Gott slut

Med en bild från länsmuseet Jamtlis samlingar  tar vi farväl av 2020. Bilden (kolorerad i min telefon) är tagen av en fotograf från Hallings Foto och man kan gissa att det är 1950 eller 1951, Östersunds skidlöparklubb har lotteri på stortorget. Bilden får symbolisera mitt Saabår som sluar med en anspråkslös dröm om en liten grön bil, inget extravagant, inga vita däcksidor eller annan lyx, inte ens baklucka eller klocka. Den här bilen har ändå så mycket, inte minst en formgivning som knockade mig för mer än 40 år sedan och vilken jag fortfarande tycker står oöverträffad bland svensk design som i sin tur står i en klass för sig, funktionalism i sin prydno, inga onödiga krusiduller utan den bara finns där, så självklar och hemtrevlig. Men ok, jag tänker framåt . Drömmen är en rostfri och hyfsat enhetligt lackad bil inom ett år. Hoppas det inte bara förblir en dröm. Gott nytt år.
 

En låda skrot eller?

Det kan se så ut men jag hoppas det inte är det. Stefan i Malung har skurit sönder en bakdel på en 92 som ett led i min jakt på reservdelsplåt. Av de bilder han skickat finns  mycket användbart . Stefan ska ha stort tack så länge för att han tagit sig tiden och fixat detta, Saabandan- en del har den.
 

Då testar vi

Med mycket försiktighet lyckades jag stryka den tvättade överdragsklädseln och sen kom sätet upp på strykbrädan för test. Att få på överdraget blir nog inte enkelt, inte om det ska bli snyggt. Sätet är lite tjockare i stoppningen än vad jag upplever med alla mina andra Saabsäten till 92/93 så det blir till att spänna klädseln hårdare för att få den på plats. Samtidigt vill jag inte förstöra originalet under, svårt. Ett alternativ är ju att sätta överdraget på andra säten, då kan jag ju alternera. Tur det finns tid att tänka, inredningen ska inte på plats än på länge.
 

God jul

Det är hög tid att säga God jul från mig. Idag kom snön så en av reservdelsbilarna jag har hemma fick bli årets julbil. Jo, håll utkik efter tidningen Klassikers nästan podd vilken publiceras vilken dag som helst nu. Är jag rätt ute så tar man upp 92019 lite kort.
 

Frystorkat i midvintertid

Vädrar klädsel ute på årets mörkaste dag. Överdragsklädseln var tvättad då jag fick den men jag ville neutralisera all lukt så det fick bli ett ättiksbad i badkaret. Ättikan drar ur lukten liksom men det måste vädras rejält efteråt. På kvällen hängde jag upp det på en lina inne i garaget, där ska det få hänga ett tag.
 

Lyxigt plötsligt

Sjukdom i hemmet, helvetesförkylningar som kommer från barnens förskola, ställer till det. Garagetiden blir noll men lite bilrelaterat hinns med, som att läsa senaste Klassiker. Med förvåning fastnade ögononen på en bild av en MB 300 SL,  vacker bil absolut men det som fångade blicken var klädseln på stolarna, precis samma mönster som på överdragsklädseln jag just skaffat. Med ens känns det som Saaben blir  lite lyxigare, kul.
 

Dags för däck

Nej, det behövs inga däck just nu, tidigast om ett årmen å anra sidan är det bra att få saker fixade och lägga på hyllan. Vilka  däck man ska välja är svårt att bestämma. På bilden är det chassienummer 92020 som visar uppsitt däcksmönster, bilden är troligtvis tagen 1949. Om det är någon bil man ska ha diagonaldäck på så är det väl den här så egentligen är det väl bara att beställa. Inte gratis, har inte hittat ett diagonaldäck under 2000kr. Jag hinner tänka ett tag till för fälgarna må fixas, dom behöver kanske blästras. Ännu längre tid tar det nog att hitta en uppsättning nankapslar utan Saablogga, jag har fått erbjudande om att köpa en, det är en bra början.
 

Lite kul måste man ha

Tittar man noga på så kan man se det, texten på bakrutan. Jag såg den på en bild från 1948 på provbil 2-4. Mycket läckert. Jag tror inte texten fanns på förserien men man vet aldrig. Då var den säkert målad eller etsad, jag har en dekal som är enkel att ta bort. Och ja, dekalen må patineras.

 

Att vara eller inte vara

Ska man vara den som byter bort originaldelar eller inte? En ständig fråga där mitt museala förflutna säger nej, behåll allt, praktiskt kan man se det på ett annat sätt. Framskärmar är ett bra exempel, på bild några av alla jag har. Dom sämsta i samlingen är dom som sitter på bilen typiskt nog. Men dom är det par som alltid suttit där och är dessutom annorlunda gentemot de andra. Den invikta nedre kanten som på alla andra skärmar jag sett är just invikta 90 grader är i stället rullad, originalet är även tyngre, ska kontrollväga innan jag kan säga säkert. Allt talar ju för original, visst, men då krävs ett rejält rostlagningsjobb. Men det får det kanske vara värt. Att bara skruva dit en skärm är väl för lätt.
 

Sprack

Då har nedmonteringen börjat. Skärmarna är borta och gav mig på sidorutorna. Gummilisterna var stenhårda, har aldrig varit med om maken. Ville helst få ut ruta och list hel men det gav jag upp snart, satt kniven i listen och skar sönder, då gick det enklare naturligtvis och rutan kom loss, på ena sidan. På andra sidan gick rutan sönder, den sprack. Mycket tråkigt och jag använde inte mer våld än nödvändigt tyckte jag men tydligt tålde rutan inte så mycket tryck.

 

Undrar hur?

Har äntligen hittat rätt variant av tutknapp, 2 stycken till och med. Som synes är det kulörskillnad mellan knappen som är i sin naturliga kulör och ratten som är lackad. Har kollat runt på bilder och det finns absolut bilar där det ser likadant ut men många har bättre färgmatchning. Synd man aldrig får veta hur det såg ut i bilen förr innan tutknappen försvann/byttes. Undra om dom fanns  i olika kulörer liksom, genom åren. Svårt läge. Ratten kommer jag inte lacka om, kanske knappen... 
 

Födelseattest

Jag tycker att arkivpapper är kul och gällande min 92:a är det befogat att fråga sig när den är tillverkad. Den frågan är väldigt svår att besvara.
Flera källor talar om att provserien, bil 5-24 började byggas på senvåren 1949. Folk som varit med och byggt bilarna då berättar just det. Men när den sista förseriebilen lämnade bandet är mer oklart tycker jag. Kan arkiven ge några svar därvidlag? Både och. Om vi kollar pappret till vänster ser vi att min bil typbesiktats, om nu det är rätt ord, i Linköping den 23 december 1949. Av pappret kan man även utläsa att själva modellen typats den 15 juni. Om vi antar att min bil är tillverkad någon gång i samband med typbesiktningen i december betyder det att tillverkningen av provserien pågick i mer än ett halvår. Det tror inte jag. Varför? Jo, utifrån andra arkivhandlingar av samma sort. Bilen efter min,  nr 20, 92020 som den heter, är lite känd, den tilldelades marknadsavdelningen i Linköping och finns med på några tidiga reklambilder. Den typades den 15 september. Men 92006 typades först den 11 november medan 92021 typades den 24 oktober. Den grå bilen som idag finns i England, 92009 är typad den 19 juli. Det finns alltså inget solklart samband mellan chassienummer och typdatum. Lite mysko. Samtidigt vet jag från en annan  arkivhandling att min bil genomgick en kontroll på Saab den 11 november, då hade den gått 210 mil.  Vad ska man då tro? Jag tror att min bil i alla fall är tillverkad innan bilen efteråt, 92020, är typbesiktad, den 15 september. Min känsla är ändå att man byggt bilarna under sommaren. Sen skingras bilarna, en del blir kvar i Trollhättan, en del hamnar i Linköping och slutligen  verkar flera hamna hos generalagenten Philipson i Stockholm. Min bil får ett A-nummer den 10 februari och Philipson är registrerad ägare fram till den 25 september då bilen säljs till en privatperson i Bollnäs.

Presentation

I och med att någon ny läsare tillkommer då och då är det dags för en presentation igen, det var något år sen sist. För er som hängt med länge är det inget nytt men ni får gärna läsa ni också. Detta är min renoveringsblogg och 92:an är den tredje bilen som avhandlas, innan var det två stycket 93:or. Bloggandet följer renoveringen i realtid och det går i promenadtakt, andra delar i livet får också ta tid. Jag försöker lägga upp något nytt varannan dag, stort eller smått. Några avbrott blir det säkert i samband med semestrar. Men 665  inlägg under fyra år har det blivit och snart 90 000 sidvyer, dvs nån som kikat. 92:an har just gjort entré och jag har en dröm att ha med bilen till Trollhättan och festivalen 2022, det blir lite jobb alltså.
 Jobbet sker i vad som Claes Johansson kallar ett skraltigt garage. Byggt 1939 med den tidens standard. Dock är det fullt användbart om än lite trångt. Min morfar som var karossbyggare, senare plåtslagare lagade bilar där på löpande band och sen jag fyllt på med moderna verktyg funkar det för mig. Fördelen är att det ligger på tomten och jag rår mig själv.

Låsmiss

 

Idag började arbetet med att lossa bakskärmar, undra om dom nånsin varit lösa, dom sitter hårt. Efter ha dragit av två bultar och fått loss en gav jag upp, behövde roa mig med något lättare. Varför inte ett tanklock. På bilen satt ett eftermarknadslock från LM, jättesnyggt tycker jag, ger karaktär. Men nyckeln fattades och det satt inte på bra heller. På Tradera hittades ett lås med nyckel som var lika sånär på en pinal. Det är gjort för ett tankrör med grövre innerdiameter, en Volvo kanske. Min tanke var att flytta över bara själva låscylindern och det gick, även om det tog en timme. Låsfunktion med nyckel-check. Men så var det problemet med att det satt lite löst. Två metallfärpar, vingar, på baksidan ska klämmas mot rörets fläns men det gjorde dom inte. Ett fast grepp med en stor tång för att böja lite grann....så gick ena vingen av och vips, låset är obrukbart. Naturligtvis kunde jag inte ta den trasiga från mitt reservlås för det var just den pinalen som skilde sig åt mellan de två locken. Lite surmulen la jag locken i en låda,  bara att gå på skärmarna igen.

Välsignad

Som ni ser ovan har öppninggsbilden kompletteras med en logga  från en viss tidning i vilken jag skrivit några reportage. Redaktören och jag tyckte det kunde vara kul att tidningen och bloggen berikar varandra. Bloggen har redan en hel del läsare men kul om fler vill följa med. Nästa tidning ska finnas att köpa vilken dag som helst och bland all annan trevlig läsning finns även några sidor om 92:an. Så löp och köp.

 

Vänligt

 Att vänligheten finns fick jag ett prov på idag. För någon dag sen nämnde jag i bloggen att jag funderade på att sy upp en överdragsklädsel i äldre stil. Bra så inte döttrarna spiller glass på hela originalklädseln. Idag blev jag erbjuden att köpa ett gammalt lagom slitet överdrag, eller, den är i fint skick. Har suttit i en 92a till och med. Tackade ja direkt. Tack

Spak

För att fortsätta på temat eftermonterade blinkersdetaljer lägger jag upp en bild på ett reglage vilket jag nyss köpt på Tradera. Exakt samma modell av blinkerspak sitter redan i bilen men den gräddvita plasten håller sakta men säkert på att pulveriseras, den ser riktigt trist ut. Om något av detta kommer att användas är osäkert, om inte hamnar väl spaken i lådan ” onödiga köp/reservdelar”.