Min önskan om Saab 93 hade inte avtagit utan fotoalbumet från sommaren 92 rymmer en del Saabar. Den röda på bild köptes men visade sig vara rostig även den och rostlagning kändes som ett hinder. Men fler 93:or och andra tvåtaktare köptes in under åren utan att jag kände mig nöjd, jag saknade den grå 93f:n, andra bilar blev som en sämre ersättning och jag kände nåt slags misslyckande i att jag inte fullföljt renoveringen. Far/son som köpt bilen kontaktades då och då med återköpstankar men dom hade fortsatt renoveringen och ville avsluta den.
Men för att göra en lång historia kort; påhejad av min Saabvän Daniel skrev jag under tidig höst ett brev ang Saab 93f till ägaren och vips var bilen min igen, 24 år och 7 månader senare. Rosten var lagad, tack och bock, annars såg bilen ut som då jag sålde den. Alla nya delar jag köpt följde med och andra delar låg i samma lådor som vid försäljningen, skruvar i min sedan länge bortgångna mormors medicinburkar, lustig känsla, som om livet går runt på nåt sätt. Nu var det höst 2016 och nu jäklar ska bilen renoveras, kosta vad det kosta vill på nåt sätt och jag känner mig betydligt bättre förberedd än vad jag var 1991. Så efter ett tomrum på ett kvartssekel fortsätter renoveringen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar