Dörrdags

Sen sist har inte mycket hänt, influensan slog till på annandan med hosta, feber osv. Men lite planering kan man göra i alla fall.
Vet inte om jag använt denna bild förr, Julle tog den iaf då dörrarna demonterades, ett jobb som tog typ 30 minuter. Att montera kommer säkert ta 10 ggr den tiden, om det flyter på bra alltså. Jävlas det så man får göra om lär det ta många timmar, det är vad jag tror. Då dörrarna är nylackade vill men ju inte stressa med repor som följd. Har mycket nytt, alla möjliga lister, låscylindrar osv.
Senaste dygnet har jag haft en del FB -kontakt med en renoveringskollega i Uppsala. Han har letat den papp som sitter limmad för hålen på dörrens insida, mellan dörr och dörrklädsel för att undvika fukt på dörrsidorna. Efter lite stök har han hittat en lösning som funkar. Nån originalpapp har dock aldrig dykt upp.

Bryderi i juletid.

Börjar som sig bör med en julbild. Här Greta Molander mfl och en snygg rallybil. Extraljus, tutor, stripen över bilen samt texten ”Molander” på motorhuven, snyggt, och läckra overaller, mkt man vill ha där. En liten röd toppluva som på bilden har jag, alltid nåt.
Jag firar jul hemifrån och kom just på att det var dumt att åka ifrån reservdelshandboken från 1960 då jag plötsligt ville kolla hur wiren till startmotorn är dragen. Jag ska köra med dragstart och det består ju av ett litet handtag inne i bilen i vilken en wire fäster, den löper i ett hölje. Höljet fästes på en arm på startmotorn och wiren fästen en bit framför med en skruv i motorrumsgolvet. Då man drar i handtaget blir ju wiren kortare och höljet och armen på startmotorn dras framåt å sen börjar det snurra. Det jag grunnar på är hur wiren fäster i motorrumsgolvet. Till min hjälp har jag bara foton jag tagit på kompisars bilar och dom är naturligtvis olika. En är en sen 93b och där ser jag bara en skruvskalle och möjligt en bricka. Om skruven har ett hål för wiren eller om man helt enkelt klämmer fast vet jag absolut inte. Nästa bil är en tidig 95:a, byggd på 93f, och här är lösningen en annan, inte bara skruv utan nåt litet plåtbläck utgör fastsättningsanordning. Då min bil blev helt isärskruvad utan nån som helst dokumentation är mina wirefastsättningsanordningar i bästa fall begravda i nån kaffeburk med skitiga skruvar men troligast måste jag göra nytt. Ganska roligt iofs men det är sånt här som tar tid i en renovering . Längtar alltså efter min reservdelshandbok.

Väntpapp

Via Facebook har jag diskuterat pappbiten vilken ligger bakom kylaren och förhindrar att luften i motorrummet tar fel väg.
Alla är överens om att den är gjord i karosseripapp. Det luriga verkar vara att hitta en papp med två baksidor. De flesta papper har en glättig snygg sida, gärna präglad i lädermönster, men med en grå pappig baksida. Kvalitén är för fin, ett riktigt I-landsproblem alltså. Men tydligen har Saabklubben tillverkning på gång av papp, kontakt har tagits med en tillverkare av den gamla skolan som arbetar med maskiner lika gamla som bilen, dom klassar nog in på listan till att få årets fordonsantikvariska guldmedalj. Jag arbetar ju på museum med både gamla bilar och bussar men fordonsantikvarie har jag aldrig titulerat mig, det vore nåt, får ta det med chefen....Nåväl, tillverkningen var inte igång så jag skulle ge mig till tåls.
Nu är inte tålamod min bästa gren utan nån minut senare stod jag i källaren och skar till en papp av min misslyckade torpedpapp som blivit över. Det blev halvbra, några redan borrade hål skämde resultatet men jag testade på bilen. Inte bra alls. Så kom jag på att det finns papp som stagar upp ryggstöden på gamla Saabstolar och snart hade jag sprättat upp en 96:stol och fått ut en perfekt papp men tyvärr är den biten för liten. Deppade en stund till jag kom på..., ja varför inte. Varför inte använda originalpappen, om inte annat i väntan på nåt bättre. Original är bäst å allt det där.....Lyande ide och fordonsantikvariska pluspoäng till mig.

Golvläggning in i det sista

Om man tänker på saken så lägger man ner en hel del jobb på bilens golv. Inte så konstigt kanske då det är rejält utsatt både under - och ovanifrån.
Under är det olika lacker och underredsmassa samt body i lager. På insidan i kupén har jag “bara” lackat några gånger och sen toppat med ljuddämpande matta. Eller njae, toppar gör jag väl med gummimattor i två lager och däremellan har jag lagt masonit. Igår sågade jag till och la in den sista biten.
Masonitmellanlägg förekommer ju inte på 93 men finns på 96. Jag har haft en hel del 96:or och tyckt masoniten varit sympatisk. Dels för att det är ett ball material, en tidsmarkör från 1900-talet de lux men dels även för att det känns mer ombonat på nåt sätt. Som hemma i huset från 1936. Gärna linoleummattor men man lägger dom inte direkt på trägolvet som vid sekelskiftet 1800/1900, nej ett lager masonit jämnar ut och borgar för ett slätt golv. Jag må vara konstig men detta avsteg från original känns helt rätt.

Det fula motorrummet.

Då jag häromdan höll på med sidostödskudden tänkte jag till om fler lustiga lösningar på bilen och erinrade mig ett samtal jag hade med en Saabvän om att motorrummet på 2T är lite lustigt möblerat, det ser inte ut som på andra bilar från tiden, typ Volvo 444.
Och visst är det så, mycket är lite okonventionellt. Men vissa saker har fördelar onekligen.
Huven, att plocka bort den är ju fiffigt och man kommer åt bra då den är borta, genialt men konstigt. Lätt att komma åt är även fördelaren, då huven är borta, men lite lustigt att den sitter så utsatt till, alldeles bakom kylargallret, men den har ju en skyddskåpa iofs. Heter det kylargaller föresten , det sitter ju inte vid kylaren.
Själva kylsystemet var det som överraskade mig mest då jag köpte min första 93b, och det tog ett tag innan jag förstod helheten, om jag nu gör det. Bara det att kylaren sitter i motorummets mitt ovanpå motorn gör ju att luften måste ledas uppåt från kylargallret. Det tog lång tid innan jag fattade att den där knöliga masonitskivan som jag kastat ut var till för att hindra att luften tog fel väg och smet under kylaren. Uppenbara men lika udde tedde sig locken på innerskärmana som tas bort då väderleken tillåter. Förutom det finns en, ibland två kylargardiner och vintertid kan man ha extra skydd utanpå kylargallret. Undra om nån utanför Saabkretsen förstår detta? Troligtvis inte. Jo, som extra privatinsatt åtgärd hade jag en 95:a som hade fläkt monterad i hålet för ena locket på innerskärmen.
Man måste ju nämna förvärmarsnabeln som transporterar värme från grenröret till en förmodad kallinsugande luftrenare. Ska sanningen fram har jag nog inte haft den monterad så ofta som jag borde.
Ett lustigt och personligt motorrum är det allt menvisst går det att få snyggt. Bara att jobba på.

Sidostödskuddnörderi

Nr 18 på bild, staget, sidostödet eller sidokudden, finns många namn, har jag varit inne och funderat runt förr men idag var det dags att bestämma sig. Funderingarna har rört stödets eventuella lackering och kulör. Helt tydligt har detta varierat genom åren, kanske beroende av olika rutiner på fabriken.
Jag kollar min samling och plockar ut två st stöd. Ett upplackat i silver och svart samt ett som kallades NOS vid köpet, troligtvis galvaniserat och lämning av en klisterlapp finns, kanske en klisterlapp med reservdelsnummer. Att välja mellan dessa två är inte helt lätt. Samtidigt som man vill ha det snyggt får det inte se för konstgjort ut.
Gamla bilder brukar kunna ge svar. Bilder från motorrum är ovanliga men finns, jag kollar först på en 93:b 1958, bilden från samma år. Svårt att säga om bilden ger nåt svar men stödet, det lilla man ser av det, ser olackat ut. Nästa bild, en fabriksbild, 93f, troligen hösten 1959. Den här bilden sätter alla begrepp om snygghet ur spel. Hela sidokudden är lackad, fästskruvarna och allt. Man ser att lite lack försvunnit på kuddens gummidel, den är ju rörlig och inget bra ställe för lack att bli långvarig på. Slutsatsen måste bli att stödet suttit där vid lackering, eller? Jag har även sett bilder på 96:or där man återgått till omålat stöd.
Att sidokudden varit målad under nån period är iofs inga världsnyheter, det är väl under vilken period och i vilken kulör det varit svårt att sia om. Jag har även kollat några andra hyfsat orörda bilar men att ha dessa som facit känns svårt, ett sidostöd är enkelt att måla om vid den enklaste av motorrumsrenoveringar.
Utifrån det hittills sagda borde jag absolut ha ett lackat sidostöd, troligt i bilens kulör. Men jag fegar ändå och skruvar dit den snygga med nya skruvar och muttrar. Spårskruv ska det vara enligt reservdelshandboken från 1960. Är halvnöjd över jobbet, högst halvnöjd.
Men jag ska nog lacka upp ett stöd i bilens kulör bara för att. Det vore ju synd att bli utskrattad på nästa Saabmöte då sidostödskuddexperterna samlas.

Motor check

Nä, motorn är inte på plats men det är hög tid att sätta i den, den har stått och väntat snart ett år. Växellådan dockades på i våras och sen dess har det stått i vänteläge. Väntan på att kablar, wirar och bromsar skulle komma på plats. Det gjorde det men det tog ändå inte fart.
Att montera ihop en bil har många delmoment och jag hade nog trott intredningsarbetet skulle göras klart i närtid. Men saker tar tid att få fram. Bristen på gummilist till vindrutan har fått arbetet att stanna upp. Så med ingen gummilist i sikte måste jag växla spår.
Kollar igenom vad som behövs för motormontering. Nya tändkablar-check, nyrenoverad generator/vattenpump- check, startmotor - jo men den måste målas, nya slangar och slangklämmor - check. Men var är skruven som sitter längst bak på växellådan och vilka skruvar hör till de främre motorfästena? Sidostödsbygeln har jag men sitter inte den med skruv och mutter? Lite småfix alltså men sen så...

Dags för ljus i mörker

Med färdiga skärmar så långt att lampor saknas är det ett naturligt nästa steg. Vis av erfarenhet kollar jag reservdelshandboken och jämför med de delar jag tänkt montera, så det stämmer. I detta fall stämmer inget. Original bestod lykthus i plåt omgivet av gummipackning. Jag har en hel insats i plast som jag tror kom med 96:orna nån gång . Glas och sarg är kanske lika samt vissa skruvar och mutterstycken. De senare, skruvar och mutterstycken, hade jag köpt innan. Ett grundproblem med insatserna är de jordar i karossen genom en av skruvarna och det har jäklats förr, ibland har jag fått dra separat jordkabel. Klubben har tagit fram nya insatser med separat jordkabel, nya och fina, bara att montera. Då jag satt suckande och tittade på mina uppiffade insatser undrade jag varför jag inte köpt nytt, jo dom är nya men av samma typ som dom jag har, några original har jag inte hittat tyvärr.
Nåväl, för att grunda för bra jord slipade jag först lite på skärmens baksida. Känns som vansinne då man samtidigt grundar för rostangrepp. Mina skärmar är rostlagade precis där jag slipar, hmmmm. Det visar sig också att de nyborrade hålen inte sitter helt perfekt så jag måste borra upp dom litegrann. Efter en timmes jävlande sitter bakljusen på plats. Naturligtvis hade jag inga lampor hemma så allt är bara halvgjort. Men jag är nöjd, mycket nöjd.

Jubileum

Det är dags för bloggjubileum, eller ettårsfirande om man så vill. För den 9 december förra året gjorde jag första inlägget i denna bilblogg. Under året har det blivit 176 inlägg, jag når nästan mitt mål  om att blogga varannan dag. Bloggen skriver jag lika mycket för mig själv som för andra. Den blir en spark i baken som driver projektet framåt men också en dokumentation. Att den roar nån är naturligtvis ett plus, 22547 sidvisningar har bloggen haft. Hur många som läser den vet jag inte, hypotetiskt kan det vara 10 personer som som gått in på den 225 gånger var. Hur som helst, kul är det och kan man ge nåt tips till andra renoverare är det toppen. En liten överraskning för mig är att jag genom bloggen själv fått inte bara tips utan även erbjudanden om att köpa reservdelar osv. Stort tack.
Höjdpunkter.....Läsarmässigt var det på nyårsdagen med 1000 sidvisningar. Många som låg och slösurfade i soffan den dan kanske.
Det ballaste var kanske lackeringen, bilden på Brandon, det är han som lackar, ger härliga minnen, ett hästjobb som blev jäkligt bra i slutändan. En annan grej är tyget som vävdes nytt med hjälp av Saabklubben. Det var och är lite för bra för att vara sant. Såsom jag letat detta tyg i decennier och nu helt plötsligt finns det att köpa, konstigt. Det gjorde sig inte själv men efter ha skickat iväg originaltyg blev det en hel del nervös väntan kom så det slutgiltiga provet strax innan semestern och nu står tygrullen här hemma i väntan på sadelmakaren. Det blir nästa års höjdpunkt hoppas jag. Ja, jag hoppas iofs att bilen blir körklar nästa år så det blir, hoppas jag, en riktig höjdpunkt. Men jag vet att vägen dit kommer kantas av en del svårigheter och kanske även misslyckanden men jag har förhoppningsvis ”bäddat” ganska bra för kommande jobb. Det mesta utom just inredningsjobbet är klart eller inköpt. Exempelvis står den nyrenoverade motorn och bara väntar på att bli ilyft. Det är nästa stora bit i projektet så, tack så länge och häng med in i nästa år.

Full fläkt

För första gången i mitt Saabliv tänker jag använda 6-bladig fläkt. Nåt jag jämte sportratt sett som reserverat för de som kör GT och Sport, jag är mer orginalnörd på nåt sett. Men som komplement till den nya större kylaren kanske en fräsig fläkt vore bra, gärna tillsammans med en sommartermostat. Jag har aldrig haft några större problem med  överhettade motorer men visst har termometern närmat sig 100 grader då och då. Nån skulle säkert tycka att jag kör för mesigt. Som illustration mitt NOS fläktgaller.

Ännu mer dekaler

Jag har rest i jobbet ett par dagar och haft annat som stulit tid från bilen, sånt är livet.
Idag hörde Kåre av sig, han hade fixat en smörjdekal från Shell, alltså en sån där som berättar när man gjort rundsmörjning och när det är dags igen. Så med hjälp av trippmätaren och instruktionsbokens smörjschema räknades ut vilka siffror som skulle fyllas i. Resultatet blev toppen så tack för det. Längtar till dess att nästa dekal ska dit, om 150 mil ungefär.

Återskapar klet

Jaha, vad är detta ? Jo, baksida/insida av skärm och det svarta är clips till listen som döljs i klet.
Har nämnt det förr men ofta då man tar loss gamla lister är nåt av clipsen inbäddat i ett tuggummiliknande klet. Jag tror det har något med rostskyddsbehandling att göra så innan jag sprutade body på skärmarnas insida förseglade jag hålen för listerna med ett svart klet jag köpt på Biltema. Den färdiga ytan känns inte riktigt igen än men då jag fått några mil på grusväg med bilen har förhoppningsvis den grå dammiga ytan kommit på plats. Men det är ett tag dit än, tyvärr.

Mera minimek

Den nyinköpta NOS-slangen, tätningen mellan huv och kaross kom på plats. Inuti löper en sån där lång tunn fjäder som vissa gardiner sitter på. I var ände sitter en krok som fäster i karossen. Eftersom fjädern är just fjädrande är den kortare än gummiröret. Den ska dras ut och vara spänd så tätningen ligger på plats. Jag har monterat tätning några gånger men glömmer mellan varven bort att man måste ”förlänga” fjädern men typ en ståltråd för att få ut den på andra sidan. Det blir en jäkla spänst i fjädern, jag måste i alla fall ha en tång för att kunna nypa åt kroken och fästa den på sin plats.
I tätningsväg väntar jag nu på att hitta gummitätningen som sitter ovanpå plåtarna vid kylaren. Hoppas den dyker upp.

Inga hål i hörnen

Rätt stötfångarbitar på plats. En fördel med att göra fel är att man måste göra om och lär sig hur det ska göras. Detta blev en 20 minutersmek från början till slut. Jag måste ju se nåt positivt i att jag monterade de främre böjarna bak. Det är iofs ett tips, alltså, om man inte har bakre böjar, dom är inte jättelätt att hitta till 93, och vill köra lite budgetrenovering, så kan man använda framböjar vilka är enklare att hitta, tror jag. Hemma hos mig finns det i alla fall betydligt fler framstötfångare 56-64 än bakre 93 stötfångare. Man får täcka det oanvända hålet med en vagnsbult bara.

Dekal på plats

Har man följt bloggen har man till viss del följt jobbet och tankarna med dekalen i bakrutan. Lämningar efter en 50 mm stor dekal fanns men jag  visste inte vad det varit för dekal.  Vid ett besök hos prästen i Ragunda såg jag en bärgningsservicedekal i original på hans 92:a, den var från Falk och absolut inte rund. Men det stakade ut vägen och efter lite sökande fann jag att Räddningskåren haft runda dekaler. Hittade bilder på 3 olika, eller väldigt lika med små skillnader, och till slut bestämde jag mig gällande utseende. Min dekalman kontaktades och nån vecka senare, i fredags, var 4 dekaler klara. Kåre är lite av dekalmästare så han hjälpte till med montering och fick en dekal som tack. Tack för det.

Klantskalle

En klantskalle , det är jag det. Monterade ihop bakre stötfångare och i slutet av processen märkte jag nåt mysko, sidobitarna hade ett hål för mycket. Först trodde jag att det blivit ett felköp, för dom passade bra annars, men sen kom jag på att jag hört att  delarna fram och bak är likadana, förutom de yttre hålen på framstötfångaren. En enkel koll av reservdelsnumret gav klarhet, jo jag hade gjort helt fel. Ja ja, klantigt som attan men ingen skada skedd. Jag monterade ändå för att se hur det passade. Bra men inte gentemot nummerplåten . Att den sitter ocentrerat visste jag men nu såg jag att den sitter 10-15 mm för långt ner. Nytt dilemma, borra nya hål i plåten vill jag inte, inte heller använda nya EU-skyltar. Alternativet är att borra nya hål i bilen. Känns läskigt. Min vän Kåre var här och menade att det bara är att borra på. Kanske det, men då får han borra.

NOS slang

Ingen supermek kanske men ack så viktigt. Tätning mot huv som sitter på karossen uppe strax framför friskluftsintag. En enkel slang som träs på en lång smal fjäder samt fästes med en krok på varsin sida.
Min var i bitar så jag köpte från en tillbehörsfirma. Den slangen var väl i hyfsat rätt format men på min bil funkade den inte. Den var för tjock i godset liksom och rullade bakåt då man stängde huven, i stället för att klämmas ihop. Åter igen pengar betalda i onödan, händer då och då vid renovering.
Men så händer det bra saker plötsligt, Janne på klubben annonserar att man fått in några NOS. Idag kom den i brevlådan. Bara att montera efter en upputsning och hoppas den gör sitt jobb. Passa på att köp.

Varning för dubb

Två fräna dekaler som väl kan passa på bilen. Då dubbdäcken blev vanliga i början på 60-talet ville väl dubbtillverkarna göra reklam, här i form av varningsmärken. Såg man ett sånt på framförvarande bils bakre stötfångare gällde det att se upp, fordonet framför kunde få stopp snabbt vid inbromsning och hade man inga dubbar riskerade man ju att kana in i bilen framför bakifrån.
Dekalen från Sandvik har jag fått låna, den minns jag från barndomen. Secomet minns jag inte men har sett den på bild, på en Saab. Får se om det blir nån dekal därbak när det är dags för dubbad vinterkörning.

Blank bak

Lämnar inredningsjobbet för ett tag och tar tag i bakre stötfångare. Jag har det mesta nytt, resten är uppfixat, sandplåtarna lackades samtidigt som bilen. Nya grejor, NOS, brukar borga för lättmek. Det som blir det svåra här är bärjärnen, dom är inte nya utan har en heltäckande rostbrun yta och speciellt raka var dom inte heller. Jag har försökt att rikta dom och innan slip och lack testade jag  tillsammans med den gamla stötfångaren på bilen och mätte här och där. Måtten stämmer till 90%, på ett ställe diffar det 5 mm och jag förstår inte hur jag ska få till det så det får vara så länge. Mycket kan ändras med helheten då både skärmar och stötfångare är på plats. Vi får se.

Uppsnofsad trotjänare tar plats

Med ny färg på framsidan och ny glasull på baksidan kom den gamla torpedpappen på plats ganska lätt. Men visst är den sliten, ett stort hål nere till höger skämmer värst men jag la en pappbit bakom så det funkar, inget utställningsskick alltså. De 45 millimetrarna glasull på baksidan var för tjockt, tog bort nästan hälften.
Torped och mattor har krävt mycket tid och möda för att bli, ja, halvbra. Men så är det då ingen nytillverkning finns och man får piffa det gamla och slitna så gott det går. Å andra sidan, original är alltid bäst. För inte allt för länge sen fixade jag upp en Volvo p1800. Där fanns nästan rubbet till inredningen nytt, dyrt men bara att köpa. Problemet var bara att många grejer inte stämde med original, dom var fina men fel. Fel material eller struktur. Då längtade och letade jag efter gamla originalgrejer. Så egentligen är jag nöjd nu.