Nästa hylla

Hatthyllan i bilen är inte gjord i masonit som brukligt är i 92 utan är en galonklädd plywood. Den ursprungliga hade svällt, spruckit och tappat sin form åt alla håll. En ny sågas till hyfsat lätt och nu ska den gamla klädsen på, jo, en provmontering först vore bra.
 

Facket prövas

 Så är handskfacket testat i bilen. Träribban på undersidan vilken skruvas i instrumentbrädan underifrån limmades och bör nubbas ovanifrån men funktionen finns där. Trevligt att se brädan för en stund, den är täckt av plast under rostlagningen annars. Undra om jag ska pröva en annan askkopp, nuvarande är väl sliten. Inkonsekvent tänkt? Visst, kanske….

Dök upp

Hörde mig runt här hemma och lite överraskande dök två torkarblad upp. Visst, lackade i stället för rostfritt och fel fäste. Infästningen går att fixa, färgen får man leva med så länge tills något bättre dyker upp, fördelen är att dom är helt nya. Lite jobb kvar alltså men detta känns fixat nu, skönt.

 

Sidospår

Egentligen är tiden vikt för inredningsarbete men annat hoppar upp av olika anledningar. Fick en fråga ang torkare, om jag hade något till salu. Svaret är vet inte då jag inte haft en aning om vad jag har i torkarväg och vad jag behöver. Torkare finns i lådorna av olika längd och modell och efter några mail till oraklet i Torsby har jag nu en liten hum om vad jag ska använda. Som vanligt gör det sig inte själv med grejor till 92, tillgången och min kunskap sätts på prov. Men jag har hittat ett par som verkar rätt. Tyvärr är torkararmarna, vilka mest liknar cykelekrar, rostiga och alla torkargummin har sett sina bästa dagar. Men bra jag kollade detta nu, då vet jag vad som måste fixas.
 

Lysande.

För ett tag sen gjorde jag en efterlysning angående bakljusglas av den tidigaste modellen. Trodde nog inte riktigt jag skulle få napp men helt plötsligt dök det upp ett meddelande med erbjudande om armaturer. Oanvända i kartong, kan inte bli bättre, Tack. Jag har nämnt det tidigare, jag tycker det finns en känsla bland 92-ägare att man hjälper till, det är måhända ett måste då bilen är lite lurig  att renovera, vissa delar är ” omöjliga” att hitta och nytillverkning är det inte tal om. Jag har svårt att sätta fingret på det men det är positivt.
 

Block

Grått som en jämtländsk grusväg, eller sten, kanske lera…Motorblocket är rengjort på alla sätt och nyborrat. Men tyvärr är det inte bilens originalcylinder. Den här hämtades från reservdelsbilen , en 55:a, och har således en ganska högt nummer, 18902. En indikation om man har ursprungliga motorn i bilen är att kolla numret, det följer hyfsat bilens chassienummer . Provseriens mototorer har ofta samma nummer som bilen med undantag för en 1:a. Min bil ,chnr 92019, hade först motor 92119. Jag har en anteckning från oktober 1949 då den byter motor med en annan bil och förses med 92117. Det numret står också på den första registerhandlingen. Då jag hittade bilen fanns motor nr 6077 med. Ett motorbyte har alltså  skett, inget konstigt men lite trist. Den motorn såg helt frisk ut i loppen så därför valde jag att använda cylinderblocket från reservdelsbilen. Nu då jag har härligheten framför mig är jag dock bara glad och färgen är helt underbar. Men i det här råa skicket lär den rosta snabbt så någon behandling måste till.
 

Lite finare fack

Liggande på ett mossigt tak på min reservdelsbil ser handskfacket lite bättre ut men bra är det inte. Visst, rakt och fint och passar förhoppningsvis i bilen men vattenskadorna lär jag få dras med. Shellkartan från 1960 täcker en hel del skador.
 

Press

Handskfacket långsidor lagda i press. Inte är det vackert men blir det rakt blir det kan det se lite bätte ut. Ja, jag vet att jag är knäpp men byter jag ut allt dåligt finns det ju ingen förseriebil kvar till slut. Ofta fylls facket med grejor så vattenskadorna döljs måhända.
 

Garagevardag

Rostlagning av höger tröskel. Det blir lite ratigt då man kapar bort gammal rostig plåt men det går att städa och det ät trevligt att se den nya som växer fram.  Flera jag pratat med vittnar om rostiga golv, brist på ekonomiplåt med egen tillverkning av delar som följd. Att laga en 92 är något speciellt, en utmaning.
 

Inte fint fack

Handskfacket är inte vackert. Det måste ha legat i kläm i fukt under lång tid. Men eftersom det troligtvis är det ursprungliga så ska jag försöka fixa till det. Att fukta på nytt och pressa mellan två träskivor är planen. Vi får se hur det gått om någon dag.
 

5 år idag

Idag är det fem år sedan den fantastiska 92-happeningen under internationella Saabträffen i Linköping. Ett reenactment av den bild som finns längst upp i bloggen. Jag var där och glömmer det aldrig, det satt djupa spår, historia på riktigt, 92:an visade sin tyngd den dagen, här började historien.
 

92020

Så är det dags att avsluta kavalkaden ” förserie på bild” med 92020. Bilen finns på flera bilder, kanske tack vare att den fanns vid försäljningsavdelningen i Linköping ett tag. Förste private ägare var Överste Hugo Beckhammar. Är man historieintresserad som jag så kanske man hajar till då man hör namnet. Beckhammar var 1939/1940 chef för den frivilliga flygkåren i Finland, F19. Han ledde flyganfall från flygstolen mot ryska befästningar. Tio år senare åkte han Saab 92 mellan hemmet och flygflottiljen i Linköping. Det är på den  bilen man bla ser navkapseln utan logotyp väldigt tydligt. Bilder är bra och de ljuger eller spekulerar sällan. Förhoppningsvis kommer det fram fler bilder av förseriebilar och förhoppningsvis även någon fler bil. Nu återgår vi till mer normalt bloggande. 
 

92019

Nästa bil i ordningen är alltså min bil, 92019. En av nu kända sju överlevande förproduktionsvagnar. En väldigt komplett bil men en riktig ”rosthög”. Ett ganska svårrt läge om man som jag vill behålla så mycket ursprungligt som möjligt. Jag  har någon slags vision om hur slutresultatet ska se ut. Den stundande lackeringen kommer nog sätta prägeln på uttrycket , spännande fortsättning alltså.
 

92015

En sista rallybil(d) för den här gången. Monte Carlo-rallyt 1950 igen. Den här bilen  fick jag nys på via Landsarkivet i Östersund. Den avslutade sina dagar med ett Z-nummer nämligen. Tänk om den står kvar nånstans i skogarna, det vore mumma. En tidig 92 är värd att renovera, riktigt fina exemplar går på dyra pengar och med rallyproviniens borde det finnas många intressenter.
 

92011

Lite tjatigt kanske men Rolf Mellde och Greta Molander igen. Denna gång Rikspokalen, rallytävling som gick i november 1950. Mellde vann och Molander vann damklassen, hon blev femma totalt. Även 92011 kom tidigt till Philipsons, den 11 augusti fick den sitt registreringsnummer. Två månader efter Rikspokalen såldes  den till kund. Gissar den behövde en del rekond efter rallyt. Notera hasplåten under motorrummet, då kan man köra fort på grusvägarna utan att vara rädd för större stenar och dylikt. Däcken är grovmönstrade Trelleborg till om jag ser rätt.
 

92010

En mycket känd bild, Greta Molander och Rolf Mellde efter Monte Carlorallyt 1950. I flera publikationer kan man läsa att det var provbilarna 7 och 8 som deltog i rallyt. Jag har aldrig förstått det riktigt, kollar man upp registreringsnumren på bilarna får man helt andra svar. Greta körde 92010, med framgång, hon blev tvåa i damklassen, hon vann densamma 1952. På något sätt måste hon lånat bilen av återförsäljaren Philipsons som registrerade bilen redan den 29 juli 1949. I juli 1950 såldes bilen vidare, en bil som körts 700 mil ToR till rivieran.
 

92009

Nästa bil som finns på (många) bilder är ”nian”, den är även en av överlevarna, bor just nu i England. Enligt pappren registeras bilen tidigt, den 19 juli. I pappren kan man läsa att den har motornumret 92010. Motornumren följer inte riktigt chassienummer och karossnumret och motorer byttes mellan bilarna. Vill man se fler bilder så leta på ”Saab 92009” så hittar man bilder från då den auktionerades ut 2017. Den uppmärksamme ser det speciella De luxe-emblemet och röd galon på dörrarna. Även om jag inte sett bilen på nära håll tror jag förseriebilarna fanns med olika klädselaltetnativ. Min bil är märkt med 92019 på alla klädseldelar, nåt som endast är nödvändigt om man vill hålla isär klädskar/bilar. Iögonfallande är även den grå kulören och bakluckan. Det finns flera historier, sanna eller ej, om att tidiga 92:or byggs om till introduktionen av nya 92:b. I det här fallet kan det stämma, bilen säljs i november 1953, till, om jag förstår rätt, till en Saabanställd ingenjör.
 

92007

Nej, bilden föreställer inte 92007. Tanken är att visa upp förseriebilar jag har bild på. Bilder på sjuan finns att hitta men de tillhör en bildbyrå som vill ha ersättning vid publicerade. Bilen finns kvar så egentligen är det lite konstigt att inte fler bilder går att hitta. Bland räckan av ägare finns några kändisar. Formgivaren själv, Sixten Sason, ägde bilen i början på 1950-talet. Något år senare tog Arne Frick över. Arne hade dels varit med och byggt förseriebilarna och var även en i den lilla krets som skapade den första Sonetten. Men även 92007 hamnade på dekis, långtidsparkerad i Stockholmsområdet. Jag känner flera som kollade på den då men jag har ingen aning om bilens status då, eller nu för den delen. Saab tog i alla fall tag i den och gav den vidare till familjen Wallenberg. Om någon har info om eller bilder på bilen så hör gärna av er. Jag hoppas verkligen att få se bilen någon gång.
 

92006

Förvånansvärt många av förseriebilarna finns på bild och går att spåra. 92006, se bild, är ett typexempel. Bilden har nog många sett och den som kollat numret hos bilregistret har fått svar. Utan att ljuga har jag säkert kollat upp 100  nummer från gamla 92-bilder och vid några få tillfällen får man napp. Jag har fått en hel del fakta av Åke S som säkert kollat lika många bilar som jag, exempelvis angående 92006. Monte Carlorallyt och Rolf Mellde som synes, inte 1950, då körde han en annan förseriebil. Detta är 1951. Bilen blev klar tidigt i juni 1949 och registrerades den 3 augusti. En spännande punkt i anteckningarna som gjordes vid provkörning den 13 juni är att blåfärgen på huvemblemet måste vara kraftigare. Alla vet att 92:ans emblem är helt  blank. Men tydligen gjorde man försök med blå färg, det infördes ju mrd 93:an sex år senare.

92005

Men vad är detta, en hittills okänd bild på 92005? Nej, eller kanske, om man fantiserar tillräckligt. I maj 1949 var de flesta pressverktyg på plats i Trollhättan. Trots avsaknad av karossjiggar började tillverkningen av en provserie om 20 bilar, två stycken Standard och 18 De luxe. Först ut var en Standard. Det framgår tydligt av både Saabs eget besiktningsprotokoll från den 2/6 samt registerhandlingen av den 3/8, Saab 92 Standard 1950 heter den. I Saabs besiktningsprotokoll påtalas fel, bla har bilen fått två torkare isf en vilket var det ”normala” på en Standard. Just det och det faktum att alla provbilar är behäftade med så många felaktigheter fick mig att haja till då den här bilden dök upp. Bilen på bild ser väldigt Standard ut, trots att den har stötfångare som en de luxe. Men annars målade blankdelar som det ska vara och kulören ser mörk ut. Så det kan vara 92005 eller 92013 vilka var de båda Standardvagnarna. Just ”femman” säljs till kund 1951 och ställs av 1963. Den kan finnas kvar därute, den måste jag leta lite extra efter, stenhård bil.

 

92004

Innan vi tar oss an förseriens 20 bilar avslutar 92004 historien om provbilarna byggda i Linköping. Bilen, som finns kvar, såldes av en auktionsfirma hösten 2020 för ganska dyra pengar. Tyvärr lämnade objeksbeskrivningen en del att önska. Den byggde mest på gissningar och myter och dessutom ändrades den under auktionens gång, sista dagen skrev man att karossen kanske var bytt. Lite så är det hela tiden med 92004, historien är dunkel och bilen har bytt skepnad flera gånger. Hur som helst kom den till på försommaren 1949. På de första bilderna ser man att den fått ärva den röda saluplåten och kanske även huven från sina storasyskon. Kulörmässigt är den betydligt ljusare än 92003, se bil, vilken kölör det rör sig om är svårt att säga. Mest känd har bilen blivit för att den fick vara mannekäng och ikläda sig rollen som snikversior av 92. Saab  hade en idé om att tillverka 92 i Standard - samt De luxeversion. Standardvagnen saknade störfångare och blankdelar mm, lackades mörkblå, även navkapseln och kylarmaskering lackades. Men 92004 var nog ingen äkta Standard, må vara att många dömt den som en sådan. Men även 92003 förkläddes till Standard inför en fotografering men de bilderna blev aldrig spridda, vilket kanske räddat ”treans” identitet. Fortsatt ”fyran” saknas det första registerkortet på Riksarkivet. Ett andra finns som talar om att bilen registreras första gången den 2 juli 1948 och att den säljs till en motormontör Eriksson i Trollhättan den 22 april 1950. Ännu ett registerkort upprättas 1961. Någon gång, kanske mellan 1950 och 1961 har bilen fått det utseende den har idag, som en 92 b 1955 med baklucka, blanklister och baklampor ute på flyglarna. Jag hakar på auktionsbeskrivningen från 2020 om den bytta karossen, det är lätt att tro att det stämmer. Av de få bilder som finns ser man bla att torpedplåten är väldigt lik den på 92 b, ser inte alls ut som på förseriebilarna. Det vore väldigt intressant att få se bilen närmare, den har onekligen en brokig och intressant historia.

92003

Gillar man 92002, som jag, ligger inte 92003 långt efter. Bilen blev färdig månaden efter ”tvåan” men skillnader fanns. Det man först lägger märke till är den gröna färgen, det är här 92:ans gröna gör entré. Till slillnad mot storebror 2:an bygdes ”trean” om i omgångar för att till slut vara lik en produktionsbil. I likhet med Ursaaben lämnade  aldrig bilen Saab och den skrotades troligtvis, Saab ställde av bilen den 30/6 1953. För länge sen hörde jag en historia om att Olle Landbu som arbetade med de första bilarna, hade besökt Jämtland med en Saab. Olle dog i en olycka hösten 1948 så stämmer historien är det tvåan, trean eller möjligen fyran som varit i mina trakter. Jag måste hitta släktingar till Olle och rota i det hela.