana in i bilen framför bakifrån.
Dekalen från Sandvik har jag fått låna, den minns jag från barndomen. Secomet minns jag inte men har sett den på bild, på en Saab. Får se om det blir nån dekal därbak när det är dags för dubbad vinterkörning.

Blank bak

Lämnar inredningsjobbet för ett tag och tar tag i bakre stötfångare. Jag har det mesta nytt, resten är uppfixat, sandplåtarna lackades samtidigt som bilen. Nya grejor, NOS, brukar borga för lättmek. Det som blir det svåra här är bärjärnen, dom är inte nya utan har en heltäckande rostbrun yta och speciellt raka var dom inte heller. Jag har försökt att rikta dom och innan slip och lack testade jag  tillsammans med den gamla stötfångaren på bilen och mätte här och där. Måtten stämmer till 90%, på ett ställe diffar det 5 mm och jag förstår inte hur jag ska få till det så det får vara så länge. Mycket kan ändras med helheten då både skärmar och stötfångare är på plats. Vi får se.

Uppsnofsad trotjänare tar plats

Med ny färg på framsidan och ny glasull på baksidan kom den gamla torpedpappen på plats ganska lätt. Men visst är den sliten, ett stort hål nere till höger skämmer värst men jag la en pappbit bakom så det funkar, inget utställningsskick alltså. De 45 millimetrarna glasull på baksidan var för tjockt, tog bort nästan hälften.
Torped och mattor har krävt mycket tid och möda för att bli, ja, halvbra. Men så är det då ingen nytillverkning finns och man får piffa det gamla och slitna så gott det går. Å andra sidan, original är alltid bäst. För inte allt för länge sen fixade jag upp en Volvo p1800. Där fanns nästan rubbet till inredningen nytt, dyrt men bara att köpa. Problemet var bara att många grejer inte stämde med original, dom var fina men fel. Fel material eller struktur. Då längtade och letade jag efter gamla originalgrejer. Så egentligen är jag nöjd nu.

Glasull i bilen

Torpedpappen har som många vet en baksida bestående av glasull. Eller Gullfiber eller Isover, många namn under åren men då bilen tillverkades kallades det glasull, Gullfibernamnet kom några år senare. Jag har funderat lite på varför man använde ett så eländigt material, det kliar då man håller på. För att reda ut begrepp och frågor fick jag tag på en tekniker på Isover, Mats. Han kunde sina saker och beskrev material och produkt på ett mycket ingående sett. Han ringde 2 ggr, fantastiskt att han tog sig tid även fast jag berättat att jag inte var nån möjlig storkund utan sökte en liten bit till en gammal bil. Det fiffiga med att använda materialet i bilen är väl främst brandegenskapen, det tar inte eld så lätt, bra på ett ställe där all bilelektronik är koncentrerad. Sen suger det inte lika mycket vatten som ex skumgummi. Att gamla Saabar kan läcka in vatten vet jag av erfarenhet.
Hur som helst fick jag en bit av en bekant och i kväll limmade jag på den på den gamla pappen med spraylim. Sen skar jag rent med kniven, men visst kommer jag få plocka bort lite överflödigt då pappen monterats. Slutligen ”maskerade” jag kanterna lite med grå sprayfärg. Om det blev bra får vi se då den har torkat och kommer på plats.

Att hålla rätt i kurvan

Svåra problem igen. Kurvhandtag denna gång. På bilden finns 4 st varav det korta är det jag satt in i bilen. En variant jag köpte på en Saabträff i Umeå 1991. Jättesnygga men.......jag skulle vilja ha dom längre för jag tror dom satt på 93f, har inte kollat i mina papper. Här har jag två slitna modeller, en grå av den sort som sitter i 96:orna och en, den längst till höger, som är ”peppar och salt”, lite spräcklig alltså. Den tror jag kommer från en blå 93f men minnet kan svika. Vad göra? Sätter i dom korta så länge och letar efter andra nylonsnören att sy nya av. De längst till vänster är nyköpta men lite för breda för min smak, dessutom är dom i bomull eller nåt, den där nylongglansen finns inte där. Bilrenoverarens otacksamma vardag ,-)

Bättre bälte

Håller på med dekalen som sitter på bältet. Det har blivit en långdragen historia, ju mer tekniska möjligheter man har desto svårare blir valen. Processen började med att en kunnig designer gjorde ett original med foton på gamla dekaler som hjälp. Färger och typsnitt stöttes och blöttes innan det var dags för tryckeriet. Väl där märker man att olika skrivare och papper påverkar slutprodukten. Igår fick jag fem olika prov, se bilden, att grunna över. Idag bestämde jag mig även om jag velade in i det längsta. Jag gör nån fler dekal än vad jag behöver, klubben har visat intresse att sälja ett gäng så om nån behöver bältesdekal så vänd er dit om nån vecka.

Fuskar med glykol

Jag gillar dekaler och glykoldekalen skulle absolut på bilen. Har original från Esso, hade velat ha från Shell, Glykoshell står det på dom. Men Esso duger bra.
Idag köper jag ofta färdigblandad kylarvätska men i instruktionsboken beskrivs det hur det egentligen ska gå till. Rödsprit eller glykol blandas med regnvatten, kranvatten innehåller kalk tydligen. Det finns även två tabeller som visar på blandningsförhållande och frystemperatur. Jag använde boken och fuskade till dekalen. - 44 grader ska vätskan stå pall för. Får väl se till att så blir fallet då kylaren kommer på plats och fylls upp.

Tjurig matta

Vissa saker tar tid och tär på tålamodet. Den vänstra hjulhushumattan är en sån grej. Fyra gånger har den varit loss nu då jag inte blivit nöjd med resultatet. Nån rynka uppstår antingen här eller där eller både och. Den högra mattan blev bra direkt och den enda skillnaden mattorna emellan är att den vänstra är mer sliten, den är tunnare, om nu det kan påverka?
Idag tog jag loss mattan på nytt, som det ser ut på bilden det duger inte. Nån gång måste jag väl ge mig och vara nöjd. Jag tror inte jag har nån annan matta att försöka med, jo dom senare formgjutna utan sömmar, dom som kom på 60-talet, men det är ju inte lika kul.

Ett misslyckat försök

Får ett tag sen skar jag ut papp, det gick ju bra och sidopappen monterades förra vecka. Torpedpappen blev även den bra, det vara bara hålen som skulle göras. Vet inte om jag ska skylla på verktygen eller min egen oförmåga men det gick åt pipan helt enkelt. Hålen blev i bästa fall runda men vackra blev dom inte. Pappen revs sönder på ett sätt som inte är acceptabelt. Vete fanken vad jag ska göra nu. Det sägs att nytillverkning är på gång men inga datum lovas. Jag har originalbiten kvar, den målades om för ett halvår sen. Den får måhända gör tjänst igen, där är hålen rätt i alla fall. Ny isolering ska till i vilket fall. Trist trist men sånt här händer, i alla fall mig.