Fint att hålla

Det finns många vackra vyer att fotografera, här är en. Kurvhandtage är verkligen fina, så ser det inte alltid ut. Den nya modellen av handtag har ett renare uttryck än de äldre av 92-typ som ger ett mer hemtrevligt intryck. Men på bilden syns också en mutter som inte brukar vara där. Det är lämningar av en inte allt för vacker montering av rullbälten. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det. Min första tanke var att ta bort och kasta men så drog jag mig till minnes några gamla Chevroles med likadant eftermonterade bälten så det ska kolla s upp det först innan jag gör något överilat.

There are many beautiful views to photograph, here is one. Curve handles are really nice, it doesn't always look that way. The new model of handle has a cleaner expression than the older 92-type ones that give a more homely impression. But the picture also shows a nut that is not usually there. It is the remains of a not too pretty installation of roller belts. I don't really know how to deal with it. My first thought was to remove and throw away but then I remembered some old Chevroles with similarly retrofitted belts so it should be checked first before I does anything rash.

 

Tillbaka

Fem månader sedan jag köpte bilen och idag satt jag tillbaka de dörrsidor jag tog bort ganska tidigt. Det fanns två anledningar, minst. Del så hade båda dörrarna gått i lås så pass att de inte gick att öppna, dels hoppades jag på att hitta röd/grå dörrsidor i stället för att de som var modifierade med blå galon i stället för tyg. Om jag inte hittade blått tyg vill säga. Röda dörrsidor har jag hittat men så länge inte övriga delar finns får de vila. Inte heller har något blått tyg dykt upp så nu monterar jag de ursprungliga modifierade sidorna så länge. Galonen har ändå suttit där i 30/40 år så det gör inget om den får sitta där ett tag till. I motsats till hur det var vid köpet fungerar både lås och hantag och rutmekanismen löper skallerfritt.

Five months since I bought the car and today I put back the door panels I removed quite early on. There were two reasons, at least. Partly both doors had locked so much that they couldn't be opened, partly I was hoping to find red/grey door sides instead of the ones that were modified with blue lace instead of fabric. Unless I found blue fabric that is. I have found red door sides, but as long as the other parts are not found, they can rest. Also no blue fabric has appeared so now I'm fitting the original modified sides for now. The gallon has still been sitting there for 30/40 years, so it doesn't matter if it is allowed to sit there for a while longer. In contrast to how it was at the time of purchase, both the lock and handle work and the window mechanism runs without rattles.

 

Otroligt men sant

Plötsligt händer det. Jag hade ett minne av att vännen Jonas hade en stol som kunde passa i bilen. Häromdagen dök den upp. Som ni kanske ser är den från 1958, ryggen är smalare än på samma stol från 1959. Men det gör ingenting, jag är väldigt glad ändå. Men visst behöves en tvätt. 

Suddenly it happens. I had a memory that his friend Jonas had a chair that could fit in the car. The other day he showed up with the chair. As you can see it's from 1958, the back is narrower than the same chair from 1959. But that doesn't matter, I'm very happy anyway. But of course it needs a wash.

 

Inte lika

På lagret har jag plywoodskivor från en 92 1955. Tanken kom på att använda dom i 93:an, kanske att måla dem grå. Testade på plats men den passade inte alls. Naturligtvis, 92 och 93 är lite olika skapt där bak, bland annat sitter de fjädrande fästbrickorna annorlunda. Slarvigt av mig men nu kommer jag alltid komma ihåg olikheterna. 

In the warehouse I have plywood sheets from a 92, 1955. The idea came to use them in the 93, maybe to paint them gray. Tried on site but it didn't fit at all. Of course, the 92 and 93 are slightly different in the back, among other things, the spring mounting washers sit differently. Careless of me but now I will always remember the differences.

 

Släpp

En av skivorna i bagaget. Ingen vacker syn och den andra skivan är lika dålig. Naturligtvis går det att göra nya men förutom att limmet släppt är skivorna i bra skick på ett sätt. De är hela, inte smutsiga och dessutom bilens ursprungliga. Men jag undrar om de går att limma ihop? Hursomhelst är det inget jag ska göra själv, verktygen saknas om inte annat. Det vore verkligen kul att få till dem.

One of the discs in the luggage. Not a pretty sight and the second disc is just as bad. Of course, it is possible to make new ones, but apart from the release of the glue, the discs are in good condition in a way. They are whole, not dirty and also original to the car. But I wonder if they can be glued together? In any case, it's not something I'm going to do myself, the tools are missing if nothing else. It would be really fun to use them.

 

En ny vy

Så vackert, grafisk konst helt enkelt. Vyn dök upp då jag satt inne i bilen och monterade ledskenan. Det är alltså märkningen på förardörrens ruta.  Det svarta är skraplisten, lite skadad ser man. Jag vet inte om jag sett just den här märkningen förr men att det handlar om att glaset är härdat är en inte alltför vågad gissning, eller? 

So beautiful, graphic art simply. The view appeared when I was sitting in the car and mounting the guide rail. So it is the marking on the driver's door window. The black is the scratch strip, a little damaged you can see. I don't know if I've seen this particular marking before, but that it's about the glass being tempered is a not too bold guess, right?

 

Monterat, och fungerar

Äntligen blev det tid till att montera ledskenan. Det luriga att få på plats var muttern i bakkant. Där är trångt och risk för att muttern ramlar ner i dörren eller, ännu värre, på garagegolvet. I brist på magnet fyllde jag hylsan med fett och lyckades på så sätt få muttern att ligga kvar i hylsan och även skruvas på plats. Sen kom sanningens minut, skulle det fungera, skulle allt skrammel vara borta? Och, ja, det är inte bara tyst utan rutan löper fint och lätt. Jag verkar ha lyckats. Nästa steg blir att montera dörrsidan. 

Finally it was time to mount the guide rail. The tricky thing to get in place was the nut at the back. It's crowded and there's a risk of the nut falling into the door or, even worse, onto the garage floor, not to be found again. Lacking a magnet, I filled the sleeve with grease and in this way managed to get the nut to stay in the sleeve and also screw it in place. Then came the moment of truth, would it work, would all the crap be gone? And, yes, not only is it quiet, but the window runs nice and easy. I seem to have succeeded. The next step will be to mount the door side.

 

Tvätt med blandat resultat

För en tid sedan tvättades dörrsidorna som ingår i ett av spåren att få ihop en homogen inredning. Naturligtvis vore det bästa att ta isär det hela och tvätta separat men jag var rädd att det grå tyget inte skulle hålla. Det gick inte sönder mer men det är slitet och smutsigt. Efter tvätt las dörrsidan i press mellan två byggskivor och nu är de ganska bra, förutom tyget då. Undra om det går att hitta nytt som duger? Troligtvis inte, gällande inredning försöker jag vara noga, vilket ofta resulterar i att det tar stopp i processen för lång tid.

Some time ago, the door sides that are part of one of the tracks were washed to create a homogeneous interior. Of course it would be best to take it all apart and wash it separately but I was afraid the gray fabric wouldn't last. It didn't break anymore but it is worn and dirty. After washing, the door side was pressed between two building boards and now they are quite good, except for the fabric then. Wonder if it is possible to find a new one that will do? Probably not, I try to be careful when it comes to interior design, which often results in the process stalling for too long.

Nästa steg

Att laga den här bilen går sakta, i promenadtakt verkligen. Visserligen är det sommar och semester så det får förklara en del. Nåväl, så kom tyget på plats, inte perfekt men jag hoppas det är funktionellt. Skulle detta fungera och leda till stt skallret från rutan försvinner vore det fantastiskt. Vi får se, montering nästa.

Fixing this car is slow, walking pace really. Admittedly, it's summer and holidays, so that explains a lot. Well, the fabric arrived, not perfect but I hope it's functional. If this works and leads to the stt rattling from the window disappearing it would be fantastic. We'll see, assembly next.

 

Klippt

Till slut hittade jag ett lagomt tjockt tyg att klippa nya remsor till ledskenorna. Inget originaltyg och inte vackert heller men jag tror det kommer fungera bra.

Synd bara att jag inte hade kontaktlim hemma för montering. Det får bli nästa steg.

In the end I found a sufficiently thick fabric to cut new strips for the guide rails. Not original fabric and not pretty either but I think it will work well.

Too bad I didn't have contact glue at home for assembly. That must be the next step.

 

Svårt värre

Tänk att det ska vara så svårt att hitta inredningstyg. Visserligen är bilen 65 år gammal så det kanske inte är så konstigt. Jag arbetar efter två spår. Dels att hitta det blå tyget på bilden, ett omöjligt uppdrag kanske, det är bilens orginalinredning. 

Spår två är att hitta det röd/grå som ofta ses i röda 59:or. Där har jag kommit en bit på väg men är långt från målet.

Imagine how hard it must be to find interior fabric. Admittedly, the car is 65 years old, so it might not be so strange. I work on two tracks. Partly finding the blue fabric in the picture, an impossible task perhaps, it is the car's original interior. 

Track two is to find the red/gray often seen in red 59s. I have come some way there but am far from the goal.

 

Älskar detaljer

Jag gillar detaljer och då passar det bra att visa några fina detaljer från Eriks gula bil. Låt oss börja med dekalen på termostaten, helt obetalbar enligt mig och en sån vill jag ha, men hur. Det fina med denna är ju patina av tid, att den gulnat och blivit lite skrynkligt. Jag har haft en ny sån här dekal en gång, svart med vit text,  som hamnade helt rätt på en nyrenoverad bil. Om jag hittar en till dekal måste den patineras för att passa min bil, det går nog. Men lika vackert som det är här kommer det aldrig bli, det orörda orginalet är alltid bäst.

I like details and then it's a good idea to show some nice details from Erik's yellow car. Let's start with the sticker on the thermostat, absolutely priceless in my opinion and I want one, but how. The beauty of this is the patina of time, that it has yellowed and become a little wrinkled. I've had a new sticker like this once, black with white text, which ended up just right on a newly refurbished car. If I find another decal it will have to be patinated to match my car, that's fine. But as beautiful as it is here, it will never be, the untouched original is always the best.

 

En gammal gul

Det var några år sedan men nu i veckan passade det äntligen att åka på Saabträff i Stockholm, den som hålls varje tisdag under sommaren. Jag hade tur och fick åka Monte Carlo 1966 dit och hem. Det är kanske vågat att säga det men undra om inte de sista tvåtaktarna, 1965-1968, är de bästa ändå? Hur som helst är de väldigt undervärderade tycker jag. 

Som vanligt gick man runt och kollade lite bilar och pratade med folk. Efter ett tag dök Erik upp med sin gula 93 b 1959. En bil jag sett på många bilder så nu var det kul att se den närmare, en bil som bjöd på många överraskningar. Någon läsare minns kanske inlägget från Saabmuseet och den röda 93 b som är en riktig sen 59:a. Med Eriks bil är det tvärtom, jag hoppade till då jag såg chassienummret, 49971. Jag hade redan sett den gamla typen av kurvstroppar men att bilen var så tidig trodde jag inte. Den första bil av 1959 års modell heter 49850 och byggdes första veckan i september 1958. Då låg tillverkningstakten på 58 bilar per dag så den gula bil jag tittade på gjordes nog samma första vecka, fantastiskt. Förutom kurvstroppar nickade jag igenkännande åt det runda laddningsrelät. Men det bjöds även på överraskningar som sagt, solskydden exempelvis, ni vet de där grå stoppde med texten ”Säkerhetssolskydd” samt en Saab logotyp, de finns även kompletterade med engelsk text ” Saftey sun visor”.  Det mystiska i Eriks bil är att skydden inte har någon text överhuvudtaget, det har jag aldrig sett. Kul att man får lära sig något nytt hela tiden. Jag hoppas jag får tillfälle att se bilen fler gånger.

It was a few years ago, but this week it was finally convenient to go to the Saab meeting in Stockholm, which is held every Tuesday during the summer. I was lucky and got to go in a Monte Carlo from 1966 there and back. It is perhaps bold to say it, but wonder if the last two-strokes, 1965-1968, are not the best anyway? Anyway, I think they are very underrated. 

As usual, you walked around and checked some cars and talked to people. After a while, Erik appeared with his yellow 93 b 1959. A car I had seen in many pictures, so now it was fun to see it closer, a car that offered many surprises. Some readers may remember the post from the Saab museum and the red 93 b which is a real late 59. With Erik's car it's the other way around, I jumped when I saw the chassis number, 49971. I had already seen the old type of curve straps but I didn't think the car was so early. The first car of the 1959 model year is called 49850 and was built in the first week of September 1958. Back then the production rate was 58 cars per day so the yellow car I was looking at was probably made in the first week, amazing. In addition to curve straps, I nodded in recognition at the round charging relay. But there were also surprises as I said, the sun visors for example, you know those gray ones with the text "Säkerhetssolskydd" and a Saab logo, they are also supplemented with the English text "Saftey sun visor".  The mysterious thing about Erik's car is that the guards have no text at all, I've never seen that. Nice to learn something new all the time. I hope I get the chance to see the car more times.

 

Vilken kvalitet

Jag har funderat mycket på de tygbitar som ska limmas fast på ledskenan. I förra inlägget menade jag att vilket tyg som helst kan användas, men det är nog inte helt sant. Om man ser till de bevarade tygbitar jag har hemma och sett bild på är det uteslutande ylletyger. Även om det fanns gott om syntetiska material på 1950-talet, inte minst i Saabs klädselsortiment, valdes ullen av någon anledning. Jag gissar att yllets egenskaper avgjorde, tyget behåller sina ljuddämpande kvaliteter även om det blir blött och kanske är vidhäftningsfårmågan överlägsen syntet vid limning mot plåt, vad vet jag, en gissning bara.

Ylletyg har jag gott om efter ha sytt historiska kläder i över 30 år. Men nog skulle det kännas fel att använda ett blått tyg som passar en svensk uniform model 1689. Det skulle vara ett motsvarande grått eller något annat neutralt som det på bilden. Men bäst vore att hitta nya delar av det tyg som används till remsorna i ledskenan men av Saabs ylletyg har jag ingenting. Så det blir att tänka lite till.

I have thought a lot about the pieces of fabric that will be glued to the guide rail. In the last post I meant that any fabric can be used, but that is probably not entirely true. If you look at the preserved pieces of fabric I have at home and have seen pictures of, they are exclusively woolen fabrics. Although there were plenty of synthetic materials in the 1950s, not least in Saab's upholstery range, wool was chosen for a reason. I'm guessing the properties of the wool were the deciding factor, the fabric retains its sound dampening qualities even when wet and maybe the adhesion is superior to synthetics when gluing to sheet metal, what do I know, just a guess.

I have plenty of woolen fabric after sewing historical clothing for over 30 years. But it would probably feel wrong to use a blue fabric that fits a Swedish uniform model 1689. It would be a corresponding gray or something else neutral like the one in the picture. But it would be best to find new parts of the fabric used for the strips in the guide rail, but I have nothing of Saab's woolen fabric. So there will be a little more to think about.