Att vara kvar eller inte

Eftermonterade blinkers. Har svårt att gilla dom, ”fulcool” sa nån. Kanske det. Tänkte ett tag att jag skulle byta till en snyggare eftermonterad variant, såna finns absolut. Men med mitt, kanske alltför, rigida historiska synsätt vore väl det fel. Originalpilarna är nog den snyggaste lösningen men det här är ännu en sån detalj som måste stötas och blötas.
 

Slöjobb

Drar mig lite för att montera bort skärmarna bak, har inte riktigt tid i helgen heller. Roar mig med att kolla igenom de krombitar jag har. Egentligen vill jag inte byta ut något på bilen men vissa delar av stötfångarna är riktigt dåliga. Stora rosthål vilka dessutom ät ganska vassa känns inte lockande att behålla, därför letar jag utbytesbitar. Även andra saker måste bytas, rutlisten bak är hopplöst torr och där läcker vattnet in. Bilen stod ute ett tag då regnet kom och det blev snabbt blött. Även genom rutlisten fram sipprade vattnet men listen känns ganska bra så där räcker det med tätningsmedel.
Lacken har jag nämnt likaså rosten. Att lämna stora hål i golvet känns fel. Inredningen blir lite svår. Tyget är bitvis fult och dåligt, får se vad tvätt kan göra. Min reservplan är att låta sy upp en överdragsklädsel som ser ut att komma direkt ur 1950 års Artexkatalog. Men där är vi inte än...

50 timmars lackborttagning är över

Bilder jag visat förr, men inte ihop. Före och efter, eller efter och före.  Med den här bilen fanns och finns flera vägar att gå. Den mest bevarande vägen hade varit att inte göra någonting, låta bilen se ut som den gjorde, alltså från avställningen 1964 påspätt med 55 års förvaringsslitage. Visst, inget att köra med dock. Nästa väg var att laga det absolut nödvändigaste och inget mer. Jag valde att gå vidare, den mörkgröna färgen lossnade bitvis om man rev med naglarna. Nu, 50 timmar senare är all mörkgrön färg borta och det går att dra några slutsatser. Bilen är omlackad två gånger på utsidan. Den första gången i originalkulör. Nån gång efter den lackeringen monterades skärmlister och några andra yttre tillbehör. När det skett är svårt att veta men lager två är cellulosalack. På 1950-talet började flera biltillverkare, ex Saab och Volvo, att lacka med syntetisk lack. Lager tre, det mörkgröna, var syntet. Samma sak här, det är svårt att säga när omlackningen gjordes. Det man ser idag är alltså lager nummer två, bitvis är det riktigt bra, som på taket , bitvis dåligt som på bakskärmarna. Som lite extra krydda är insidan omlackad i ytterligare en kulör. Men trots allt börjar jag skönja en väg gällande vad som ska lackas om och inte. Nu börjar den stora demonteringen, allt löst, huv, dörrar och rutor mm ska plockas av. Det kommer dröja innan bilen ser hel ut igen. Det här med rivningen är restaureringens tråkigaste del tycker jag men rost måste lagas

 

Påse

Har köpt på mig en massa delar, senast från en grön 55:a. Vet inte om jag kommer ha nytta av allt precis men att ha småprylar är guld värt vid en restaurering. Den här domkraftssäcken dök upp i en låda, den känns helrätt och jag har ingen annan , jo en i grått tyg.

Om nån behöver klädsel till ljusgrön bil 55-57 så hör av er.
 

Skrot

Visst är det mesr skrot men innerskärmar fram är faktiskt ganska bra och det är dom jag behöver. Bilen stod eländigt till i ett krondike i skogen och utan maskiner hade den aldrig gått att bärga. Daniel tog den på lastbil från skogen hem till mig, Tack. Gissningsvis får den lämna mig på släpvagn, då nedskuren i bitar.
 

Rå

Någon kallade den ”rå”. Ja, med de gamla Dunlopdäcken blir utseendet lite grovt. Puttade ut bilen en stund innan snön kom, behövde städa garaget. Den skarpögde ser inte bara att originalkulören är framme utan även att jag kulörtestat bättringsfärgen. Hela huven och skärmen är verkligen  dåliga och måste lackas om seriöst så det gjorde inget att jag gick loss med sprayburken. Förutom färgfix har veckan bestått av att hitta reservdelsplåt. Det har gått hyfsat. Mycket saknas men en och annan bit har bärgats hem.
 

Urgrön

Om man ska bättringslacka och/eller lacka om partier av bilen blir det naturligtvis väldigt viktigt att hitta rätt kulör. Jag fick fram flera färgkoder med en optisk mätare och bröt fram 2 av dom som inte fungerade. Försökte även med RAL- kulörkartan och en kulör därifrån vilken inte heller var bra. Samtidigt hörde jag av mig till Alfta färg och han påstod sig ha ett recept på den allra första gröna kulören, han skulle skicka upp en flaska. Den funkade jättebra, gillar hans namn på kulören-urgrön.

 

Bra att ha, eller

Tog mig en tur till södra Jämtland idag och kollade på ett par objekt, jag behöver lite reservplåt och delar. En kandidat stod i ett rejält dike, väl  sargad men inneskärmar var ganska bra. Jag fick guidning av killen som brukar marken, han kunde kanske hjälpa till att bärga. Då jag kommit hem dök bilder upp i telefonen, med möda hade bilen kommit loss. Nu är det upp till mig att få hem den.
 

Lär mig något nytt

Jag har aldrig riktigt tänkt på att hjulbultar skiljer mellan olika tvåtakt Saabmodeller. Fick en bild av Håkan som visar skillnaden. Den vänstra  ska vara den äldsta och den högra som jag känner mig vid den nyaste. Var tvungen att kolla på bilen och några av rätt variant finns men inte 20 stycken. Då har man något nytt att söka efter, har säkert någon själv i gömmorna.
 

Vilken grön

Sen gammalt har man hört att grönfärgen på tidiga 92 är omöjlig att bestämma, att hitta en exakt  kulör eller ett recept. Ingen bil är eller var den andra lik, det kan till och med skilja kulörmässigt på samma bils insida och utsida. Hur allt förhåller sig är svårt att veta men för skojs skull testade jag med en optisk färrgmätare på bilen. Jag gjorde 20-30 test och fick träff på 6 st olika kulörer. NCS- skalan är  lite klumpig då den mäter i 5 eller 10 steg åt gången. Alltså, om kulören som är mest lik på färgkartan heter 7020G så kanske 6818G vore bättre men den finns inte på kartan och kan vara svår att få bruten. Köpte två provburkar som inte stämde alls. Kåre dök upp och vi övergick till RAL -systemet där vi hittade en hyfsad kulör på färgkartan. Svårt sånt här, men ganska kul med utmaningen.

 

Mera grönt

Den nyare mörkgröna färgen lossnar men visst tar det tid, det funkar inte att bara använda tejp utan färgborttagning är en god vän. Gissar detta kommer att ta ca 50-60 timmar, men sen får vi se hur dålig bilen var innan omlack. Ganska dålig gissar jag.
 

Måttar

 Med ett ganska rostigt golv prövas alla  vägar i jakt på passbitar att laga med. Någon reservdelsplåt att köpa har jag inte sett till så det blir nog att hitta bitar från bilar eller låta tillverka. Därför måttades golvet idag för att se om det stämde med skissen i reservdelshandboken, det gjorde det, alltid nåt.

Tur

Ibland ska man ha tur. Bilen saknar alla nycklar, ofta  vanligt men alltid jobbigt problem. Lyckligtvis hittade jag ett tändningslås på Tradera som passar, ser likadant ut till och med och har två nycklar, toppen. Nu saknas dörrlåset ”bara”. Då jag ändå låg under instrumentbrädan försökte jag tyda märkningen bak på instrumenten men jag förstår inte riktigt. Måste hitta bilder på andra instrument av tidiga typen och jämföra. Som jag läser ska instrumenten i min bil vara från 1944, de verkar lite väl tidigt. Återkommer med bild.
 

Inte helt hel

Originalmatta troligtvis, av en modell jag aldrig sett. Mattorna brukar ha en räfflad struktur, så även denna, men den saknar den släta oräfflade kanten längst ut. Tyvärr är den väldigt spröd och bitar saknas, många hade nog slängt den direkt. Men jag må fundera. Den är klädd med ett glest tyg på baksidan så det kan gå att förstärka från undersidan, kanske. Lättast vore att köpa ny räfflad matta och skära till nytt, det måste jag ändå göra bak där mattan helt saknas. Svårt fall. För var originaldel som tas bort urvattnas det originella.
 

Det finns rost

Nog finns det rost på bilen allt, höger sida är värst drabbad, se bild. Golvet fram på höger är riktigt dåligt och tröskeln är dålig hela vägen. Vänster sida är betydligt bättre men inte bra. Återstår momentet att få loss bakskärmar, där kan det ju gömma sig otrevligeter. Men jag trodde det skulle vara mer.
 

Ombyte

Så var det då dags för GT:n att lämna garaget, Daniel kom och hämtade. Lustigt att bilar är som vackrast då man säljer dom, i alla fall är det så för mig. Det kändes lite vemodigt men inte så farligt, jag beger mig ut på nya äventyr, det känns mycket bra.