Behöver puts

Vissa saker sparar man länge. Spegeln är ett exempel på tillbehör jag flyttar emellan olika bilar. Annat är min morfars gamla filt och campingväska, nyckelringar mm. Just spegeln på bild köpte jag nyligen för att komplettera med den jag har redan. Backspeglar finns i olika modeller och på just 93b tycker jag denna passar bäst, den är lite spetsigare än den senare utgåvan. Som synes måste den här putsas rejält, undermedlet Autosol biter inte alls.
 

Byte

Min vän Kåre, putsmästaren, kommer kanske tycka jag har dålig puts listerna men nu är de iaf bytta runt om. Till slut hittade jag fyra stycken som duger, dvs passar in i bilens övriga skick. Skillnaden på helheten är total, helt plötsligt återvänder 1950-talet till bilen och de nyare 96-listerna får ta plats på reservdelslagret.
 

3 av 4

En lyckad utdelning ändå, tre absolut godtagbara skärmlister hittades efter lite letande i garaget. Jag har nån till men de duger inte här, kanske om det ska byggas ”ratrod”, de är för platta, tillknölade och fula helt enkelt. Samtidigt som jag putsar de här tre får jag ge mig ut på jakt efter en fjärde, någonstans finns den.
 

Inte nytt

Lite suddig bild men det är blanklisten som är i fokus. På skärmarna sitter en nyare variant från Saab 96, en vanlig syn på 93:or som renoverats för länge sedan. Nu finns den äldre typen i nyproduktion men så har det inte alltid varit. Min tanke är att byta tillbaka till orginaltyp, helst genom att använda äldre lister i bruksskick. Jag har ett knippe sparat men om det går att hitta fyra stycken ver jag inte. I övermorgon vet jag.
 

Nytt

Det här är svårt. Klädeln är den så vackra blå med grå galon. Bak ser det fantastiskt ut men fram visar tyget sin skörhet. Under ett par överdrag blottas stolar med tyg som trasor, helt omöjligt att laga. Lika omöjligt är det kanske att hitta hela tygbitar för att komplettera. Dörrsidorna fram har tydligen gett upp för länge sedan för där sitter blå galon i tygets ställe. Men det som förbryllar är kombinationen klädsel och utvändig kulör. Så här ska det se ut i en 58:a men i alla röda 59: or jag sett, alla klädselpärmar jag bläddrat i så finns inte denna klädsel, den försvann  med chassienummer 49801, dvs med 1959 års modell. Min första tanke var naturligtvis att någon helt sonika satt i en inredning från 1958 men inte. 59:orna fick nya bredare stolar som även sitter i denna bil. Så klädsen är sydd till bilen och det är fabriksgjort helt klart. Varför kan man ju bara gissa. Har någon någonsin sett denna klädselkombination i en 59:a så skriv gärna en rad till mig. Likaså om någon har det blå tyget över. Min plan är annars att lägga de fina udda stolarna på hyllan och hitta en grå/röd variant som vi känner igen från årsmodellen, den är också väldigt snygg. Sökandet må börja.

 

Id-brickan

Bilen i fråga är en hyfsat tidig 59:a. Chassienummer på nästan 54 000 och byggd i början på december 1958. Det skulle bli 12 000 bilar till innan 93 f tog vid i september 1959. En förhållandevis ganska stor årsproduktion som jag tycker märks av än idag, många bevarade 93:or är just 59:or. Av bilens historia är det mesta dolt än så länge. Beställningen till Riksarkivet tar onödigt lång tid tycker jag och än så länge får jag nöja mig med vetskapen att Saabhandlaren i Arboga bytte in bilen 1995. Då blev den stående i bilhallen och de senaste 20 åren har den stått i ett och samma varmgarage. De senaste 30 åren har den inte rullat många mil, om ens någon. Mätaren står på 2317 mil. Motor och växellåda är bytt och karossen är omlackerad. Det tyder nog på ett milantal på iaf 12 000 mil, kanske 22 00, den känns lite för fin för att ha gått 32 men omöjligt är det inte. Tyvärr finns inga gamla papper med, inga anteckningar, inga skattekvitton, ingen ägarskylt, inte ens instruktionsbok. Det får alltså bil min uppgift att lyfta på historiens tunga täcke. Jag gillar sånt och gör det så gärna. 

Snösvängen

Det är något speciellt med den där hämtningsbilden, den som ofta får epitetet obligatorisk. Må finnas miljontals och här är en till i raden. 93:an köptes från Arboga och med vänners hjälp stod den i Sandviken klar att hämtas. Anders som äger en snygg svart 60:a erbjöd sig att hjälpa till och klockan fem en lördagsmorgon lämnade vi Östersund. Det snöade lite men tid hade vi, trodde jag. Väl på plats i Sandviken vräkte det ner och väg 272 norrut forcerades i högst 50 km/h. Någonstans i Ljusdal upphörde snöandet och i Färila, där bilden är tagen, kunde vi andas ut och fylla på energidepåerna. Sista biten löpte på fint men tiden gick och med ett låst kärvande framhjul på den röda hann klockan bli 2230 innan vi sa tack för en lång dag. Nu kommer spännande tider med att gå igen nyförvärvet och se vad jag egentligen köpt. Dröm eller mardröm…..