Kladdgöra

Att skrapa skärmar kan vara kladdigt. Värmpistol är ett bra vapen när underredsmassa ska bort. En timme per skärm tog det, jag har en kvar iofs, så nog bör det kunna blästras nästa vecka. Parallellt har jag jagat kederlist av rätt  sort liksom cellulosalack, det senare är inte helt lätt.
 

Domedag

Lastade in ett gäng skärmar och for så till plåtdoktorn, skönt att få lämna bort lite jobb tänkte jag. Resultatet av besöket blev lite oväntat, mina originalskärmar med rullad kant går kanske att pensionera, i alla fall de sämsta. Rulla skärmkanter går fortfarande att göra och det blir nog bättre att göra en ny kant på en bra skärm än att laga något som nästan inte går att laga. Men innan dess måste skärmarna göras rena, blästras bitvis. Innan dess måste underedsmassa bort och det blir mitt jobb. Jaha, bara att packa i skärmarna i bilen och åka hem.
 

Mycket skärmtid nu

Jag har nämnt skärmarna förr men nu är det på allvar dags att ta tag i den biten. Bilen har alla fyra ursprungliga skärmar kvar men dom är i mycket dåligt skick, helst bakskärmarna, har sällan sett sämre. Jag har även berättat att bilen blivit omlackad två gånger under sin brukstid på 15 år. Det övre lagret, det mörkgröna, satt dåligt och detsamna har jag tagit bort och bilen ståtar nu i lacklager nummer två vilket i sin tur är otroligt lik den ursprungliga kulören. Då den mörkgröna färgen försvann kom skadorna på skärmarna fram, rost och mycket spackel, tråkigt. Samtidigt upptäckte jag att skärmkanterna inte såg ut som jag är van eller  har sett på någon 92 ( jag har inte kollat jättemånga), den är rullad som på en 30/40-talsbil, se vänsta figuren på bild. Ingen av mina andra 9 reservdelsskärmar såg ut så utan de har en kant invikt 90 grader, höger på bilden. Att montera en skärm med fel profil på kanten är naturligtvis otänkbart. Så vad göra? Jag och skärmarna har beställt tid hos plåtdoktor Julle, jag är rädd att domen blir hård.
 

Så modernt

Bromssystemet på en tidig 92 är enkelt men trots det gäller det att ha de rätta grejorna. Lite förvånad blev jag allt då mycket ser ut som på en sen 93, huvudbromscylinder och hjulcylindrar är lika och grejor jag bytt många gånger. Bilen saknar nåt liten nippel och förgrening och då är det väldigt bra med reservdelsbilarna jag skaffat. Men visst, det är inte gratis att skaffa nytt men då det gäller bromsar tycker inte jag det finns några alternativ.
 

Risk för rostskador

En Värmlands folkblad upphittad i botten på batterilådan bak i bagaget. Troligtvis har den fungerat som ljud-och stötdämpar för batteriet. Att tidningar har använts på bilgolv är inget nytt och då man ser följderna med rostskador till följd av av att pappret bundit fukt undrar man hur smart tilltaget var? Visst, det blir alltid kondens i kupén och den letar sig ner på golvet förr eller senare. Om det är tänkt att tidningen ska ska suga upp fukten må den väl bytas då och då men att det glömts bort får man kanske räkna med. Just här hör tidningen i bra skick och har nog inte varit allt för blöt. Datumet 25 november 1958 stämmer in i tid då bilen lämnade Stockholm och såldes till Bror Yngve Emanuelsson i Helgebodafors den 27 september samma år, kanske hamnade tidningen där då. Ett kul tidsdokument som jag kommer lägga tillbaka under batteriet då det är dags. Jag menar, har den legat där i 60 år så kan den ligga där ett tag till, även om jag får kolla till den ibland för säkerhets skull.
 

Känns olustigt

Högt och lågt, stort och smått. Att laga en bil har många bottnar. Idag letar jag bromsgrejor och kederlist. Just kederlisten är svår då jag inte han någon ursprunglig bit som facit, det kan ha vatit ett snöre insytt i nåt pergamoidliknande material, jag vet inte mer än att den ska vara svart. VP autoparts och Örebro agentur har en modell som ser obehagligt plastig ut. På något sätt måste jag bena ut vilka alternativ som finns, sånt tar tid, men är en del av hobbyns tjusning.
 

Nu blev det spännande

Efter en hel del letande hittade jag karossnummer både på själva karossen och på dörren. Det står helt klart 19, vilket stämmer exakt med chassienummret. Väldigt kul och något som omöjliggör byte av dörr, matching numbers helt enkelt. Direkt blir jag lite nyfiken- om förseriebilarna, chnr 92001-92024, har karossnummer 1-24, vilket karossnummer har då första produktionsbilen, 25? Man ” börjar om” med chassienummer så den har chnr 00001men att man börjar om med karossnummer känns mysko. Någon som har en tidig 92 och kan jämföra? Saabmuseet har väl chnr 4 men när man kommer dit och kan kolla nästa gång är osäkert i dessa tider, får kanske skriva till museichefen.
 

Lite mer handfast

Igår blev det mer riktigt jobb på karossen. Dörrar skulle bort innan  rostlagning. Jäklar vad skruvarna satt, nån av dom krävde 20 minuter med slagmejsel. Produktutvecklingen som kom senare med en stor skruv som håller hela gångjärnet var verkligen en förbättring. Ena dörren är verkligen dålig och man är frestad att byta ut den mot en finare, jag har ett par såna. Men jag ska göra mitt bästa och spjärna emot, originalet må vara kvar.

 

Hej då

 -17 grader, också ett väder då en bil ska flyttas. Bilen ska iväg på rostlagning och det passade bäst idag trots väder. Allt gick bra och färden var inte så lång heller. Nu återstår för mig att fixa fram så bra repplåt som möjligt, en utmaning i sig. På hemmaplan får jag syssla med annat, ex finns en motor att ta tag i, för att inte prata om inredningen.

Bra tips

Ibland får man tips på grejor, det är väldigt tacksamt. Håkan hörde av sig angående en tidning som fanns på Tradera med ett häftigt mittuppslag. Troligtvis är det chassienummer 92020, det finns andra bilder från samma fototillfälle. Notera navkapslarna utan logga. Var hittar man såna? Håkan har fixat en och jag behöver tre stycken till.
 

Rättning anbefalles

En trogen bloggläsare och Saabprofil reagerade helt korrekt på mitt inlägg angående stänklappar, jag hade skrivit att man inte vet hur det såg ut från fabriken. Stänklappar monterades inte standard förrän hösten 1959, så är det nog. Innan dess har dock en massa bilar stänkskydd men det är ett option, även om dom finns med i reservdelskatalogerna tidigt. Bilen på bild är känd, eller bilden är känd. Den visar Greta Molander och Rolf Mellde vid den bil hon körde Monte Carlorallyt med 1950, den hade chassienummer 92010 och var således en bil ur provserien utan stänkskydd. Rätt ska vara rätt. Är det föresten någon som tycker bilens S-märke ser bra ut eller är det bara groteskt?
 

Tradera är bra ibland.

Att försöka svara på hur stänkskydden såg ut 1949 är nog svårt men det högra på bilden satt på bilen då jag köpte. Som av en händelse hade jag köpt ett par NOS på Tradera någon vecka innan, till vänster. Tror jag betalade en 50-lapp. Bara att lägga på hyllan i väntan på montering alltså.
 

Kika in i 40-talet

Så är man på g efter ledigheten liksom många andra. Tanken demonteras innan rostlagning av karossen, den, tanken, behöver rengöras inuti rejält. Jag försökt se spår av om den varit ur förr men det tror jag inte så denna syn i den här bilen har ingen sett på 71 år. Visst kan ljuset från lampan ställa till det men färgåtergivningen är ganska bra, så här ljusgrön var nog hela bilen en gång, kul.
 

Breda spår

Jag har nämnt den förut, gummimattan. Den skiljer sig mot de mattor jag är van vid genom att den inte är ”formgjuten ” för Saab speciellt, nej, det är bara en ganska bredspårigt gummimatta som skurits ut och förstärkts med glesvävt tyg på baksidan. Frammattan finns bevarad men är så torr och sprickbenägen att den är utom räddning, tro mig, jag har tänkt länge på detta. Här finns flera vägar att gå, egentligen spelar det ingen roll vilken då originalet är borta. Enklast är att strunta i mattor, men det ser nog trist ut. Annat alternativ är att fixa fram den senare modellen av matta, troligtvis den bästa lösningen. Ett tredje alternativ är att försöka hitta gummimatta med rätt ”spårvidd ”. Det är inte lätt i lilla Östersund, det som finns här är för smalspårigt. Bara ut och leta. Tips är välkomna.
 

Det var en gång

Det var en gång ett land där Oboy var en nymodighet och bilarna körde på vänster sida. Då, iSverige på 1950-talet levde min bil upp senast. 1964 var resan slut, kanske var det den nya bilbesiktningen som satte stopp för den rostiga bilen. Jag kom att tänka på det härom dagen, bilen har kanske aldrig upplevt högertrafik i Sverige. Den bär faktiskt fortfarande spår av en tid då föraren satt skyddad invid vägkanten, precis som på bilden finns bara en yttre backspegel vilken sitter på höger sida för att bra sikt bakåt, exempelvis vid en omkörning. Yttre backspeglar var tillbehör men man ser dom på bilder från tiden. Ibland  en på var sida, men har man bara en sitter den på passagerardörren. Min spegel har dessutom dåligt glas men eftersom den suttit där länge så får den sitta kvar.  Jag kommer troligtvis inte montera spegel på förarsidan utan det yttre spegelbeståndet får vittna om en tid då bilar kördes på vänster sida vägen, även om jag kommer att hålla till höger.
 

Dom är ju kul ändå

Väldigt kul, körriktningsvisaren alltså. Dom är utbytta på min bil mot enklare lampor men original satt det pilar. Jag har nån dålig som jag testade idag för att känna känslan. Dom känns helrätt. Största fördelen är att dom knappt syns i nedfällt läge, det finns alltså inget synligt som stör bilens form, något som är fallet med eftermonterade lampor. Blir det pilar gäller det att hitta några fungerande, eller  i bra skick. Det hörde av sig en kille som påstod sig ha nya, NOS, till salu. Får följa upp det spåret...
 

Snillen spekulerar

 Idag bjöds man, inte jag men bilen, in i ”finrummet ” och omtalades i Klassikers podd, ett specialavsnitt om Saab. Det är kul och deltagarna som skulle säga något klokt om min restaurering visste väl ungefär lika mycket som jag var detta ska sluta. Jo dom trodde nog inte på en helrenovering, det stämmer. Avsnittet spelades in på Saabmuseet, synd man inte var med, jag hade gärna kollat en del detaljer på deras tidiga 92. Försöker mig på en länk till Klassiker; https://www.klassiker.nu/podcast/saab-special-i-studio-klassiker