Kul ratt i skog

Kanske inget för mig även om jag gillar folkligheten i denna rattbeklädnad. Det är alltså olika kulörer eltejp som lindats på både ratt och växelspak. Om man bygger en ”ratrod”Saab kanske det kan funka.
Hur som helst fotograferades ratten i skogsvraket för nån vecka sen. Undra om det fanns nåt golv kvar i den bilen? Rost fanns nog i massor. Tänk, hade det varit en 92:a från 1950 hade man räddat den, eller en tidig folkabuss. Men tiden då 93:or får stå kvar i skogen är inte över än.

Men hmmmm

Hittade en bild på Sabmuseets sida, massor av 93- motorer, var min första tanke men...järnet till sidostödet ser väldigt mörkt ut i jämförelse med motorn, mysko...det kan vara tidiga 95-motorer men hade dom ett mörkare järn till sidostödet? Saabnörderi på riktigt hög nivå.
Hade gett mycket för att se vad det stor på papperslappen som sitter på en av motorerna.

Reflexhets

Jag vet att jag skrivit om det tidigare men jag inte riktigt släppa tanken på reflexer. Min vurm för dem är nog lika stor som vurmen för extraljus hos andra.
Jag tycker reflexer är folkligt och bruksigt på nåt sätt.
Som på bilden en 96:a jag hade ett (alltför) kort tag. Den reflexmonteringen är bara för mycket, så frän, fulsnyggt.
Men att efterapa en slik reflexmontering kräver sin man, och mod. Jag kommer knappast borra hål i bilen för att kunna montera. Men man kan låta sig inspireras.

Fjäderkap

Fjädrar ska kapas, eller i varje fall en fjäder. Det gäller inte att sänka bilen genom att kapa fjädrarna utan en betydligt mindre operation. Bilderna förklar bra. Det gäller alltså den fjäder som sitter på kedjan till kylargardinen och den bör ha två syften. Ett är att just fjädra, göra hissandet och halandet av kylargardinen så mjukt som möjligt samt att det är där kedjan kan brytas om man vill kunna ta bort huven.
Narurligtvis kan man strunta i fjädern eller sätta dit vilken fjäder som helst. Jag har inte hittat nån originalfjäder så min plan blir att hitta en som i alla fall liknar original.
Jag har från kompisars bilar fotat hur fjädern ska se ut och sen letat lämpliga kandidater. En är riktigt blank och bra i bredd. Men den ser rostfri ut, hmmm, jämför med ett original på nästa bild. Använder jag den så blir det kanske lite mycket custom för mig. Tänk så bra att hitta ett original men mina annonseringar har inte gett nåt. Förståeligt, vem orkar leta efter en sån sak för att sen få nån tia som betalning? Nu kan nog jag betala mer än så men även jakten på original har en ekonomisk gräns, annars tenderar det till vansinne.

Dagens drama

Dags för grillgaller. Här skulle det bli blankt och då är Kåre bäste man för uppgiften, helt klart, han gillar krom och andra blanka bilmetaller.
Jag hade väl 5-6 st grillgaller hemma i garaget i varierande skick. Vi valde ut 2 st av vilka han kunde ta själva sargen från en och gallret från en annan.
I början på kvällen fick jag nån bild på grejer som började bli riktigt fina i hans garage. Sen somnade jag och då jag morgonsurfade på telefonen såg jag gårdagskvällens sista meddelande. Det hade blivit jättebra men helt fel, sargen passade inte, det glipade 3-4 mm.
Då kom jag på att nån sagt att grillgallren fanns i olika utföranden, ser helt lika ut om man inte tittar rktigt noga. Väl hemma hos Kåre igen med alla grillgaller jag kunde uppbringa konstaterade vi precis det, 2 olika modeller. Enklast syns olikheterna från baksidan, sargens infästning i gallret skiljer. Olika är även de två nedre skruvarna som håller ihop det. En variant har försänkta skallar och normal gänga, den andra är inte försänkt och är en vanlig plåtskruv. Se bilder nedan. Från framsidan tycker vi en modell, vi kallat den den äldre, har gallret mer blankpolerat än den vi kallar nyare och sargen är lite kantigare på den senare. Och de två går inte att kombinera, i alla fall passar inte en gammal sarg på ett nytt galler. Nån minut var vi inne på att fylla igen den uppkomna glipan men, nej, rätt grejer ska sitta på bilen, men vad är då rätt grejer på min bil med chnr 69270? Den nya eller gamla modellen, när skedde bytet?
Mina papper hemma ang 93b gav ingenting, inte reservdelshandboken heller. Bytte även tankar med några som brukar veta men icke. Ett nödrop på klubbens FB-sida gav dock resultat, Stefan blev dagens hjälte. Han har några gamla bilar ståendes och kollade  gallren på en 93 b och en 93f. Lyckan kom med hans bilder. 93b har den äldre typen och 93f den nyare. Så nån gång mellan 1959 då 93b:n tillverkades och när hans 93f med chnr 72504 gjordes  har bytet gjorts om man får tro hans bilar. Jag tror nog så, det stämmer med mina egna funderingar. Men om bytet var gjort då min bil gjordes 3000 bilar tidigare är svårt att säga. Men med tankte på att fabriken byggdes om och att produktionstakten ökade rejält då 96:an var på G är det väl inte omöjligt att en ny stor leverans av grillgaller anlände i slutet pä 1959. Vilket galler ska jag då använda? Tror jag kör på det nyare, vi får se då Kåre putsat klart.

Höstpromenad

Ingen jättelång promenad, mest bilåkande dit men en Saab jag inte kollat på förr. Som ny 1958 var detta exemplar med chnr 40383 i den vackraste av Saabkulörer, gul med röda fälgar och kederlister. Inredningen i svart/röd är, var, minst lika ball som utsidan.
Denna bil har nog stått på samma plats i många många år och bäst är väl om den blir kvar där, vackrast i alla fall. Det jag tänkt sno från vraket var den lilla fjäder som sitter på kylargardinkedjan men tji fick jag, lika bra det kanske.

Sandplåtsdistans

I stället för att jobba med vindrutan som jag borde inför montering av innertak så gör jag annat, främre stötfångarskena kändes som ett kul mellanspel. Började med sandplåten som är nylackad. Tyvärr saknade jag de små plastplupparna som funkar som distanser till själva kromade skenan. Beställa pluppar från klubben? Visst, men jag ville inte vänta. Tog i stället fram en gammal stötfångare och skruvade av sandplåten. Plupparna som ”alltid” går av då man brukar montera bort dom höll faktiskt, pillade ut dom med en liten mejsel. Efter massage i thinner och mjukgörande gled de på plats ganska lätt. Montering av skenan på bilen får dock vänta tills motorn är monterad. Jag tror den, stötfångaren, löper stor risk för skada annars.

Löjligt litet problem

Men de små problemen är kul, en del av utmaningen. Jag monterade kylargardinen i sin ram. Gardinen, jalusiet heter det ju, dras upp och ner med hjälp av en hedja inifrån kupen. En undran dök upp hur kedjan, som jag har, fäster i gardinen? Hittade en bild från 1958 som inte var nog skarp, så jag gick över till plan B. Planen var inte mer avancerad än att jag skickade ut frågan på en facebookgrupp och fick många svar vilka följde två spår. Ett spår nämner en s-formad krog och nästa spår en liten avlång ring. Båda är säkert rätt med hittills har jag bara fått en bild, från Bengt, jag lånar bilden, hoppas fotografen ursäktar. Den är från hans 95 61:a och får vara bästa tips så långt. Bara att fixa allså.

Jalusi

I veckan fick jag tillbaka jalusihuset som det heter, alltså korgen där kylargardinen, jalusiet, sitter. Brandon, lackkillen har gjort ett bra jobb även om jag bjöd på de sämsta förutsättningarna. Själva plåtramen hade fått sig några smällar från remskivan såg det ut som så trots riktande syns det att den inte är ny. I våras letade jag efter en ny men de jag hittade var begagnade i varierande skick. Beslöt mig för att använda bilens ursprungliga plåtram, den och huven har ju suttit ihop förr så jag hoppas dom kan trivas igen framöver..
Den utsprungliga gardinen hade dock gett upp totalt så jag köpte en NOS dyrt på Tradera, nu är dom pengarna glömda och gäldjen över den nya gardinen, jalusiet, ja det känns bra.
Återstår montering. En NOS, ha ha, saxsprint hittades i min morfars till synes aldrig sinande lådor. Han började som karossbyggare på 30-talet och var bilmek, plåtslagare, i många år. Han fritidsjobbade med bilar här hemma och samlade ihop en hel del prylar, just idag kom lådan med saxsprintar fram. Helt rätt känsla på sprintarna som garanterat kommer rosta på samma sätt som den ursprungliga.
Slutligen plasttrissan där kedjan löper, den ser mkt trist ut, här hoppas jag en disk, eventuellt ett thinnerbad ska göra susen.

Ryggläge

Under helgen som var fick stolarnas stommar sig en duvning. Stommarna  var ganska gott skick och i rätt kulör. Dock, på de ställen som syns kändes det som lite ny lack vore på plats. Slipade ner lite lätt och lackade med 2k lack från sprutburk med gott resultat, nån liten rinning blev det så jag fick slipa ner och lacka om.
Nu är stolarna tillsammans med annan inredning hos sadelmakaren,

Många år på väg

Mer spännande än så här ser det inte ut. Alla mina klädselbitar i Gy1-U3, det är klädselkoden där Gy1 är bilens kulör. Galonen är mestadels gråmönstrad på i ett smått obeskrivbart vackert mönster, stolsryggarna har helröd galon och tyget är det rödrutiga som nån motorjournalist dissat i kubik, då på grund av originaltygets mkt dåliga beständighet över tid, in i våra dagar.
Just därför följer en rulle med 4 meter nytt tyg med. Mirakulöst uppvävt genom Saabklubben efter mycket peppning från bla mig, till båtnad för alla som jäklats som jag i jakt på tyg.
Tänk så många års letande av klädselbitar som packats ihop bak i min mammas bil, så mycket tjat om att få köpa nån liten klädselbit, den erfarne Saabägaren har vett att hålla på inredningsbitarna då dom är svåra att hitta till 93:orna. Pengar vågar jag inte tänka på, köpte ett par riktigt risiga stolar för 3000 kr bara för att komma åt galonet. Men visst har många varit hjälpsamma, Morten S fra Norge skickade en uppsättning dörrsidesgalon, inget nyskick men att hitta dörrsidor i grårött till 93:f i nyskick ser jag som omöjligt.
Tanken på att jag ska få tillbaka en komplett klädseluppsättning om en månad känns overklig så jag återkommer om det händer.

Mjukt avslut

Gummiproppar, dom sitter på framstolarna, där rörramen, stolens skelett, är bryskt avsågat i bakkant. Skönt att hindra att damer river sönder nylonstrumporna på den vassa kanten då de hoppar ur baksätet ungefär. Den vassa kanten får i stället ett mjukt avslut med hjälp av propparna.
Jag samlade ihop de, låt oss säga svampformade, proppar jag hittade vid ett svep i garaget och satt igång. Inte var dom fina inte. Antingen var dom torra och såg ut som ett sprucket landskap eller hade dom fått en brungul yta. Ett par hade djupa sår som knappast var gjorda av lena nylonstrupor, nån har kanske suttit bak med skridskorna på, eller pjäxor.
Bäst resultat nåddes med tre brunbelagda, fem minuters gnidande med förtunning gjorde susen, brunt blev grått och efter ett dopp i mjukgörande medel var jag nöjd. Ett ganska trevligt jobb sittande ute i sensommarsolen alltså.

Lång väntan

Det gick till slut, motorn är , nästan, torr.
Jag var beredd att torka bort all färg och börja på nytt, rengöra extremt och hoppas på att färgen betedde sig normalt, dvs torkade.
Men min vän Evert var hit och garvad lackerare som han är föreslog han alltså att jag skulle pensla motorn med härdare. Jag testade på ett mindre men kladdigt område och några dagar senare var det torrt. Ytan var hård minst sagt. Jag tyckte det såg bra  ut och tidigare i veckan penslade jag resten och igår var det torrt, en vecka till så är det nog heltorrt. Passade även på att måla över lite smuts som letat sig in i penseln så fläcken mitt fram är ett minne blott.
Så kan det gå, 2 månader tog det för motorfärgen att torka. Nu väntar montering men först lägger jag krut på att få inredningen till sadelmakaren.

Masonite del 2

Samtidigt som jag la pannan i djupa veck om hur jag skulle hitta äkta Masonite arbetade en snickare på jobbet ikapp mig på så sätt att då jag hade fått fram namn på Masonitegurun i Sverige gjordes mina dörrsidor färdiga. På väg till förmiddagskaffet gluttade jag in i verkstan och där låg dom. Jättefina och jag är helnöjd. Dock saknar dom den läckra originalloggan och jag var ett tag inne på att göra en schablon och spraya eller stöppla dit loggan, men jag hejdade mig. Den skrovliga sidan av masoniten där loggan satt är ju ändå täckt av dörrklädseln. Men nån kan säkert beklaga mig för att inte gå ”all in” gällande renoveringen.

Mer Masonite

Så var det dags för ett favoritmaterial, masonit eller Masonite som det hette en gång i tiden. Det gäller dörrsidorna som ska kläs om, visst har jag några gamla dörrsidor jag kan använda men dom ser inte roliga ut. Så jag har några val...
1. Att använda de ruliga skivor jag har, känns inte helt bra.
2. Hitta ett mkt bra par original. Kan gå men svårt, även om det vore bäst.
3. Fixa nya i nåt material. Nån föreslog oljehärdad masonit, eller board som det heter idag. Jag vet inte riktigt skillnaden på en ny board och en gammal mosonite iofs men om det blir nytt blir det den skiva som mest liknar originalet.
Man kan ju inte driva sånt här till vansinne men då jag sysslar med ”originalrenovering” måste man ju försöka.