Från Internet

Fick ett bra paket med posten idag . Ett slags startmotstånd som ska vara svårt att hitta. Jag hade kanske tur men hittade ett efter några minuter på Internet. Men det var dyrt.....

Blankt blev det

Kåre skickade en bild på dyrgriparna, nypolerade. Även om det inte är originalgrejor så kostar sånt här skjortan, flera skjortor faktiskt. Men fint ser det ut. Hoppas på att få dom åter endera dan.

Blankdel

Återanvänder samma bild som sist trist nog men det finns en anledning.
Har börjat inventera GT:n för att se vad jag egentligen dragit på mig.
Även om bilen är besiktad och körbar så finns jobb.
En omlackering är nog nödvändig, inredningen är i kaos och bitar saknas. Ex sitter det ett par stolar i från Saab sport, dom liknar originalet och är ok. Det som är mindre ok är att dom är ganska stora och höga, känns som jag kommer slå i innertaket när väl ett sånt kommer på plats. Plats i baksäte är det dåligt med, också svårt om familjen vill åka. Ska testa lite med ett par standardstolar och se hur det känns. Motorrummet är en blandning av prylar från olika år, sitter en standardmotor med sportlåda i som såsmåningom ska bytas mot en GT-motor, det måste även städas upp och fejas rejält runt motorn.
Till emblemen då. Dom ser lite röda ut, som om koppar skiner igenom kromet. Tänkte kroma om men så kom Kåre förbi. Det röda var oxid och emblemen är som försilvrade. Lite puts på test så var det riktigt blankt igen. Kåre tog med de 3 emblemen för varsam polering. Väntar på resultat.

Nya tider

Så är tiden inne för den sista delen gällande den grå 93:a i bloggen. Dags att summera upplevelser med andra ord.

För visst är det så, att renovera en bil är en upplevelse. Vissa upplever det ständigt, andra ibland och vissa aldrig. 

Jag har reparerat, lagat och halvrenoverat många bilar men aldrig helrenoverat förut. Jag vet inte heller om jag kommer göra det igen. För att det kräver sin man, eller kvinna, är helt klart, inget man ”bara” gör, i alla fall inte jag. 

Att helrenovera går egentligen mot min inre museiala personlighet. Jag som älskar och fascineras det där orörda originalskicket borde väl inte alls lockas av det renoverade men gällande bilar så förstår jag inte riktigt mig själv. Vet inte hur många fina originalsaabar jag ägt, ovanliga bilar med låga chassienummer som får oss bilnördar att haja till lite extra.

Men alltid har det varit nåt fel, bilarna har varit för slitna, i fel färg eller av fel modell. Och har jag väl hittat den fär perfekta bilen som stått orörd i 40 år har den inte gått att få loss, osvsett löjligt höga bud. 

Men med 93 F:n nu har det varit nåt annat som lockat och varit drivkraften. Naturligtvis kommer det sig av att jag började renovera bilen för snart 30 år sen men gav upp. Att göra rätt det jag gjorde fel då och slutföra renoveringen var jag skyldig bilen på nåt sätt. 

Den hade tillbringat 25 år som blästrad tom kaross målad i röd rostskyddsfärg. Att resten av delarna fanns kvar var ju fantastiskt. Lasse, som jag alltså både sålde till och senare köpte tillbaka bilen av hade förvaltat den väl, de flesta delar hade förvats i värmen märkte jag då bilen hämtades i oktober 2016.

Nu, 2,5 år senare är alltså bilen klar. Ganska lång tid om man jämför med de amerikanska bilprogrammen på TV där bilar helrenoveras på 48 timmar eller för den delen vissa här hemma som gör jobbet på 72 dagar.

Just tid har varit min bristvara. Allt annat i livet tar också tid. Att vi de senaste åren fått två barn spädde ju inte på garagetiden direkt. 

Är jag då nöjd med bilen? Även om jag inte kört så långt än så är svaret ja. Bilen ser ut som jag hela tiden tänkt mig, som en Saab så ut då. Och även om jag inte var med då så känns den rätt, inget nytt eller överambitiöst renoverande skvallrar om vår tid, tidsmaskinen fyller sitt syfte. 

Ibland har jag kännt mig fångad av all originaliver. Borde jag inte släppt loss lite mer. Målat bilen i den där underbara ljusgula kulören som finns mellan 55-59? Till det använt inredning från en röd bil, vackrare Saabinredning finns ju inte. Pirelli  cinturato däck, extraljus och fyväxlad låda? Det vore nåt det, men inte den här gången. Bilen själv satte ribban och stakade ut kursen. Jag hade berövat den sin skönhet genom att plocka den i bitar och brutalt blästrat bort all originallack. Chassienummer 69270 förtjänade inte annat än att få uppstå i sitt forna skick. Så bilen ska känna igen dig själv först innan några andra steg tas. 

Det här låter säkert snurrigt men jag har ändå levt med just den här bilen i tanken en stor del av livet och kännt både glädje men även ånger över fel tagna beslut. Om bilen så småningom ändrar karaktär må så vara. Nu är utgångsläget i originalskickets skepnad en gynnsam förutsättning för den fortsatta resan.

Fortsättningen, hur ser den ut? Jag vet inte. Tvärt emot vad jag trodde för två månader sen dök en chans upp som jag inte alls såg i kristallkulan; en sportmodell av samma bil, Saab 93F GT 750.  Jag tänkte länge och tog beslutet att gå vidare med den. Har nog varesig ekonomi eller garage för två bilar så bilen som funnits i tanken så länge har fått en ny ägare.

Men i vilket fall har ”min” grå 93 F fått sitt liv tillbaka och jag har visat mig själv att dåliga samveten och beslut kan få bot, öven om det tar nästan 30 år.