Främre fjädring. Då den är i dagen som nu då det rostlagas blir det tid att titta och fundera. Ska man byta nåt och i så fall vad? Det nedre gummit på bild, som armen vilar mot, är lite tillplattat. Det finns motsvarande gummin där bak och dom känns inte alls lätt att få tag i. 92:an är till skillnad mot andra Saabar jag hållt på med lite trögjobbad. De som har delar och kunskap är mycket frikostiga tycker jag. Det gäller nog att hålla ihop så bilarna kan rulla. Nya delar är det sämre med, troligtvis då efterfrågan är för liten. Att driva ett sånt här projekt med en tidsplan kräver att man får delarna på plats och det är där det kör fast ibland. Reparationsplår är ett exempel, det finns helt enkelt inte utan man får göra nytt själv eller leta bland skogsvraken vilka ofta är dåliga på samma ställen allihopa. Samtidigt känns det lite som att det kanske var så här man fick renovera veteranbilar förr, man fick göra mycket själv. Minns jag pratade med en man som på 1960-talet själv ställt sig och gjort en mässingskylare till sin T-Ford. Idag fixar man troligtvis samma sorts kylare med ett knapptryck på nån salusida på nätet. Ja ja, jag klagar inte, det är ganska skönt att slippa hetsen som kan bli. Hade en Porsche en gång, eller en Volvo 1800S, allt fanns att köpa nytt, dyrt naturligtvis och alla bilar såg till slut likadana ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar