Elsanering behövs

Jippie. Så här illa kan det se ut under en instrumentbräda.
Förklaringen ligger lite styvt 30 år tillbaka då en renovering gjordes.
Till vänster ses originalhärvan som kommer bakifrån, snitsigt avklippt och skarvat med de blå skarvhylsorna. Resten är ett hopkok av egna trådar och ett elsystem från en 67:a tror jag. Man ser också att rattstången är av senare modell, ursprungligen var bilen 3-växlad.
Förutom att det känns högst osäkert kan det ju inte se ut såhär. Nåt komplett system för en GT 750 går väl knappast att uppbringa man får nog bygga själv. Jag har delar av ett system från en standardbil, det kan hjälpa även om det är en hel del som skiljer mellan modellerna.

Lite lack

Bilen har en tunn dålig lack. Nån gång ska den säkert få en ny lack men inte nu.
Jag försöker rädda det som kan räddas. Med en försiktig våtslip följt av polering kan det se hyfsat ut. Höger bakskärm är exempel på det. Vänster bak såg hemsk ut så jag lackade på den. Hoppas kunna våtslipa imorgon och få den att passa in med resten. Det är iofs inte så svårt då resten är dåligt.
Då blir det även tillfälle att hänga på reflexerna. I hålen för dom har nån fiffig person satt en liten lampa som fungerar som blinkers. Det funkar men inget jag kommer behålla.

Omtag på brädan

Annan bräda annan galon. Har använt den dåliga blå originalgalonen och målat den svart. Inte 100% kanske men i alla fall original.
Brädan är även den original GT, målad i lite halvblank, glans 80. Fick provmontera det jag tror är bilens ursprungliga hastighetsmätare. Just nu sitter en från Saab sport i bilen.

Knappologi

 Hmm, dessa saknar jag, knappar till reglage med engelsk text. Fick tips att de med svensk text har engelsk text på baksidan. Så är det i alla fall inte på de knappar jag har liggande. Inga följde med bilen heller.
Upptäckte det då jag detaljstuderade några bilder jag tog i somras. Den blå bilen är ett väldigt orört objekt och den röda väldigt renoverad. Båda har dock samma knappar. Detta måste lösas, vet inte hur bara....

Fler paket

Det kom ett till litet paket från den kände  Saabprofilen i Sandviken. Dekaler på engelska. Ibland ser man gula dekaler på röda bilar men på denna har det varit svart som synes på dekalresterna på ventilationsluckan.
Även om inte bilens utsida lackas om i detta skede kommer motorrummet få ny lack i samband med att GT-motorn monteras. Då är det juste att ha nya dekaler.

Vackert så

Huven som dök upp har fått en tvätt och lite puts.
Inget nyskick precis men det är jag inte ute efter heller. Men visst behövs lite jobb för att den ska se ut som folk.
På nåt sätt är det en vacker trädgårdsprydnad jag skaffat mig. En röd 93-huv är en fantastisk studie  mellan design och kulör.

Backjobb

Gav mig själv backjobb på instrumentbrädan. Dels använde jag nog ett dåligt spraylim för det släppte här och där.
Men främst var det galonen som retade mig. Den ska ha en textil struktur, mkt vanligt på galon förr. Idag har många galoner en läderstruktur.
Så jag började om. Den minst sagt dåliga blå galonen som satt på en originalbräda jag fick med köpet togs fram. Baksidan var full av rost, lim och nåt som liknade ett textil som galonen varit limmad på. Efter nån timme med vassaste jaktkniven hade jag skrapat så rent det gick och med nytt spraylim förenades galonen med instrumentbrädans plåt.
Sen lackades det hela svart. Röd bil= svart galon.
Hela brädan är långt ifrån klar men nåt steg är taget i alla fall.

ToR

Idag kom ett stort paket från Sandviken. Jag har tänkt ha två huvar till bilen, lite olika, så man kan alternera. Den här huven hade typiskt nog åkt resan Jämtland - Sandviken för inte allt för länge sen. Men då den inte blev använd passade jag på att få upp den igen. Den här huven ägde jag för första gången på 90-talet, sen har den vandrat fram och tillbaka men nu har den landat hos mig igen.

Nygammal bräda

Snickrar ihop en nygammal instrumentbräda. Har ett slitet original men den sparas för mer seriös renovering.
Det som är mindre seriöst på brädan till vänster är främst galonen. Originalet har en galon med en speciell struktur som jag inte hittat än. Därför får den brädan vänta.
Här har jag som flera andra klippt lite i en standardbräda, lagom sliten för att passa ihop med bilens skick.
Galonen är från en Saab 1959 så den har i alla fall varit på Saabfabriken, kanske samtidigt som resten av bilen.
Satte dit lite knappar på prov, jo jag vet att strålkastarreglaget ska sitta ute till vänster, har inget löst bara.....

Rätt röd

Bilen är omlackerad, kulören bör ju heta R2, så långt är det lätt men sen.....
R2, Toreadorröd, är en kulör som har flera recept. En bil från 1958 har inte exakt samma kulör som en bil från1965, likaså skiljer kulören beroende på färgtillverkaren. Att hitta rätt är svårt, kanske omöjligt att det finns nåt riktigt rätt.
Jag har bestämt mig för att inte riva bilen i bitar och lacka om, i alla fall inte nu. Men bättringslack behövs och att leta bland olika R2-recept med hopp om att hitta rätt känns lönlöst. Jag har ju ingen aning om exakt vilken kulör som användes i Seattle 1985/86 då bilen lackades röd sist. Nej, andra metoder måste till. Lånade en NCS-mätare på jobbet, en dyr apparat som optiskt läser av kulören och sen presenterar ett NCS-nummer.
Mätte på lite olika ställen i skiftande ljus men svaret var entydigt, NCS S 3560-R var kulören som föreslogs.
En sprayburk med den kulören beställdes och efter en provsprayning är jag nöjd, bättringslackering kan påbörjas.

Tight list

Det kom ett paket med clips för lister. Visst är det ett tag till dom ska på plats men då är det bra att ha dom hemma. Clipsen är i plast, originalet var i metall. Att hitta 60 bra metallclips i rätt sort känns svårt, sen vet jag inte hur bra dom funkar heller.
Jag testade ett clip på både list och skärm och dom passar bra, mycket bra känns det som.
Den lilla påsen är till för emblemet på bakluckan.

Att använda reflex

Då det ändå småmålas fick reflexhusen en duvning av grundlack.
Jag vet inte om jag tycker dessa reflexer är så snygga. Länge trodde jag det var samma sort på Volvo Amazon men så är det inte. Den passar bättre på Amazonen än 93:an tycker jag. Å andra sidan är dom ett signum för 93 GT så jag monterar dom säkert då det är dags.

Back in the USA

Med bilen följde några bilder tagna i Seattle, troligtvis tagna strax innan senaste renoveringen. Spontant skulle man vilja varit där då och avbrutit renoveringstankarna. Visst, på en annan bild ser man att framskärmarna är dåliga men sämre bilar än så här har jag absolut fått fason på. Tänk att få gått på med rubbing här, underbart bruksskick.
Fartranden är fräck och huven var mattsvart. Nåt som vittnar om annat än bara lugna familjeutflykter. Nummerplåten är av en typ som jag tror tillverkades mellan 1968-1982.
En bild som inspiration.

Återbruk

GT har en lite speciell hatthylla, klädd med vinyl å så.
I väntan på att hitta rätt vinyl får en hatthylla standard göra tjänst. Hade en på lager och färg hade jag kvar sen förra renoveringen, NCS S 2500-N är kulören.
Blev bra, och billigt.

Dags för jobb

Lite avspolning efter en lätt tvätt. Här finns att göra om man vill.
Lite om bilens historia först. Under större delen av sitt liv har bilen bott i Seattle. Jag känner inte till jättemycket men den blev renoverad på 80-talet efter ha stått still en tid. Till sitt förfogande har man haft delar från en Saab Sport eller vad dom nu heter , 850 GT kanske och en standard röd 93F. Dörrar och framskärmar är bytta så några lister kom aldrig på plats. Men hålen finns kvar igenspacklade på plåtarna bakom dörren. Inredningen är från 850 GT, instrumentbrädan omgjord och en standardmotor med en 4-växlad sportväxellåda finns i motorrummet. Slutligen lackades bilen om i den färg som den har nu, lite lite blåare än original.
Siste ägare i USA och Seattle bar det Svenskklingande namnet Ingvar Carlson. Nu är bilen Svenskregistrerad och besiktad.
Själv vet jag inte riktigt vilken väg jag ska ta, renoveringsmässigt. En GT-motor ska i och motorrummet ska snyggas till. Rätt instrumentbräda ska också på plats.
Men jag ska börja med en ordentlig rengjörning.

Letar bland vraken

Fick hjälp av Stefan idag, en vän med många Volvo. En 940 ledde oss till en reservdelsbil 10 mil bort. Bilen skulle enligt uppgift ha ett helt innertak men så var inte fallet. Tog ner det ändå för att komma åt alla pinnar som håller det, dom måste man ha och jag hade inga. Lite elsystem, en bakre stötfångare och lite småplock fick också följa med hem.
Stefan tog dagens enda bild som ärligt talat saknar lite skärpa. Men den föreställer mig och en 93 B av 1959 års modell.