Äntligen reflexdags

Då de nya reglerna om reflex dök upp 1956 fick flera äldre fordon förses med reflexer av olika slag. På många Saab 92 ser man ofta röd reflextejp på bakre stötfångare eller de så vanliga runda reflexerna. Dörrarna var förskonade från bestämmelser men NTF rekommenderade reflexanvändning även där, för säkerhets skull. Jag hade en blå 96:a som hade sina reflexer intakt så idéen lånades därifrån. Jag är nog ganska ensam om att tycka att sånt här är ball, töntigt tycker nog många, folkligt är ordet jag brukar använda. Det var ju så bilarna såg ut då det begav sig.
Nåväl, vit reflextejp har jag i originalförpackning men nu ville jag ha röd. Hittade på rulle på Swedol och klippte till 5 cm långa bitar och monterade. Nog får det effekt alltid och precis sådär lagom töntigt blev det.

Ännu mera mattor

Jag inser att det ser ut som min renovering kretsar enbart runt olika mattor. Visst, det är nästan sant, många mattor blir det, och tid tar det. Dessa röda mattor är ett bra exempel. Dom var smutsiga minst sagt så ett dygn fick dom ligga i badkaret för att sen få en omgång med nagelborste. Det är många små rutor i mattans mönster där skit kan fastna så gnuggandet tog tid. Sen fick dom ligga och suga i sig mjukgörande, ett dygn till gick. Efter det las dom uppochned på en handduk så det överflödiga mjukmedlet rann av. Klart kan man tro, men nej, jag smörjde även in undersidan så nåt dygn till gick åt. Men sen kunde jag lägga in dom i bilen. Om det är värt allt jobb? Absolut, jobbet är inte så farligt men väntan är lång. Ser man bilder nedan på före och efter så är det absolut värt jobbet.

Mellanspel som inspiration

Jag har ägt en hel del Saabar, för det mesta har det varit kul och efter ett tag har dom sålts vidare för annat projekt. Sista åren har jag lugnat ner på tempot betydligt men ett tag gick det lite fort, ibland för fort. Jag har bara ångrat en ( 2 med min nuvarande 93f) försäljning och det är denna extremt tidiga 96:a från 1960, chassienummer 64.
Härligt orört skick, minns inte varför jag släppte den. Nån gammal bil har jag köpt tillbaka men det har inte varit så kul, förutom 93:an förstås.
Den hade många roliga detaljer som man kan plocka upp nu. Refelexernas infästning är ball men jag tänker främst på reflextejpen i dörren och dekalen på fläktpaketet ang glykolblandning i kylaren.
Bilderna är från registreringsbesiktning, Göran Ottosson fotade, bilen såldes till Kalmar tror jag.

Slitet får liv

Mina gummimattor är slitna, inte tu tal om annat. Saabägarens vardag, slitna inredningar, nån nytillverkning härvidlag lär nog vänta på sig. Det enda alternativet jag ser är mattor från GT, dom är snygga men jag har inte hittat några.
La mina mattor i badkaret och smutsigt blev det verkligen. Men efter en hel del borstande och sköljande la jag på mjukgörande gummiglans som fick dra in över natten innan överflödigt torkades bort.
Slutligen rullade jag in dom i bilen, det får duga så länge. Såg att hjulhusmattan fortfarande är skrynklig, får rätta till det. Nästa matta i badet är de röda skyddsmattorna.
Hmm, skulle kanske ha de där GT-mattorna ändå.

Papp och matt

Igår blev en papp-och mattdag. De målade mattorna skulle monteras, jag hade viss vånda. Det kontaktlim jag köpt var i form av gel. Rekommenderas om stora ytor ska limmas, det trådar sig inte som klassiskt kontaktlim. Så det var bara att pensla på, det var den lätta biten. Det svåra var att få mattan att ligga jämt, utan veck och bubblor, på hjulhuset. Erkänner att jag fick justera mattan i efterhand men till slut var jag nöjd.
Enklare gick det med sidopappen. Jag har hittat originalnitar som var mycket enkla att montera, superbra.
Till slut hann jag kasta golvmattorna i badet, en skitig historia som jag återkommer till.

Känd från tidningen

Gallret på hatthyllan som hör ihop med den lite konstiga urluftningsanordningen var fult. Kåre ställde snabbt upp och lackade. Skarpögda som dessutom läser Klassiker känner igen färgen, en mörkgrå Hammarlack, från  ”Plan 53”, ett projekt i tidningen där en Chevrolets värmepaket har samma ytbehandling. Kåre skickade med 3 st fina skärnskruvar, dock, jag valde att använda de spårskruvar som hållit gallret sen begynnelsen. Clipsen på baksidan som funkar som mutter blev nya. Tack Kåre, kändislack i min bil. Regnar det på prästen så stänker det på klockarn, enligt det gamla talesättet.

Gummisöm

Mattorna på hjulhusen är ju tillklippta och ihopsydda som jag tidigare nämnt. I går vad det dags för ny sömnad. Började med att sprätta den gamla sömmen och hittade igen en gammal vän lite oväntat. Remsan som sitter som förstärkning på mattans baksida är minsan likadan galon som klädseln. Smart, den är ju grå och en liten glipa blir det. Jag sydde med klassisk eftersöm i de gamla hålen. Det tog nån timma men nu är det klart, nästa blir att limma dom på plats i bilen.

”mattorna bestrykas med gummifärg”

Så står det i instruktionsboken, jag har länge undrat vad gummifärg är egentligen. Det jag kört med är färg med mjukmedel, det har funkat och kan brytas i olika kulörer. Till dagens matta blev det lite special dock, jag hade ett NCS-nummer som inte gick att översätta i RAL-nummer. Vi hittade en kulör som var lite för grön och färghandlaren fick till att blanda för hand, då blev det kanon.
En annan variant hade varit att rengöra mattorna som attan och sen haft på nåt mjukgörande, det brukar gå det med.
Det är alltså hjulhusmattorna jag sysslar med och nästa steg blir att sy sömmen på nytt. Mattan är ju tillklippt och ihopsydd för att få rätt form över hjulhuset. Den sömmen var dels trasig och nu är den gråmålad, det går inte.

Papp i dag

Även om det inte är 100% klart så tror jag den nya pappen blir bra. Jag hade köpt ett litet flak ny papp och använde de gamla bitarna som mall, först hade jag kontrollerat att de gamla bitarna verkligen passade i bilen, man kan aldrig vara för säker. Verktygen bestod i mattknivar, stålskala och hålslagningsmojänger av olika slag och storlek. Jag gjorde sidobitarna först samt skruvade dit de två skattekvittohållarna från den gamla pappen, kul kul. Torpedpappen är nu på G, jag saknar verktyg som ska göra det stora runda hålet där styrstångspaketet ska gå igenom, mina verktyg är för stora eller för små. Det får fixas under morgondagen då jag ändå måste ta en sväng till byggvaruhus i jakt på Gullfiber, eller glasull som det hette 1960. Detta hysteriskt kliiga material var limmat på torpedpappens baksida som ljudisolering. Jag funderar på att ta något annat material än glasull men original är ofta bäst.

Supertack för hjälpen

Jag haft mekhjälp i några dagar, ett utmärkt arrangemang jag sjösatte för nån månad sen. Jag är föräldraledig och då kommer Saabmek i andra hand. Då kom jag på att dotterns gudmor kunde ta med sin nyligen pensionerade far och komma upp från Västerås. Gudmor och dotter skulle på så sätt få kvalitetstid och jag fick ställa upp och sysselsätta pensionären i garaget.
Skämt å sido men bra hjälp fick jag, broms kom på plats, nån ruta och bakdelen på bilen tog ett steg närmare fulländning.
Sista dagen av mekande blev lite av finjobb om man jämför bromsjobbet som var tungt emellanåt. Bagagerumsgolv stod på tur. De hårt patinerade skivorna hade jag lämnat bort till snickare, inte för rep utan att fungera som mall vid nytillverkning. Väl hemma sprutmålades dessa med ett tunt lager färg. Det var läget då vi tog till verktygen på morgonen. På varje skiva sitter två fjäderstål som vi flyttade över från de gamla skivorna till de nya. Nitar försänktes och smiddes, fjäderstålen futsades upp och försänktes i bakkant.
I samband med att vi la in dom i bilen monterades bakluckan, försedd med ny tätningslist. Allt låter lätt men det är alltid små hinder på vägen, så klockan blev middagstid innan vi lite symboliskt stängde luckan och avslutade fem dagars mek. Mycket blev gjort och man lärde sig en hel på vägen.
Stort tack alltså till gudmor med far.

Rutor med motstånd

Dags för att få rutor på plats. Det finns många sätt att montera, vi valde det sätt som verkstadshandboken föreskriver, att använda ett snöre. Så här i efterhand så var det kanske inte bästa sättet, helst inte om gummilisten är begagnad. Vi börjad med en sidoruta men det funkade inte alls, kändes som det var fel ruta så vi fortsatte med bakrutan, det gick ganska bra. Problemet bestod i att snöret hade tendens att skära sönder listen, så man fick ta det försiktigt.
Vidare till sidorutorna....under en väl förtjänt paus kollade jag reservdelslistan och såg att 93 f har en sidoruta som skiljer sig från övriga 93:or. Tänk om vi försökt med fel rutor.....efter nåt samtal och letande i mitt rutlager visade det sig att så var fallet, 2 cm skiljer på längden. Tyvärr hade jag bara en gummilist men vi försökte montera . Den listen var riktigt skör, rutan gick i men listen såg fördjäklig ut, snöret skar sönder lite överallt, så vill man inte ha det, nya lister måste hittas. Framrutan beslöt vi att vänta med då listen var lika begagnad. Mycket jobb alltså för att lära sig att gamla gummilister inte är att rekommendera . Men bakrutan kom i alla fall på plats

Bromsprov

Jag som trodde att dag tre av den meklånghelg som varit skulle avsluta bromsarbetet, men icke. Ganska snabbt under söndagen insåg vi att ett av de nya bromsrören, det i motorrummet bakkant, var för kort. Det gick kanske att få det på plats men snyggt hade det inte blivit och då det var söndag var det bara att snällt vänta till måndag. Jag tänkte tanken att göra ett eget rör men hade inte alla delar, och det fanns annat att göra. Handbroms med kablar var en grej. 93 f fick den smått böjda spaken, den gör en krök mot föraren, och turligt nog var det en sån jag fixat till, lätt att ta fel för jag några spakar liggande. Lätt att montera bort minns jag, sprätta bort en låsring och knacka, tjoff är den väck. Monteringen går inte på ett tjoff, många distanser, brickor och gummiskydd ska träs på en genomgående stång i rätt ordning där det är trångt. Här var det väldigt bra att vara två som jobbade.
Tidigt i morse var jag i alla fall och fixade ett nytt bromsrör, 15 cm längre än det felande, och det sista komponenterna på systemen skruvades på plats och luftning påbörjades, skulle det hålla tätt? Många ställen som kan läcka, nipplar, slangar och cylindrar. Och nej, läckor på 3-4 ställen. Inget värre än att det var nipplar som skulle dras nåt varv extra. Så efter två varv med luftning justerade vi bromsbackarna och handbromsen, sen kom däck på och bilen fick stå på hjul med fungerande broms för första gången på mycket länge. Sista besikning var 1976 typ, länge sen, då levde Elvis. Stor dag alltså.

Bara byta bromsar.......

Mycket tacksamt har jag fått mekhjälp några dagar av Hr L. Hans ankomst var annonserad sen länge så jag hade förberett lite jobb vi kunde göra, bla få dit bromsarna. Alla grejer utom sköldar och trummor är nytt eller NOS nästan så det borde gå hyfsat snabbt kunde man tro. Igår började vi på där bak, inga problem, jo hålet där bromsslangen går in i kupén var för litet, en miss efter rostlagningen som fixades. Nytt bromsrör klamrades fast med buntband av metall på bakaxeln, snyggt. Sen forstsatte vi in genom kupén med röret och ut i motorrummet. Främre bromstrummorna ville jag ha koll på så allt blev rätt, så sköldarna skruvades lös så testmontering kunde ske i källaren innan grejorna lackades. Monteringen gick ok men ett tag trodde jag att fel bromsslangar hade köpts. Den gängade delen var för kort. Den gamla slangen letades fram, rostig och ful, men där satt en förlängning kvar, nåt som gör att slangen fästes genom banjoförskruvningen på sköldens baksida. En liten motgång som löste sig.
Idag fortsatte vi med montering på de som synes likadana sköldarna, man måste se till att cylindrar och backar hamnar rätt så verkstadshandboken, från 1958 dock, är bra att ha. Glada i hågen gick vi sen ut för att montera. Då mötte på patrull, inget passade, bromstrumman vägrade gå på, backarna var inte centrerade. Eftersom backarn på denna årsmodell sitter fast på mitten med en kanelbulleformad fjädrande pinne är dom mer eller mindre fixerade. Här blev det mycket tänka av, kunde bromssköldarna vara olika? Såg inte så ut och nåt sms till expertis gav inget klart svar. Lite deppiga satt vi oss med kaffe framför pärmar och foton. Och, i reservdelspärmen hittade vi svaret, bromssköldarna är olika, kanelbullsfjädern är lite förskjuten, den sitter inte ”klockan 12” utan mer halvtolv. Har man då förväxlat skivorna gör det några mm för mycket. Väl isärplockade såg vi också märkningen vi missat innan, RH= right hand samt LH= left hand. Jag har bytt en hel del bromsgrejor på 93 men aldrig reflekterat över detta, å andra sidan har jag inte haft lös nån bromsköld. Men, det ska aldrig gå för lätt, man får lära sig den hårda vägen och detta fel gör jag aldrig om.
Dag tre kommer börja med bromsrören i motorrummet, trångt och jäkligt följt av luftning hoppas vi. Ibland är det inte ”bara att byta”.........