Säten i omvandling

Två mörka bilder idag, i mörkret ses stolar.
Den övre bilden har jag kanske visat förr, det är framstolarna och bilden är från den facebookannons där dom hittades. Jag betalade 3000kr för vad som i mångas ögon är skräp. Jag har själv många gamla saabstolar som ligger och skräpar med några med denna klädsel har jag icke, eller hade inte fram till jag köpte dessa. Denna stolscombo finns bara i 2-3 år så helt enkelt var det inte att leta upp ett par men här tog jag chansen.
Väl hemma så tvättade jag dom i badkaret och galonet var faktiskt helt även om en del rynkor och veck fanns här och var.
Nu är dom omlackade och har ny stoppning och nytt tyg men galonen är densamma och rynkor och veck finns kvar.
Nästa mörka bild visar stolar och säten i bilen i går. Jag får nog rigga lampor och ta en bättre bild men så ser det ut nu.

En bil tar plats

Sent på lördag hakade jag på skärmarna. Det är härligt att se bilen se mer färdig ut men samtidigt tar den mer plats, känns det som i alla fall, och man kan inte röja runt lika obehindrat.
Mitt garage är byggt 1939 och inte jättestort, att renovera en bil här inne har absolut sina begränsningar. Skärmar, huv, dörrar och inredning har fått vila i andra utrymmen i väntan på montering men nu är allt på plats i garaget, en dörr står kvar i källaren.
Jag har i alla fall såna där skydd man kan hänga på skärmarna under mek, dags att hänga på dom nu då kanske, innan jag fixar första repan på det nylackade.

Inte provsutten

Sadelmakaren kom med stolsitsar idag. Jag fick dom för ett par veckor sen men jag kom på att knapparna saknades men nu är det fixat och jag var bara tvungen att ställa in sätena i bilen, ser bra ut.
Jag började sen montering av ryggarna och alla skenor mm. Det är inte helt lätt även om det är svårt att montera fel. Förarstolen ska ha en säkerhetsspärr som jag inte fattar var den ska sitta, den går att montera fel och jag måste tänka till och kolla noga på bilder hur stolarna var monterade innan jag plockade isär dom. Jag har både 93-och 96 stolar i förrådet och ska jämföra med bilder där också. Lördagsfix alltså.

Har du rätt huvbandsvinkel?

Eller är du osäker? Jag är det, ännu ett mysterium för Saabrenoveraren.
För den oinvigde rör det sig om en rem i tyg som fungerar som fångrem där ena ändan sitter i huven och den andra i innerskärmen och förhindrar att huven ramlar av då den är öppen, öppnas framåt. Den syns på övre bilden, den röda pilen pekar på den.
Jag skulle montera mitt band i helgen och tre frågor dyker upp.
1. Från vilket håll sittet skruv och mutter?
2. Hur ska den fyrkantiga brickan vara monterad?
3. Vilken vilkel ska bandet ha gentemot innerskärmen?
Fråga 1 och 2 tycker jag fabriksbilderna tagna mellan 1958 och 1960 ger svar på,  helst den svartvita med bricka och mutter inringad med en gul ring. Här syns muttern tydligt, likaså kan man ana den på andra bilder. Den fyrkantiga brickan med den uppvikta kanten syns också tydligt. Jag trodde att kanten skulle vändas neråt och omfamnade bandets ände liksom.
Slutligen vinkeln. Det finns en pressning i innerskärmsplåten som går att använda som riktmärke. På bilden med gula cirkeln sitter remmen nästan parallellt med pressningen medan den på andra bilder sitter mellan 45-90 grader i vinkel mot samma pressning. Mysko, varför skiljer vinkeln? Än så länge blir det gissningar. Antingen skiljer det bil för bil, eller montören gjorde inte lika på alla bilar. Eller så sitter inte skruven så hårt utan bandet kan rotera runt skruven. Jag tror på det tidigare, att montören gjorde lite annorlunda emellanåt. Undra om det nånsin går att få svar? Nåja, ingen kan säga att jag inte tänkt på det hela och nedre bilden visar min tolkning av huvbandsmonteringen.

Mannen med den magiska pistolen

Mitt i motormonteringen dök sadelmakeren upp med säten. Lite antiklimax då man tjatat och tjatat och då han väl dyker upp med färdiga grejor så är man upptagen med annat och har svårt att njuta av  klädselleveransen till fullo.
Men det såg bra ut, nån liten rynka fanns på galonet. Inte så konstigt kanske då galonet bitvis är hårt och sprött. Men helt nöjd var jag inte, nåt måste göras.
Några dagar senare var jag tillbaka i sadelmakarverkstaden och propsade på att vi skulle försöka med värmepistol. Pistolen var nästan magiskt. Rynkor slätades ut på ett sätt som får tillverkare av ” anti age cream” att bli avundsjuka, det blev slätt, rynkorna försvann. Nåt litet finns kvar men jag får väl gå lös med den magiska pistolen själv.

Slipa rost-min belöning

Folkets kärlek, min belöning, det var Carl Johans valspråk. Inte för att jag har valspråk men jag kom att tänka på den gamle kungens ord häromdan.
Familjeliv och jobb tar tid men när det lugnar ner sig försöker jag ta lite tid till Saaben, istället för att läsa eller slötitta på läsplattan. Att slipa bort rost är en stor del av min bilrenovering. Ska gamla grejor bli fina är slip och ofta lack modellen.
Nu var det dags för den lilla hållaren med trissan som sitter i huvens nederkant och i vilken kylargardinkedjan löper. Den var sedvanligt rostig och jag trodde inte den varit lackad nån gång som den såg ut. Men då jag slipade såg jag tydliga spår av svart färg så svart fick det bli. Sprint av garanterat rostbenäget material fanns på lagret och trissan rengjordes med lösningsmedel. Bara att montera, tog bara lite mer än en timma, torktid borträknad. Bilresan på 10 mil då jag hämtade den har jag glömt.  Klart tillfredsställande och väl använd tid.

Mekhelg del 4

Helgens sista insats skedde på huven. Grillgallret, jalusikorgen, morrhåren och strålkastarna kom på plats permanent, hoppas jag.
Då dom små clipsen som håller grejorna ska på plats är det väldigt bra att vara två, en som trixar med clips och en som håller emot.
Slutligen strålkastarna, ett svårt kapitel. Övre bilden är ett utsnitt från en reklambild från 58/59, några såna i fint skick har inte jag hittat utan monterade enligt nedre bild. Fabrikatet är Hella på båda två och glaset har rätt kupning men sen skiljer det sig, det nedre är högertrafikmodernt.
Jag har inte träffat på nån som är expert på Saabs lyktinsatser under sent 1950-tal. Här är Volvofolket förebilder, har läst mycket nörderi angående vilka insatser som sitter på olika modeller under olika år.
Så finns du därute, du expert på Hellainsatser, hör av dig.
Nåja, med detta är rapporteringen från mekhelgen slut och jag lyfter på hatten för Kenneth som hjälpt till, STORT TACK.  Det är oftast enklare att meka med hjälp och som vi sa lite skämtsamt, hade jag fått slik hjälp oftare hade bilen varit klar för länge sen.

Mekhelg del 3

Söndagens mek började på Jula, den enda öppna affär som hade soppaslang och slangklämmor. Allt tar tid och innan vi var klara med monteringen i bilen hade det gått ett par timmar, men det läckte ingen bensin och vi tog kaffepaus.
Över till dagens huvudnummer, motorn. Efter alla tips jag fått om tändinställning ställde vi tändningen ett par gånger innan och sen var sanningens minut inne, startförsöket. Brittsommarvärmen inbjöd till att rulla ut bilen i det fria och sen på med starten och pang bom , start på sekunden, inget gnuggande utan motorn startade verkligen omedbart, det fanns till och med tomgång. Efter förra startförsöket som slutade i ett metalliskt ljud från motorns inre regioner lyssnade jag noga och det lät väldigt bra även om fläktbladen slog i skyddskorgen och armen till startmotorn låg och vibrerade. Motorn låter vass, hoppas den är lika vass på vägen. Jag vill säga hurra men nöjer mig med att vara just nöjd, fick sopptorsk efter ett par tre starter men efter nästa uppstart hoppas jag kunna publicera den obligatoriska motorstartfilmen.
På nästa grej, främre stötfångare. Inte för det vållade problem men tid tog det, inte minst för att jag
glömde att stötfångarhornen skulle dit. Men nån gång runt 2130 satt grejorna där och vi hade även fått grill, grillribbor och strålkastare på plats. Mer om det i nästa inlägg.

Mekhelg del 2

Vår mekhelg fortsatte efter lyckad montering av vindruta till motorn. Den som följt bloggen vet att just motorn varit ett problem från början men hur som helst var det dags att hänga i den. Ja, den undre kylslangen fattades då originalet inte passar för att en gammal Frico motorvärmare har monterats. Rättare sagt är det en kylvätskevärmare som sitter där vattenhalsen brukar sitta, långt ner på motorns vänstra sida bakifrån sett. Värmaren har i vilket fall inte sitt utgående rör på samma ställe som vattenhalsen så jag hade skaffat en längre slang med lite mer böjar som vi kapade till men efter det kom motorn i ganska lätt. Ungefär då dök nyfikna Saabvänner, Daniel och Evert, upp med förhoppning att få sniffa tvåtaktsrök. För att göra dom till viljes gjordes ett startförsök ganska snabbt men dödare motor får man leta efter, inte en hostning ens. Jag förstod nog att tändningen var åt fanders och Saabvännerna fick åka utan tvåtaktsröklycka, dom fick inte ens kaffe, dumt kanske.
Vi ställde tändningen med indikatorklocka och kollade om tändkablarna satt rätt, det gjorde dom nog inte. För att gå till botten med det hela ringde jag runt lite och ställde frågor på Facebook och efter middan funderade jag på om ett stroboskop var bra att ha, vet att min verkstadshandbok från 1964 tar upp det så jag kilade ut i garaget för att hämta den. Men aj, där luktade bensin, lite för mycket för att komma från våra misslyckade startförsök. Nån sekund senare såg jag pölen under bilen och då var det bara att hoppa i mekkläderna igen.
Bilens bränsleledning består både av slang och av originalrör och vi konstaterade snabbt att rörbiten i motorrummet fått ett läckage, måhända hade vi kommit åt det tidigare på dan men det var inte så noga nu. Surt men min förhoppning att ha rätt rör i motorrummet fick vara, röret såg inte friskt ut så en chansning jag gjort visade sig vara ganska korkad och jag beslöt att börja nästa dag med att köpa några meter soppaslang och göra en, hoppas jag, säkrare lösning.
Lagom trötta efter en lång mekdag var vi i alla fall nöjda och jag somnade full av förhoppning inför söndagens startförsök.

Mekhelg del 1

Jag skulle få mekhjälp från Västerås i helgen, hjälpen hade åxå med dotter som fungerar som stöd för min gravida fru och underhållning av vår dotter. Upplagt för långmek alltså.
Jag hade lite olika planer men i alla scenario fanns vindrutemontage med som nr 1.
Själva rutan och gummilisten är nya men blanklisten begagnad. Vi började med att montera ihop det, alltså montera blanklisten i gummilisten. Detta skulle enligt vissa vara ”apsvårt” men Västeråsbesöket, Kenneth, fixade det hela väldigt snabbt och snart var vi i färd med monteringen. Här var mina mekvänners tips av skilda arter. Nån menade att man enklast kör med en krok och trär dit rutan så gott det går medan andra föreslog det klassiska snöret. Vi körde på snöret med krok och mejslar som extra tillhyggen och det flöt på bra, hade det inte druckits elvakaffe hade vi nog varit färdig på drygt en timme, nåja, två kanske, men det gick i alla fall utan större problem och vips var vi klara.
Strax efteråt blev vi avbrutna av sadelmakaren som ville komma med en första sändning inredning, men det är en annan historia.
Vårt nästa steg var motormontage, nåt som kom att ta ett dygn med avbrott för sömn och mat.

Bönhörd del 2

Oj, vilken skillnad, jag som tyckte att min spolarburk var helt ok. Det är den också men vill man det ska se nytt ut så är den burk som klubben tagit fram helt suverän. Både passform och känsla är helrätt.
Nytillverkning kan vara svårt, det veta nog alla. Jag brukar ibland hänvisa till en Volvo 1800 jag fixade i ordning där minst hälften av de nya delarna inte höll måttet. Då är det trist att betala dyra pengar.
Men för den här plastburken betalar jag gärna bra, tack Saabklubben. Bilder nedan före och efter, och ja, jag ska putsa det svarta locket igen, dammigt värre.

Grillen ser ut att passa bra, bara att trycka på den med clipsen tänkte jag, nästan i alla fall. Saabemblemet ska tryckas på plats först och jag har ett nytt i nån låda, får leta lite. Känns som huven, i likhet med annat, blivit en långbänk. Jag hänger nog upp mig lite för mycket på småsaker som tar tid. Får ta tid och fixa undan lite i helgen.
Om det går som jag hoppas får jag mekhjälp i helgen och, inte minst, mektid. Tid är det som saknas i projektet.

2 år

Höll på att glömma men idag, den 8/10, är det två år sen jag hämtade bilen. Med på färden var Daniel och Evert, mannen längst bak i bild med brädor i händerna är Lasse, han hade haft bilen i nästan 25 år, en del av den tiden hade karossen stått inne i sågen, huset till höger. Och en del sågspån fanns allt kvar även om Lasse tvättat föredömligt.
Tänker mig inte på nån listig och lustig sammanfattning över senaste åren men visst har mycket hänt på två år även om man tycker det står still ibland.

Bönhörd

Senast igår pratade jag och en Saabman här i stan om spolarburken och att den inte fanns ny. Även om man hittade en oanvänd så kan man ge sig på att tiden har fått plasten att gulna. Men tydligen har jag för dålig koll på reservdelstillverkningen för helt plötsligt dök den upp då jag letade nåt annat. Beställde direkt, hoppas bara den är originallik nu......

Tack tack

Äntligen har jag koll på hur lång kedjan till kylargardinen är, helst i förhållande till var fjädern sitter.
Bilder med mått dök upp från Bengt med alla nödvändiga mått mätt på hans fina  95:a. Han äger även en grön 93:a som jag ägde för länge sen, också en fin bil. Så stort tack för hjälpen.
Nu återstår bara att hitta en sån fjäder, det letandet är inte lätt.

Marknad

Höstmarknaden som den lokala veteranbilsklubben fixar var som vanligt en välbesökt tillställning. Marknaden är inomhus men många fina bilar stod utanför. Min gamla 95:a som Daniel köpte var på plats bla.
Det hela var trevligt trots att jag inte köpte nåt förutom en kopp kaffe. Såg en en sommartermostat men jag köpte ju en dyrt i vintras. Roligast var snacket med en man som hade kvar en 92:a hans far köpt 1958, i så där avundsvärt bruksskick lät det som.

Blankt

Kåre skickade en bild just, han har putsat grillgaller så nu kan äntligen det och kylargardinen monteras och bilen tar ett stort steg mot att se färdig ut. Men visst, strålkastarna, bilens ögon måste dit för att bilden ska bli hel. Jag har ett par NOS lyktinsatser som jag tror är av rätt modell. Saabmärket ovan grillgallret finns också nytt, morrhåren, blanklistetna vid luftintagen har jag putsat upp men Kåre ville lägga sin hand på dom så jag får ta med de fyra listerna och byta då jag hämtar grillgaller i morgon. Tack tack Kåre

Tut

In i min tillfälliga lackbox med singnalhorn, lite tidigt, måste väl testa dom först. Hörselskydd på alltså. Det jobbiga är annars att pustra upp alla små rostiga skruvar och muttrar som håller ihop varje enhet, ja det är mycket pill helt enkelt.
Jag har dock lärt av mig av misstag och dokumenterat hur hornen ska monteras på huven innan jag tog loss dom, många distanser och brickor som ska med i rätt ordning. En skitsak kanske men av betydelse tycker jag. Man kan nog inte dokumentera för mycket innan man river en bil för renovering, för minnet, i alla fall mitt, är inte att lita på.