Bra lagning

Innerskärmen som byttes i helgen blir bra men jag får ingen bra bild på den utan visar upp det som togs bort. Det man ser här är alltså sidan som var inne i kupen, därav den gröna färgen. Det vita är limrester, dessa var klädda med tyg som jag lossat och tänker överföra till den nya delen såsmåningom. Men  det jag vill visa är en gammal lagning. Man har alltså tagit en rostfri plåt och skruvat från utsidan, tittar man på bilden syns skruvarna. På detta är underredsmassa kletats på så lagningen syns inte från andra sidan. Det var väl sånt här som den då nya bilbesiktningen upptäckte 1964 då bilen skrotades. Liknande lagningar fanns på flera bärande ställen och tillsammans äventyras nog säkerheten. Men detta var innan den värsta vågen av popnitar och Plastic padding, tur det kanske, då hade det varit än mer jobb idag.
 

Äntligen rostjobb

Rostlagningen har gått på sparlåga ett tag men i helgen kom det igång . Min tidsplan att ha karossen hemma och lackad vid nyår känns minst sagt pressad. För att den ska gå i lås krävs nog, om inte ett under, iaf  att inget mer klickar. Skärmar och dörrar skulle anlänt redan men dras med förseningar som inte är kul. Innerskärm som visades på bild i fredags kom på plats och passar jättebra, bild  får komma senare utan domkraftfästet är vad som syns här intill. En liten grej kanske men det ska slipas rent och inte minst hamna på rätt plats, nu sitter det där.
 

Ekonomiplåt

Att hitta ny ekonomiplåt till en 92 är nästan bara att glömma. Det mesta blir att tillverka nytt om man inte kan hitta någon liten del från en skrotbil. Inneskärmar  i hyfsat skick köptes för snart ett år sen från Malung.  Braatthagrejor verkligen och nu har en del kapats loss efter en del mätande. Går det enligt plan hamnar den på bilen i helgen. Visst, den är maroonröd och inte grön men det är i sammanhanget ett litet problem och en del färg kommer slipas bort innan det är dags för svets. Men först mäta mäta och åter mäta innan rondellen sätts i karossen.

 

Fel fel fel fel fel

Som Brasse sa, fel.  askkopplocket är slitet men original, något måste hänt med det då förslitningsgraden är större än på resten av instrumentbrädan. Testade ett från en 92b 1955. Det funkar inte alls. Kontrasten mellan 1940-talets mjuka vänliga grå kulör gentemot 1950-talets mer kalla distinkta kulör är tydlig. Jag visste att det var skillnad kulörerna emellan men detta överraskade faktiskt. Det äldre är mer sympatiskt enligt mig.
 

Det försvunna avgasröret

Tidig 92 har ett speciellt avgasrör, inte av cirkulärt tvärsnitt utan mer tillplattat. Det ska enligt uppgift sitta upp till # 1450, men redan vid # 1105 har en förändring skett, röret blir ”bockat” enligt ett tekniskt meddelande jag har. Själv har jag aldrig sett avgasröret, varesig med eller utan bock. Att få tag i ett eller i alla fall hitta ett för kopiering känns lurigt. Detta, att tillverka,  är inte mitt specialområde alls, synd, skulle vara om ett ursprungligt gick att hitta. Troligen minst lika svårt. 
 

Svårt läge

Så balla siffror på de tidiga hastighetsmätarna, älskar dem. Sargen runt är tyvärr sargad ha ha. Den måste få lite puts. Gissar det finns tre sätt. Antingen putsa på plats utan att skada lacken på instrumentbrädan, eller att lossa instrumenten lite och få lite mer svängrum i putsandet. Jag har flera nyare instrument med bra sarger men original är ju bäst. Undra om man måste gå loss med stålull först. Bäst att höra med Kåre, det här är hans specialområde.
 

Stammen

En av kabelstammarna som mynnar ut från torpeden. Flera kablar ihopdragna i ett tyghölje, strumpa brukar det kallas. Denna har samma färg som hårt smutsad vittvätt, grbrgr hette färgen i den militära, gråbrungrön alltså. Inte jättekul men troligtvis helt omöjligt att efterlikna. De höljen, strumpor, jag sett nya är svarta och i plast.
 

Kablage

I och med att generatorn lämnats in för koll har startskottet gått för kabeldragningen, hur mycket det nu blir. Man får  börja med att gå igenom  och kartlägga hur det ser ut, vilket skick det är i. Som jag ser är många kablar tygomspunna och inte belagda med plast som på produktionsbilarna. Några plastkablar har jag dock sett, troligtvis från senare installationer, även om vissa ser väldigt ursprungliga ut, en enda röra. Tygkablar finns i 2,5 mm2, i alla kulörer nästan. Men att hitta den tjocka kabeln, 3,27 meter 50,0 mm2 , i tygomspunnen variant tror jag blir svårt. En modern variant köptes på Biltema i somras. Eventuellt får den en ny tygpyjamas fragment.
 

Ligger lågt

Sjuka barn som drar hem monsterförkylningar från förskolan sätter agendan denna vecka. Har hunnit med några smågrejor iaf. Generator och startmotor kördes iväg till bilelektrisk verkstad för översyn, spännande att höra domen om ett tag. Även om man ser att grejorna varit svartmålade gillar jag dom i det här skicket, patinan är fantastiskt. Gillar även utformningen på relät som sitter på generatorn. Elkablarna i tyg har dock lite att önska.
 

Mycket smått

Det är mycket olika just nu, hit och dit, stort och smått. Rostlagningen har paus då jag i det är beroende av andra som inte är på plats just nu. Så en grej var att hitta och eventuellt måla en domkraft. Trodde jag hittat rätt, dvs bilens egen, men icke. De jag har är märkta med årtal 1954 och 1955. Att hitta en från  1949 är nog inte helt lätt. Troligtvis lackar jag upp en så länge. Bara att ta fram NCS-kartan och hitta kulören, om jag inte blandar den själv.
 

För smalt spår

Ett I-landsproblem, jag vet men jag hittar inte lagom bredspårig gummimatta på metervara. Antingen är den för smal eller för bred. Bredden ska vara lik den på en ”vanlig” 92-matta. De jag hittar är alltså lite fel. Visst kan jag lägga in en standardmatta, de finns till och med nytillverkade numera men att dessa tidiga  blar hade en väldigt enkel matta, med tygbelagd baksida är ball och en kul detalj. Jag vet jag har haft ämnet uppe förr men nu börjar det hetta till. Gissningsvis kommer jag stå där med ett par olika uppsättningar då det är dags att möblera det nne i kupen.,
 

Sonderar

Till slut så står man hos sadelmakaren och kollar galon och jämför mot dörrsidornas beläggning. Inte lätt naturligtvis men till slut hittades en produkt som passade, dock inte den på bild. Har beställt ett par meter och väntar med spänning.
 

Vilken väg

Testar överdrag igen. De dåliga dörrsidorna får  en att fundera. Visst gillar jag det ursprungliga men klädseln är medtagen. Har några val. Sätt in allt som det är med ett ok baksäte och passagerarstol men resten trist, förarsätet kan man leva med men dörrsidor är fula. Alternativt att byta klädsel på dörrsidor eller att köra på överdrag, även på dörren. Svårt. Överdraget på bild sattes i nytt i en 92 1951. Jo, det måste sträckas för  att bli fint , det vet jag.
 

Efterlyser igen

Så synd så synd. Dörrsidan i närbild.  Det mörkare partiet på tyget är gammalt lim, jag tror inte det går att få bort, det har gått på djupet så att säga. Försöker få någon idé med att ” gömma” limfläckarna, vilka sitter vid kanterna, med en list eller liknande. Jag har lagt ut krok om tyg men det skadar inte med ett upprop. Så om någon har eller kan tipsa om randigt tyg från tidig 92, hör av er. Ära, berömmelse och en gratis kopp kaffe lovar jag att fixa fram om det leder till affär.
 

En annan sida av bilen

Då börjas det på allvar med inredning. Det kommer inte bli lätt men någon oro känner jag inte, mer att veta vilken väg jag ska gå. Dörrsidor ser inte så tokiga ut på bild men tyget har blivit ersatt någon gång och limmat på plats ovanpå det gamla  med kontaktlim, nåt som troligen lämnat fula spår. Då det väl är bestämt hur jag gör med det tyget ska pappen, stommen, bytas. Det vore mumma att hitta lite tyg från en tidig 92 för fickorna på dörrsidor fattas också.
 

Jorå

Vinylen limmad och hatthyllan på plats, tillfälligt. Att taket är knöligt beror på att den ljuddämpande pappen vid bakrutan lossnat och vilar på tygtaket, får fixa det. Även en ny läderstropp ska till men då måste baksätesryggen vara på plats och så var det inte denna dag.