Lite mörk bild men lite rolig också. Kulören på grundlacken är fantastiskt, på ett sätt vill jag stoppa här och låta bilen bli beigebrun, så spot on för 1950, helt rätt. Men nej, grönfärgen väntar i nästa  burk. Lite svårt att förklara men min tanke är inte att lacka grönt och sen vara glad. Någon buckla, nåt stenskott och några repor har låmnats utan spackel och slip. En helgrön repa blir fel så den skadan måste plöjas upp igen så grunden kommer i dagen. Lacken är inte klar då lackeraren gjort sitt utan då finns en grund för  fortsatt arbete. I drömscenariot ska man inte se att bilen är omlackad men det blir svårt att nå så långt. Men jag ska försöka.
 

Ser ljuset

Lackboxen är ljus, som om himmelriket tagit emot den ganska fult fläckiga karossen. Nu höjdes nivån ett steg och allt kan vara över inom en vecka. Lite som OS, långa  förberedelser, slit och möda ska nu ställas öga mot öga med ”Garageandersson”, sin ny medtävlande, lackeraren. Ganska snart ska tydligen grundfärger gå att beskåda.
 

Inte ord, handling

Det tog ett tag och jag har tjatat, kanske mer än nödvändigt, men plötsligt och helt oförberett kom ett sms med en kort text. Lits Mekaniska AB passar på att göra lite reklam för sig.  Varför inte, dom har gjort ett gott jobb och eftersom bilen är på lack kom motorn i precis rätt tid. Då var det bara frågan om målning av motorn, det gäller i så fall den mitte delen, cylinderblocket. Dom ses ofta svarta men jag gillar den obehandlade  råheten som det ser ut nu. Men det lär ju börja rosta. Svår fråga.

Lite väntan

Om förra veckan var fullspäckad har denna varit lugnare. Lite lätt sjukdom och väntan hos Johan, lackeraren, är anledningen. Lite eftersläpning på skärmar och dörrar som ska levereras de närmaste dagarna. Skärmarna börjar bli klara och dörrarna står på tur. Blir nog bra det. Fick just meddelande att motorn är klar, fantastiskt.
 

Operation överdrag

Det blir två spår på gällande klädsel. De ursprungliga men ledsna stolarna och sidorna läggs på hyllan så länge och överdragsklädseln som kommer från  en 1951 års Saab plockas fram och beklär ursprungliga baksäte och ett par andra 92-stolar. Nya sidor i grön och grå galon med samma gräddvita kederlist är beställt av tapetseraren/sadelmakaren. Varför gör jag så här? Jo, jag får inte originaltyget nog rent helt enkelt. Det får bli ett långtidsprojekt. Samtidigt slår jag ett slag för gamla överdrag. Hur många gånger har man inte läst om lyckliga bilägare som hittat en originalklädsel i perfekt skick under överdraget? Det är fantastiskt men samtidigt skrotas ett överdrag som kanske suttit i bilen sen den var ny. Den klädseln har också ett historiskt berättigande. Även i min bil har haft överdrag, lämningar av röd galon syns under stolarna,  så helt fel ute är jag inte.
 

Solkigt

Parallellt med lackering tillbringas tid hos tapetseraren, mycket att vända och vrida på. Jag förstår fuller väl att samtidigt som en ursprunglig del på bilen byts ut så suddas en del av historien ut. Klädseltyget är källa till oro. Bakre sidan på bild är ett exempel, bättre än så här blir den inte efter tvätt, solkig och lite för otrevlig kan man tycka. Klädsen på dörren blir i ny galon och förslag  ligger att fixa ett par sidor med samma galon. Så kan det bli och i så fall läggs dessa på hyllan på om man vill byta tillbaka. Fram -och baksäte ger än mer grubbleri. Dom är smutsiga men bättre än sidorna. Här finns alternativet att montera den överdagsklädsel jag visat tidigare. Egentligen gillar jag inte överdrag men  jag har småbarn och jag är själv en hejare på att spilla kaffe då jag kör.
 

I väntrummet

Nej, det är ingen bildskön syn, bilen i väntrummet, carporten, hos lackeraren Johan och hans firma Garage Andersson. Hur mycket vi än beundrat olika plåtlagningar sista året så är helhetssynen varierad. Gammal lack har, grundlack där samt karosserikitt gör att bilen ser fläckig ut. Men det är nu  vårt arbete ska prövas, kommer det bli bra då lacken kommer på. Det är nu, någon gång mellan plåtlagningens slut och lacken som projektet vänder, eller?
 

Rörigt

Spackel och slip, spackel och slip, om och om igen. Insidan, vilken inte spacklas så mycket visar upp en fin tröskel om inte annat. Den skyddsplast som lindat in taket är borta och bilen känns mer bil i stället för objekt. Det är kul. Och naturligtvis är den bra mycket stadigare och tightare nu efter svetsningen, det svajande golvet är numera helt stumt.
 

Drag i garaget

 En hyfsat snabb operation med en draghammare, glidhammare, betydde slutet för bucklan på taket. Märken efter takställ eller trafik må vara men den här bucklan såg ut att komma från att något tungt tappats på bilen, en träbjälke eller nåt. Men nu är den borta och spacklingen  på bilen går vidare.

Slutundersökning

Jag och Kåre samlas i garaget för besiktning innan bilen lämnar för lack. Vi kollar var det ska spacklas och inte och är överens om det mesta, en buckla på taket föranleder diskussion, ska den få vara kvar? Kåre tycker den skämmer, jag är mer försiktig, det blir ändå en hel del jobb i veckan och tiden talar emot oss. Frågan om bucklans vara eller inte må vänta en stund, även om det blir en kort stund, beslut måste mogna fram.
 

Så kör vi

De nya klibborna på stötdämparna blev bra så dom kör jag på. Ska bli en fröjd att montera  sen hjulhusen fått ett skyddande lager ”body”, eller underredsmassa som det väl heter på svenska.
 

Milstolpe

Ett nött begrepp men så sant ibland. Svetsjobbet på 92019 är klart. Jag minns väl den 19 oktober 2020. Med bilen nyss hemkommen undersökte jag med morakniven, den gick igenom på golv, trösklar, dörrar och skärmar. Ett rostigt objekt minst sagt. Nu då jag ser i backspegeln är jag förvånad att jag inte gav upp redan då, men också tacksam att jag ”sökte hjälp” för bilens räkning. Många har varit inblandade men svetsens ägare Kåre har dragit ett tungt lass. Det stora firandet får vänta lite, redan till veckan ska bilen på lack och förberedelser återstår. Men en stor dag i bilens historia, så här fin i plåten har den inte varit på över 70 år.
 

Tog tid

800 kronor, två beställningar, lika många leveransförsök och massor av mail senare ligger äntligen fyra dekaler hemma på bordet. Beställningen las för åtta månader sedan så snabbt har det inte gått. Men egentligen spelar det ingen roll, det är först nu stötdämparna ska på bilen och dekalerna på dämparna. Nu ska jag mäta var dekalen sitter på de dåliga dämpare som sitter på bilen, ett lättsamt och roligt jobb.
 

Bra bit

B-stolpens nedre del blottlagd och lagad. Detta är alltså dörrinfästning där nedre gångjärnet till förardörren skruvas fast, allt sett bakifrån för att krångla till det. Av detta fanns inget kvar, bortrostat. Hittade ingen hel eller  användbar bit  på någon av mina reservdelsbilar, men en gick att titta på och använda som mall. Men nu är det lagat, så på med dörren och testa.
 

Vit som snö

Väl camouflerad står min nyinköpta plastaback från Jula brevid garaget. I Jämtland är det snö och vinter men lådan är adresserad till sydligare, kanske snöfria breddgrader. Växellådan gick i precis efter ett fäste demonterats. I kväll avlämnas den till transport med förhoppning om att en mottagare finns i andra änden. Jag har bett Robert i Motala att se över lådan, han kan det bättre än jag. Så får vi se om det fortfarande är snö då lådan är tillbaka.
 

Check på den

Detta blir väl näst sista bilden på hjulhuset. Lagat och klart, kittat och grundmålat. Naturligtvis känns det jättebra att ha kommit så här långt och nästa steg blir att hänga tillbaka hjulupphängningen. De stötdämpare som satt på bilen hade  en liten dekal från Girling. Jag har beställt från England men inget levereras. Ursprungligt satt inte Girling på bilen så här rör det sig om ett dämparbyte någon gång i tiden, inget konstigt i det. Som jag skrev i ett tidigare  inlägg finns alternativet att måla på bokstaven F för fram och B för bak. Så såg dämparna ut från 1951 om jag minns rätt och det duger för mig.

Talande

En talande bild visar hur uppäten förardörren ändå var. Under dörrskinnet, utsidan, ligger ny plåt och med den som referens syns angreppet tydligt. Patina i all ära men att köra med den dörren vore galet, helst eftersom nedre gångjärnsfästet var dåligt. Det var iofs lagat med svets, något som var ovanligt på den här bilen där plåtburkar, skruv och underredsmassa var standardlagningsmetoden. Men igår hämtades dörren från Julle och nu ska det passas in på en snart rostfri bil. Låter nästan för bra för att vara sant.
 

Fast

Fäste  för stänkskydd framför bakhjulet. Här fanns knappt något  original att gå efter, några fragment, så detta blir en tolkning som ändå ligger ganska nära sanningen. Själva  gummit fick jag tillverkat i somras och snart  ska det på plats. Bara det där med lackering först…
 

Nakenchock

Mer naken än så här kommer man nog inte se den här bilen, det är om inte oväntat så i alla fall en ovanlig syn. För att få någon slags fason på lacken var nog detta nödvändigt men visst kändes det onaturligt att slipa bort det undre lacklagret från 1949.
 

Ingen kråka

Ingen kråka här inte, huvkråka alltså. Det fanns två hål på huvens ovansida som inte kan ha varit något annat är fästpunkter för en huvdekoration. Visst är det en kul detalj men inte på den här bilen känner jag. Så nu är hålen borta. Bilden visar även hur dålig huven är gällande lack. Många lager på varandra så det är inte bara att matta ner och lacka om. Det kanske blir till att ta bort all färg, även om det går emot mina principer.