Fabriksny motor

Från favoritfilmen kan mycket hämtas, här en motor från bandet. 96-motor iofs men jag tror att sena 93 motorer gjordes på samma sätt. En rolig grej med bilden är att man ser hur den är målad. Visst ser det ut som allt sprutats samtidigt, några få delar, fördelare, förgasare, topplock och fläkt med korg har sonats. Till och med utgående rör har har fått sig lite färg, det brändes väl bort snabbt kan man gissa.
Till min bil följde ingen motor med, eller jag tog inte med nån. Trampade omkring i en liten skrubb där det låg tiotalet motorer på golvet. Alla satt fast och jag tyckte ingen passade in såsom sen 93 motor. En Saabkollega hade en motor som såg fin ut, från 1958, inga garantier men ordet verkstadsskola nämndes. Väl nere i Stockholm för handpåläggning fick både kolvar, vev mm bytas, ingen okörd skolmotor som vi trodde. På bilden nedan motorn innan genomgång. Idag kom den tillbaka och det är dags att putsa och måla lite. Mer bilder då det är på G.

Lite lack, syntetlack tack

I samband med att hjulen skulle på var det praktiskt att lacka fram, bak och inuti. Med köpet fick jag med 5 liter 20 år gammal syntetlack i perfekt kulör, perfekt att använda tycker jag.  Många håller inte med utan rekommenderar nya produkter såsom helt överlägsna. Mitt antikvariska tänk ser dock syntet som helt rätt, det var ju med syntetlack bilen lackades första gången. Visst, det gjordes på fabriken men hållfastheten på en sån lack kan man inte klaga på, så många gamla Saabar jag polerat till fantastisk glans vittnar om det.
Dags för nästa Saabvän, Evert, att kliva in i handlingen. Evert började lacka Saabar hos Saabåterförsäljaren i Östersund 1959 så erfarenheten finns. Nu bjöd jag inte på de bästa förhållandet med ett inplastat gammalt garage, långt från Saabfabriken 1959, men jag blev nöjd med resultatet och kunde redan nästa dag börja montera delar lite försiktigt. Vi får se om resten av bilen lackas med samma syntet, jag hoppas på det.

Renoveringen fortsätter

Så står jag vid bilen igen efter nästan 25 år. Lite sammanbiten men nöjd. Far/son har lagat rost och jag får tillbaka alla delar med köpet. Väl hemma vill jag ha bilen på hjul så snabbt som möjligt och några veckor med jobb ger resultat. Underredsbehandlad och hjul sitter på med nya och renoverade delar. Det känns som renoveringsobjektet blivit bil. En bra färgfilm från Saab 1960 ger bra svar på vilka delar som ska lackas och i vilka kulörer samt hur underredsbehandlingen såg ut på fabriken, underbar film, måste ses. Anskaffning av delar har börjat i stor skala i takt med egen inventering av vad som finns och inte. Jag försöker också lägga upp en plan om när saker ska fixas, motor, lack, inredning, elsystem mm mm. Planen kommer spricka många gånger....

Renoveringspaus

Den 15:e februari 1992 sålde jag bilen, så här efteråt känns det som en dålig dag i mitt Saabägarliv. Bilen köptes av far/son boende 15 mil norrut. Alla reservdelar skickades med, verkstadshandboken också.
Min önskan om Saab 93 hade inte avtagit utan fotoalbumet från sommaren 92 rymmer en del Saabar. Den röda på bild köptes men visade sig vara rostig även den och rostlagning kändes som ett hinder. Men fler 93:or och andra tvåtaktare köptes in under åren utan att jag kände mig nöjd, jag saknade den grå 93f:n, andra bilar blev som en sämre ersättning och jag kände nåt slags misslyckande i att jag inte fullföljt renoveringen. Far/son som köpt bilen kontaktades då och då med återköpstankar men dom hade fortsatt renoveringen och ville avsluta den.
Men för att göra en lång historia kort; påhejad av min Saabvän Daniel skrev jag under tidig höst ett brev ang Saab 93f till ägaren och vips var bilen min igen, 24 år och 7 månader senare. Rosten var lagad, tack och bock, annars såg bilen ut som då jag sålde den. Alla nya delar jag köpt följde med och andra delar låg i samma lådor som vid försäljningen, skruvar i min sedan länge bortgångna mormors medicinburkar, lustig känsla, som om livet går runt på nåt sätt. Nu var det höst 2016 och nu jäklar ska bilen renoveras, kosta vad det kosta vill på nåt sätt och jag känner mig betydligt bättre förberedd än vad jag var 1991. Så efter ett tomrum på ett kvartssekel fortsätter renoveringen.

Renoveringen börjar

Väl hemma började renoveringen sommaren 1991. Alternativet att behålla bilen i nåt slags ursprungsskick tror jag inte fanns. Idag hade jag kanske diskuterat annorlunda. Då skulle det helrenoveras, säkert stärkt av Teknikens världs renovering av en Saab 92, för visst var det då? Jag kopierade artiklar jag missat på bibliotekets svartvita kopiator och läste om och om igen. Minns till och med att jag hade modet att ringa upp Claes Johansson vilken ledde TV:s projekt. Att jag varesig hade kunskap eller ekonomi för en helrenovering slog mig inte för än efter ett tag. På bilden som är tagen på hösten 1991 är bilen riven i bitar och karossen är på väg på blästring ( undra varför vi inte använde spännband utan körde med snören?). Vår hyresgäst Kåre var van bilrenoveringar och hejade på och hjälpte till. Samtidigt gick jag med i Svenska Saabregistret och fick kontakt med kunnigt Saabfolk från norr till söder, från Umeå, Arvidsjaur till Sandviken och Stockholm. Jag var på Umeåsektionens höstmöte och fick uppleva många fina tvåtaktare. Justa reservdelar som nya blanklister till skärmar, mattor, ratt, kederlister och bromsar köptes från Sandviken för priser som idag upplevs som skänkes. Jag minns bilen då kostat mig 3000kr varav inköpspriset var en tusenlapp. Många delar målades upp och las på hyllan, gott så.
Men så kom bilen tillbaka från blästring och inneskärmar bak med fjäderfästen var så där dåliga som dom kan vara på Saab 93, helkass helt enkelt. Diverse rostkunnigt folk kontaktades men ingen ville ta på sig jobbet till en vettig peng. Nånstans här började jag se projektet som orimligt, ekonomiskt. Det här var en tid då en hyfsad 93:a gick att köpa för under 10 000, ja under 5 000kr om man letade lite. Jag beslutade mig för att sälja. Ett dumt beslut skulle det visa sig.

Ursprungskontroll

Saab 93f med chnr 69270 fick sin registreringshandling på Saab den 3/12 1959 och förste ägaren, Lars Ekman, blir ägare den 11/12 enligt pappren. Jag vet inte men jag tror att bilen gick via saabhandlaren i Eskilstuna. Färgbilden längst upp i bloggen är tagen där. Han ägde bilen till 1966 och sen följde en Einar Karlsson som ägde bilen i 10 år då såldes den till Sundsvall. Några ägare senare är det slut på körandet och i augusti 1979 blir bilen avställd och det är den än idag. Så dålig kan den ju inte ha varit för den undgick skrotdöden. Nånstans från då och till jag köpte den borde bilen övergått från gammal halvdålig bruksbil till kul småfrän veteranbil i kommande. Då jag köpte den i juli 1991 var den den fräckaste bil som fanns. Jag hade varit såld på Saab sen 70-talet och samtidigt, nån gång runt 1978, kom 50-talsnostalgin och la sig som ett permanent monterat filter på livet. Så en bil från 50-talets sista dagar var den perfekta bilen enligt mig. Tyvärr så var erfarenheten av bilrenoveringar ringa så många misstag kom att begås under de kommande månaderna.

All vår början bliver svår

Nån gång i juli 1992 tog min vän Leif den här bilden. Den är tagen utmed väg 45 nånstans mellan Åsarna och Östersund. Jag har just hämtat drömbilen och körkortslös som jag var fick Leif agera chaufför. Även om den här delen av Jämland är Saabtäta trakter hörde bilen hemma i Sundsvall, eller ägaren gjorde det, bilen stod i sommarstugan om jag minns rätt. Att detta var början på en resa med en bil som nu pågått i halva mitt liv var svårt att tänka sig då. Så här börjar historien....