Väl hemma började renoveringen sommaren 1991. Alternativet att behålla bilen i nåt slags ursprungsskick tror jag inte fanns. Idag hade jag kanske diskuterat annorlunda. Då skulle det helrenoveras, säkert stärkt av Teknikens världs renovering av en Saab 92, för visst var det då? Jag kopierade artiklar jag missat på bibliotekets svartvita kopiator och läste om och om igen. Minns till och med att jag hade modet att ringa upp Claes Johansson vilken ledde TV:s projekt. Att jag varesig hade kunskap eller ekonomi för en helrenovering slog mig inte för än efter ett tag. På bilden som är tagen på hösten 1991 är bilen riven i bitar och karossen är på väg på blästring ( undra varför vi inte använde spännband utan körde med snören?). Vår hyresgäst Kåre var van bilrenoveringar och hejade på och hjälpte till. Samtidigt gick jag med i Svenska Saabregistret och fick kontakt med kunnigt Saabfolk från norr till söder, från Umeå, Arvidsjaur till Sandviken och Stockholm. Jag var på Umeåsektionens höstmöte och fick uppleva många fina tvåtaktare. Justa reservdelar som nya blanklister till skärmar, mattor, ratt, kederlister och bromsar köptes från Sandviken för priser som idag upplevs som skänkes. Jag minns bilen då kostat mig 3000kr varav inköpspriset var en tusenlapp. Många delar målades upp och las på hyllan, gott så.
Men så kom bilen tillbaka från blästring och inneskärmar bak med fjäderfästen var så där dåliga som dom kan vara på Saab 93, helkass helt enkelt. Diverse rostkunnigt folk kontaktades men ingen ville ta på sig jobbet till en vettig peng. Nånstans här började jag se projektet som orimligt, ekonomiskt. Det här var en tid då en hyfsad 93:a gick att köpa för under 10 000, ja under 5 000kr om man letade lite. Jag beslutade mig för att sälja. Ett dumt beslut skulle det visa sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar