50 timmars lackborttagning är över

Bilder jag visat förr, men inte ihop. Före och efter, eller efter och före.  Med den här bilen fanns och finns flera vägar att gå. Den mest bevarande vägen hade varit att inte göra någonting, låta bilen se ut som den gjorde, alltså från avställningen 1964 påspätt med 55 års förvaringsslitage. Visst, inget att köra med dock. Nästa väg var att laga det absolut nödvändigaste och inget mer. Jag valde att gå vidare, den mörkgröna färgen lossnade bitvis om man rev med naglarna. Nu, 50 timmar senare är all mörkgrön färg borta och det går att dra några slutsatser. Bilen är omlackad två gånger på utsidan. Den första gången i originalkulör. Nån gång efter den lackeringen monterades skärmlister och några andra yttre tillbehör. När det skett är svårt att veta men lager två är cellulosalack. På 1950-talet började flera biltillverkare, ex Saab och Volvo, att lacka med syntetisk lack. Lager tre, det mörkgröna, var syntet. Samma sak här, det är svårt att säga när omlackningen gjordes. Det man ser idag är alltså lager nummer två, bitvis är det riktigt bra, som på taket , bitvis dåligt som på bakskärmarna. Som lite extra krydda är insidan omlackad i ytterligare en kulör. Men trots allt börjar jag skönja en väg gällande vad som ska lackas om och inte. Nu börjar den stora demonteringen, allt löst, huv, dörrar och rutor mm ska plockas av. Det kommer dröja innan bilen ser hel ut igen. Det här med rivningen är restaureringens tråkigaste del tycker jag men rost måste lagas